2016-03-02 15:25

2016-03-02 15:25

"Resandet näst Kärleken är den Högsta Märkvärdigheten"

TIDSKRIFT: Andreas Tunström skriver i Wermlandiana om brodern Göran

Artikelrubriken är ett citat ur Under tiden, Göran Tunströms ”tankebok” från år 1993.
Författarens bror, Andreas, under firandet av Göran Tunström-dagen i Karlstad i maj förra året, tog fasta på citatet.
Gjorde det i samband med ett föredrag om brodern som resenär.

Andreas Tunströms föredrag publiceras nu i senaste numret av tidskriften Wermlandiana, Föreningen Värmlandslitteraturs medlemsblad.

Om Göran Tunström säger Andreas, brodern: ”Som ung såg han resandet som en förutsättning för att kunna bli författare.”

Och den första resan gick till Tyskland, till ett så kallat fredsläger där unga män och kvinnor fick hjälpa till att ”bygga upp Tyskland”.

Det var en sorts fredsarbete, byggandet av vägar och broar var någonting mer än konkret slit.

Arbetets symboliska laddning kan nog inte ha undgått den unge mannen från Sunne.

Till Hydra

Nästa utlandsresa gick till Grekland, och med tiden hamnade Göran Tunström på ön Hydra. Där fick han kontakt med bland andra den kanadensiske författare, som vår tid känner som Leonard Cohen. De blev vänner, de höll kontakten.

Och Göran Tunström passade på att under den grekiska vistelsen begå sin författardebut.

Senare träffade han konstnären Lena från Karlstad. Tillsammans reste de till Indien och USA, Kina och Israel och flera andra länder och kontinenter.

Resorna påverkade Tunströms skrivande och hustrun Lena Cronqvists bildskapande.

Tillsammans gjorde de en av de mer läsvärda böckerna med resemotiv, Indien - en vinterresa.

Koster och Sunne

Andreas Tunström påpekar i sitt föredrag att brodern reste för att ”upptäcka något nytt”.

Men vid åtminstone ett tillfälle för att se om det han skrivit (i Juloratoriet) stämde: Han for till Nya Zeeland, spelplats för en del av den klassiska romanen.

Göran Tunström var - det är intrycket man får av föredraget - en resandets entusiast. Men utlandsresorna vägde känslomässigt inte lika tungt som resorna till Sydkoster.

Och det fanns också en annan plats dit han gärna reste. Andreas Tunström formulerar det så: ”På sin färd för att finna platsen där det verkliga, sanna livet utspelar sig reste han praktiskt taget jorden runt flera varv för att till slut ändå hitta denna plats där allt utspelar sig - nämligen i Sunne”.

Work not in progress

Göran Tunström står i fokus även i författaren Lars Anderssons artikel i Wermlandiana: ”Vem var Harkishen Singh Surjeet?”.

Svaret är enkelt: En av Indiens ledande politiker, kommunist, känd från frihetskampen mot de brittiska imperialisterna.

Denne man, som vid 92 års ålder avled år 2008, adopterade Göran Tunström och Lena Cronqvist.

Lars Andersson berättar det välkända: Under ”rätt många år” umgicks han med tanken att skriva en bok om Tunström.

Nu verkar det som att projektet inte är aktuellt, något att djupt beklaga samtidigt som det kanske måste accepteras.

Men om - om! - en stor och tjock bok om Tunström hade börjat arbetas fram vid det Anderssonska skrivbordet: Då hade Harkishen Signh Surjeet varit ett tänkbart, kanske nödvändigt intervjuobjekt.

År 2008 blev det en omöjlighet, 92-åringen gick ur tiden, kring likbålet stod stora delar av det indiska politiska etablissemanget.

Andreas Tunströms föredrag publiceras nu i senaste numret av tidskriften Wermlandiana, Föreningen Värmlandslitteraturs medlemsblad.

Om Göran Tunström säger Andreas, brodern: ”Som ung såg han resandet som en förutsättning för att kunna bli författare.”

Och den första resan gick till Tyskland, till ett så kallat fredsläger där unga män och kvinnor fick hjälpa till att ”bygga upp Tyskland”.

Det var en sorts fredsarbete, byggandet av vägar och broar var någonting mer än konkret slit.

Arbetets symboliska laddning kan nog inte ha undgått den unge mannen från Sunne.

Till Hydra

Nästa utlandsresa gick till Grekland, och med tiden hamnade Göran Tunström på ön Hydra. Där fick han kontakt med bland andra den kanadensiske författare, som vår tid känner som Leonard Cohen. De blev vänner, de höll kontakten.

Och Göran Tunström passade på att under den grekiska vistelsen begå sin författardebut.

Senare träffade han konstnären Lena från Karlstad. Tillsammans reste de till Indien och USA, Kina och Israel och flera andra länder och kontinenter.

Resorna påverkade Tunströms skrivande och hustrun Lena Cronqvists bildskapande.

Tillsammans gjorde de en av de mer läsvärda böckerna med resemotiv, Indien - en vinterresa.

Koster och Sunne

Andreas Tunström påpekar i sitt föredrag att brodern reste för att ”upptäcka något nytt”.

Men vid åtminstone ett tillfälle för att se om det han skrivit (i Juloratoriet) stämde: Han for till Nya Zeeland, spelplats för en del av den klassiska romanen.

Göran Tunström var - det är intrycket man får av föredraget - en resandets entusiast. Men utlandsresorna vägde känslomässigt inte lika tungt som resorna till Sydkoster.

Och det fanns också en annan plats dit han gärna reste. Andreas Tunström formulerar det så: ”På sin färd för att finna platsen där det verkliga, sanna livet utspelar sig reste han praktiskt taget jorden runt flera varv för att till slut ändå hitta denna plats där allt utspelar sig - nämligen i Sunne”.

Work not in progress

Göran Tunström står i fokus även i författaren Lars Anderssons artikel i Wermlandiana: ”Vem var Harkishen Singh Surjeet?”.

Svaret är enkelt: En av Indiens ledande politiker, kommunist, känd från frihetskampen mot de brittiska imperialisterna.

Denne man, som vid 92 års ålder avled år 2008, adopterade Göran Tunström och Lena Cronqvist.

Lars Andersson berättar det välkända: Under ”rätt många år” umgicks han med tanken att skriva en bok om Tunström.

Nu verkar det som att projektet inte är aktuellt, något att djupt beklaga samtidigt som det kanske måste accepteras.

Men om - om! - en stor och tjock bok om Tunström hade börjat arbetas fram vid det Anderssonska skrivbordet: Då hade Harkishen Signh Surjeet varit ett tänkbart, kanske nödvändigt intervjuobjekt.

År 2008 blev det en omöjlighet, 92-åringen gick ur tiden, kring likbålet stod stora delar av det indiska politiska etablissemanget.