2016-02-09 21:22

2016-02-09 21:22

Sorg och ett möte i den döda staden Brygge

OPERA: Korngolds "Die tote Stadt" sätts upp i Karlstad

Pauls älskade Marie har förlorat sin hustru Marie, hon har avlidit.

I deras gemensamma hem i Brygge skapar Paul ett tempelartat rum tillägnat den döda.
Hans vandringar i den medeltida staden sker under ständigt grubbel, tankarna kretsar oavbrutet kring den älskade.
En dag möter han Marietta, en levnadsglad kvinna som till utseendet påminner mycket om Marie...

Erich Wolfgang Korngold var drygt 20 år när han skapade operan om Pauls sorg och staden, den döda staden.

Nu snart får ”Die tote Stadt” premiär på Wermlandsoperan i Karlstad.

Det blir den tredje uppsättningen i Sverige och den 156:e sedan operans urpremiär år 1920.

I Karlstad regisseras Korngold mest kända verk av Sofia Jupither, som nu gör sin andra operaregi. För drygt två år sedan tog hon hand om Richard Strauss` ”Salome” på Stockholmsoperan. Hennes regikarriär har i övrigt mest handlat om stor talteater.

Sofia Jupither, som 1999 var regiassistent när dåvarande Musikteatern spelade Verdis ”Maskeradbalen”, har arbetat med pjäser av Ibsen och Strindberg, Lars Norén och den Nobelpristippade norske författaren Jon Fosse.

”Underskön musik!”

– Korngolds opera har rykte om sig att vara ett mastodontverk, säger Sofia Jupither, men det är egentligen ett oerhört intimt, psykologiskt kammarspel. Och därför ypperligt lämpligt för en mindre teater.

Hon är glad och tacksam för att hon som regissör redan tidigt fått samarbeta med uppsättningens dirigent, Johannes Gustavsson, Wermlandsoperans chefsdirigent.

Han säger om Korngolds opera:

– Musiken ligger mycket nära jugendstil, musiken är rikt utsmyckad i det orkestrala. Utmaningen är att i detta det ”enkla”.

Johannes Gustavsson sammanfattar sin syn på Korngolds ”Die tote Stadt” i tre ord:

– En underskön musik!

Textmaskin

Det blir premiär i Karlstad lördagen den 27 februari. Då har det gått nästan 30 år sedan operan första gången spelades i Sverige, på Ystadsoperan, och 20 år sedan Leif Segerstam, den finlandssvenske dirigenten, ledde orkester och sångare i Stockholmsoperans version.

Till den tredje Sverigeuppsättningen har Wermlandsoperan trummat ihop ett intressant produktionslag och en ensemble med starka namn.

Som redan nämnts: Sofia Jupither regisserar och Johannes Gustavsson dirigerar.

Scenografin är av Lars-Åke Thessman, välbekant för Wermlandsoperans (tidigare Musikteaterns) publik. Kostymerna har skapats av Maria Geber, för den musikaliska bearbetningen svarar Joakim Unander (som också går in som dirigent).

Koreografin är av Roger Lübeck.

”Die tote Stadt” sjungs på originalspråket, tyska, men Nenne Runstens översättning visas av en textmaskin. Ingen ska därför behöva missa librettotexten, varken på tyska eller svenska.

Starkt sångarlag

Librettot skrevs en gång av Paul Schott. Eller för att vara riktigt korrekt och med citationstecken: ”Paul Schott”, en under många år hemlighållen pseudonym.

Det var i själva verket tonsättaren själv som i samarbete med pappa Julius, känd musikkritiker i Wien, bearbetade Georges Rodenbachs korta, mycket förtätade och vackra roman.

Men detta avslöjades långt efter operans urpremiär.

I rollen som Paul: Daniel Frank. Hans främsta motspelare är AnnLouice Lögdlund (dubbelroll som Marie och Marietta).

Övriga roller innehas av Marcus Jupither (Frank), Ulrika Tenstam (Birgitta), Anna-Maria Krawe (Juliette), Rebecca Fjällsby (Lucienne), Jonas Duran (Victorin), Anders Larsson (Fritz Pierrot), Tobias Westman (Albert) och Hans Nordström (Gaston).

Underbarn

Erich Wolfgang Korngold var ett ”underbarn”, som redan mycket tidigt skapade seriös musik som fick Gustav Mahler att utnämna honom till ett ”musikgeni”.

Andra storheter inom det tidiga 1900-talets musikliv höll med: Tonsättaren Richard Strauss, den store pianisten Artur Schnabel, och operaskaparen Giacomo Puccini.

Vid ännu inte 40 år - efter en lyckosam och framgångsrik karriär som tonsättare - kom lockropen från Hollywood.

På den tiden, vid 30-talets mitt, samlades i just Hollywoods studiovärld en lång rad europeiska genier.

Ett av dem var den tyske teatermannen Max Reinhardt, och det var han som fick Korngold att resa över Atlanten.

Han återkom till Österrike efter en tid, fortsatte att arbeta där.

Men än en gång kallade Hollywood!

Hollywood

Och det var nu som Korngolds tonsättarkarriär fick en annan riktning. Han skrev filmmusik, oftast musik som var långt mer intressant och konstnärligt stark än själva filmen. Och filmerna hade ofta stjärnan Errol Flynn i huvudrollen.

År 1938 kom ”Robin Hoods äventyr” med just Flynn, och för den musiken belönades Korngold med en Oscar.

Det skulle bli fler belöningar och Korngold stannade i Hollywood, något som naturligtvis räddade livet på honom: Han var jude och Hitler annekterade 1938 sitt eget hemland Österrike och började förföljelserna av judar.

Renässans

Efter kriget återkom Korngold till Europa men tiden hade i viss mån sprungit ifrån honom.

Musiksmaken hade ändrats mer än Korngolds skapande, och kritikerna förhöll sig kallsinniga.

Han avled i Kalifornien år 1957, han blev bara 60 år och dödsorsaken var en kombination av stroke och svagt hjärta.

Många år senare inleddes den ofrånkomliga renässansen för hans musik.

Han kom att betraktas som någon betydligt mer än en mycket god skapare av filmmusik. I dag tillhör Korngolds verk de mycket spelade över hela världen.

Och faktum är att den som skaffar gamla Errol Flynn-filmer och lyssnar till filmmusiken har ingen anledning att ångra köpet.

Mats Dahlberg

Erich Wolfgang Korngold var drygt 20 år när han skapade operan om Pauls sorg och staden, den döda staden.

Nu snart får ”Die tote Stadt” premiär på Wermlandsoperan i Karlstad.

Det blir den tredje uppsättningen i Sverige och den 156:e sedan operans urpremiär år 1920.

I Karlstad regisseras Korngold mest kända verk av Sofia Jupither, som nu gör sin andra operaregi. För drygt två år sedan tog hon hand om Richard Strauss` ”Salome” på Stockholmsoperan. Hennes regikarriär har i övrigt mest handlat om stor talteater.

Sofia Jupither, som 1999 var regiassistent när dåvarande Musikteatern spelade Verdis ”Maskeradbalen”, har arbetat med pjäser av Ibsen och Strindberg, Lars Norén och den Nobelpristippade norske författaren Jon Fosse.

”Underskön musik!”

– Korngolds opera har rykte om sig att vara ett mastodontverk, säger Sofia Jupither, men det är egentligen ett oerhört intimt, psykologiskt kammarspel. Och därför ypperligt lämpligt för en mindre teater.

Hon är glad och tacksam för att hon som regissör redan tidigt fått samarbeta med uppsättningens dirigent, Johannes Gustavsson, Wermlandsoperans chefsdirigent.

Han säger om Korngolds opera:

– Musiken ligger mycket nära jugendstil, musiken är rikt utsmyckad i det orkestrala. Utmaningen är att i detta det ”enkla”.

Johannes Gustavsson sammanfattar sin syn på Korngolds ”Die tote Stadt” i tre ord:

– En underskön musik!

Textmaskin

Det blir premiär i Karlstad lördagen den 27 februari. Då har det gått nästan 30 år sedan operan första gången spelades i Sverige, på Ystadsoperan, och 20 år sedan Leif Segerstam, den finlandssvenske dirigenten, ledde orkester och sångare i Stockholmsoperans version.

Till den tredje Sverigeuppsättningen har Wermlandsoperan trummat ihop ett intressant produktionslag och en ensemble med starka namn.

Som redan nämnts: Sofia Jupither regisserar och Johannes Gustavsson dirigerar.

Scenografin är av Lars-Åke Thessman, välbekant för Wermlandsoperans (tidigare Musikteaterns) publik. Kostymerna har skapats av Maria Geber, för den musikaliska bearbetningen svarar Joakim Unander (som också går in som dirigent).

Koreografin är av Roger Lübeck.

”Die tote Stadt” sjungs på originalspråket, tyska, men Nenne Runstens översättning visas av en textmaskin. Ingen ska därför behöva missa librettotexten, varken på tyska eller svenska.

Starkt sångarlag

Librettot skrevs en gång av Paul Schott. Eller för att vara riktigt korrekt och med citationstecken: ”Paul Schott”, en under många år hemlighållen pseudonym.

Det var i själva verket tonsättaren själv som i samarbete med pappa Julius, känd musikkritiker i Wien, bearbetade Georges Rodenbachs korta, mycket förtätade och vackra roman.

Men detta avslöjades långt efter operans urpremiär.

I rollen som Paul: Daniel Frank. Hans främsta motspelare är AnnLouice Lögdlund (dubbelroll som Marie och Marietta).

Övriga roller innehas av Marcus Jupither (Frank), Ulrika Tenstam (Birgitta), Anna-Maria Krawe (Juliette), Rebecca Fjällsby (Lucienne), Jonas Duran (Victorin), Anders Larsson (Fritz Pierrot), Tobias Westman (Albert) och Hans Nordström (Gaston).

Underbarn

Erich Wolfgang Korngold var ett ”underbarn”, som redan mycket tidigt skapade seriös musik som fick Gustav Mahler att utnämna honom till ett ”musikgeni”.

Andra storheter inom det tidiga 1900-talets musikliv höll med: Tonsättaren Richard Strauss, den store pianisten Artur Schnabel, och operaskaparen Giacomo Puccini.

Vid ännu inte 40 år - efter en lyckosam och framgångsrik karriär som tonsättare - kom lockropen från Hollywood.

På den tiden, vid 30-talets mitt, samlades i just Hollywoods studiovärld en lång rad europeiska genier.

Ett av dem var den tyske teatermannen Max Reinhardt, och det var han som fick Korngold att resa över Atlanten.

Han återkom till Österrike efter en tid, fortsatte att arbeta där.

Men än en gång kallade Hollywood!

Hollywood

Och det var nu som Korngolds tonsättarkarriär fick en annan riktning. Han skrev filmmusik, oftast musik som var långt mer intressant och konstnärligt stark än själva filmen. Och filmerna hade ofta stjärnan Errol Flynn i huvudrollen.

År 1938 kom ”Robin Hoods äventyr” med just Flynn, och för den musiken belönades Korngold med en Oscar.

Det skulle bli fler belöningar och Korngold stannade i Hollywood, något som naturligtvis räddade livet på honom: Han var jude och Hitler annekterade 1938 sitt eget hemland Österrike och började förföljelserna av judar.

Renässans

Efter kriget återkom Korngold till Europa men tiden hade i viss mån sprungit ifrån honom.

Musiksmaken hade ändrats mer än Korngolds skapande, och kritikerna förhöll sig kallsinniga.

Han avled i Kalifornien år 1957, han blev bara 60 år och dödsorsaken var en kombination av stroke och svagt hjärta.

Många år senare inleddes den ofrånkomliga renässansen för hans musik.

Han kom att betraktas som någon betydligt mer än en mycket god skapare av filmmusik. I dag tillhör Korngolds verk de mycket spelade över hela världen.

Och faktum är att den som skaffar gamla Errol Flynn-filmer och lyssnar till filmmusiken har ingen anledning att ångra köpet.

Mats Dahlberg