2016-03-17 16:29

2016-03-17 16:29

Kvinnorna, Florens och Siena

KONST: Per Pedersen, målaren från Tjusterby, ställer ut gouacher i Karlstad

Konstnären från Tjusterby utanför Sunne trivs i södra Europa.
När Per Pedersen nämner favoritplatser är det just dit tankarna går: Frankrike och Italien.
Eller mer preciserat: Nice och Grasse, Siena och Florens.

I södra Europa växte det fram, det måleri vi kallar klassiskt.

Det klassiska måleriet - Botticelli, Giotto, Lionardo - inspirerar Per Pedersen, nu aktuell med en utställning på Galleri Bergman i Karlstad.

Per Pedersen är 62 år, bor i Tjusterby, började måla för fyra årtionden sedan.

– I början handlade det om att enbart måla, knappast om att hur man uttrycker sig, förklarar han och lägger till:

– Man fungerar som en stor amatör, ungefär som någon som vill bli en bra löpare. I början springer han, springer för springandets skull...

Det är senare som den finare tekniken tas in i löpningen.

Kosteröarna

Ungefär så är det med måleri, menar Per Pedersen och talar framför allt om sig själv.

Först målar man allt och tar intryck av alla stora. I början fanns det väl en del av Lerin i Pedersens måleri, senare möjligen några stänk Schiöler.

Det senare var inte så konstigt. Per Pedersen upptäckte Kosteröarna - Schiölers miljöer - och det innebar förnyelse av hans måleri.

Mötet med södra Europas ljus och miljöer, människor och stämningar innebar någonting nytt: Starkare färger, ett djärvare formspråk.

Perfektionist

– Alldeles i början av mitt målande, för längesen, då var jag perfektionist, säger han, varje liten detalj skulle med.

Men de där konstverken visades aldrig, fortsätter han.

Och inte kommer de att visas, slår han fast.

Detaljpetandet, perfektionismen, har ersatts av någonting väsentligt annorlunda.

Nakenstudier

Flera, de flesta, av konstverken på Galleri Bergmans väggar är nakenstudier: Kvinnor, enstaka eller i grupp.

– Jag har alltid målat figurer, säger konstnären, redan i slutet av 80-talet höll jag på med sånt. Men då var det oftast män på olika platser i Grekland.

Kvinnorna kom in i motivvärlden ungefär samtidigt som Pedersen kom till Kosteröarna.

– Där var det havslandskap, ren luft, fåglar och badande kvinnor!

Kvinnorna blev den ”form” han kom att återvända till som målare.

Siena och Florens

Som sagt, Per Pedersen besöker ofta Frankrike och Italien. Ett par målningar ger tydliga besked om det. Bland annat en bild föreställande en ryttarinna.

Motivet är inspirerat av ryttaruppvisningar i Siena, den florentinska staden med sitt sluttande stadstorg.

Ett annat verk - gouache och collage (de flesta övriga på utställningen är gouacher) är ett sällsamt spännande arbete föreställande den med hus bebyggda Ponte Vecchio över floden Arno i Florens, en av världens mest intressanta broar.

Och så visar Per Pedersen också ett par bilder från Paris. De målades ett par veckor före de fasansfulla terroristattackerna i staden.

– Ser du fredsduvorna i den där bilden? frågar han och pekar på en av Parismålningarna. När jag gjorde den där, ja, det fanns en konstig känsla i Paris, jag kände någonting egendomligt i luften.

Men om det var ett slags ”förebud” eller om det var en känslig persons aningar om något förestående hemskt, det ska vi låta vara osagt.

I södra Europa växte det fram, det måleri vi kallar klassiskt.

Det klassiska måleriet - Botticelli, Giotto, Lionardo - inspirerar Per Pedersen, nu aktuell med en utställning på Galleri Bergman i Karlstad.

Per Pedersen är 62 år, bor i Tjusterby, började måla för fyra årtionden sedan.

– I början handlade det om att enbart måla, knappast om att hur man uttrycker sig, förklarar han och lägger till:

– Man fungerar som en stor amatör, ungefär som någon som vill bli en bra löpare. I början springer han, springer för springandets skull...

Det är senare som den finare tekniken tas in i löpningen.

Kosteröarna

Ungefär så är det med måleri, menar Per Pedersen och talar framför allt om sig själv.

Först målar man allt och tar intryck av alla stora. I början fanns det väl en del av Lerin i Pedersens måleri, senare möjligen några stänk Schiöler.

Det senare var inte så konstigt. Per Pedersen upptäckte Kosteröarna - Schiölers miljöer - och det innebar förnyelse av hans måleri.

Mötet med södra Europas ljus och miljöer, människor och stämningar innebar någonting nytt: Starkare färger, ett djärvare formspråk.

Perfektionist

– Alldeles i början av mitt målande, för längesen, då var jag perfektionist, säger han, varje liten detalj skulle med.

Men de där konstverken visades aldrig, fortsätter han.

Och inte kommer de att visas, slår han fast.

Detaljpetandet, perfektionismen, har ersatts av någonting väsentligt annorlunda.

Nakenstudier

Flera, de flesta, av konstverken på Galleri Bergmans väggar är nakenstudier: Kvinnor, enstaka eller i grupp.

– Jag har alltid målat figurer, säger konstnären, redan i slutet av 80-talet höll jag på med sånt. Men då var det oftast män på olika platser i Grekland.

Kvinnorna kom in i motivvärlden ungefär samtidigt som Pedersen kom till Kosteröarna.

– Där var det havslandskap, ren luft, fåglar och badande kvinnor!

Kvinnorna blev den ”form” han kom att återvända till som målare.

Siena och Florens

Som sagt, Per Pedersen besöker ofta Frankrike och Italien. Ett par målningar ger tydliga besked om det. Bland annat en bild föreställande en ryttarinna.

Motivet är inspirerat av ryttaruppvisningar i Siena, den florentinska staden med sitt sluttande stadstorg.

Ett annat verk - gouache och collage (de flesta övriga på utställningen är gouacher) är ett sällsamt spännande arbete föreställande den med hus bebyggda Ponte Vecchio över floden Arno i Florens, en av världens mest intressanta broar.

Och så visar Per Pedersen också ett par bilder från Paris. De målades ett par veckor före de fasansfulla terroristattackerna i staden.

– Ser du fredsduvorna i den där bilden? frågar han och pekar på en av Parismålningarna. När jag gjorde den där, ja, det fanns en konstig känsla i Paris, jag kände någonting egendomligt i luften.

Men om det var ett slags ”förebud” eller om det var en känslig persons aningar om något förestående hemskt, det ska vi låta vara osagt.