2016-01-22 14:44

2016-01-24 14:12

Erland Brands bildkonst ställs ut i Karlstad

KONST: En måleriets och grafikens veteran från Värmland

Hösten 2012 var det nära en 90-årsdag för Erland Brand, den värmländske konstnären i Göteborg.
Han tog emot därhemma, i ett stort hus där bostad kombinerats med ateljé.
Över kaffe och nybakat nämnde han ett önskemål: En utställning på länsmuseet därhemma i Värmland.
Och nu är det dags. Denna lördag premiärvisas utställningen med Brands tuschteckningar.

Erland Brand, drygt 93, är en klassiker inom värmländsk konst. Verkligen inte bara på grund av hög ålder och rollen som en konstens ”nestor”.

Han är inte en av konstens mest ”folkliga” utövare.

Men den Arvikabördige sonen till yrkesmålaren och amatörkonstnären Carl-Johan ses som en ”konstnärernas konstnär”.

Det vill säga en vägröjare och förebild, en föregångare, en mästare som har haft och alltjämt har efterföljare.

Erlands Brands konst har nått många yngre kolleger. En av dem är Jan Håfström, bland mycket även initiativtagare till en stor och flera kilo tung bok med Erland Brands bilder.

Det utkom för några år sedan på Rönnells antikvariats förlag i Stockholm.

Jan Håfström skrev förordet, lika läsvärt som bilderna är sevärda.

Göteborg

Under många decennier har Erland Brand bott i Göteborg.

Det var dit han reste under 40-talet för att få utbildning i konst, dels på Slöjdföreningens skola och - senare - även på Valands.

Konstintresset - som blev en livsnödvändighet - kombinerade han redan tidigt med ett starkt intresse för musik.

På Ingesunds musikskola lärde han sig avancerat fiolspel i unga år, och detta var nog startpunkten för expeditioner in i verkligt krävande musik: Anton Webern, Schönberg och den amerikanske avantgardisten John Cage.

Krävande

Ordet ”krävande” har alltid legat nära Erland Brand. Inte minst i förhållandet till det egna konstutövandet, måleriet, grafiken, tecknande, skulpterandet.

– Som konstnär så söker och söker man hela tiden, sade han hösten 2012 och syftade på sig själv.

– När jag hittar fram till en viss punkt i målandet eller tecknandet så vågar jag inte fortsätta. Då ställer jag undan konstverket, det får vara som det är, för det väsentliga av det jag vill ha sagt kanske finns där redan.

Och då, menade han, då ska ingenting mer läggas till.

Splittring

Under samtalet i det stora huset i Göteborg hösten 2012 fick han frågan om den mångfald av konst - och musikintressen han levde med - och alltjämt lever med, vid drygt 93 års ålder:

Upplever du detta som en sorts splittring?

– Ja, och den splittringen finns nog också inom mig. Jag vet nog inte riktigt vart jag ska gå som konstnär...

Dock har de vägar Erland Brand har vandrat och gått på lett fram till en betydande mängd stor konst.

En del av hans rika produktion kommer nu att visas på Värmlands Museum i Karlstad, och detta med början i dag, lördag.

Erland Brand, drygt 93, är en klassiker inom värmländsk konst. Verkligen inte bara på grund av hög ålder och rollen som en konstens ”nestor”.

Han är inte en av konstens mest ”folkliga” utövare.

Men den Arvikabördige sonen till yrkesmålaren och amatörkonstnären Carl-Johan ses som en ”konstnärernas konstnär”.

Det vill säga en vägröjare och förebild, en föregångare, en mästare som har haft och alltjämt har efterföljare.

Erlands Brands konst har nått många yngre kolleger. En av dem är Jan Håfström, bland mycket även initiativtagare till en stor och flera kilo tung bok med Erland Brands bilder.

Det utkom för några år sedan på Rönnells antikvariats förlag i Stockholm.

Jan Håfström skrev förordet, lika läsvärt som bilderna är sevärda.

Göteborg

Under många decennier har Erland Brand bott i Göteborg.

Det var dit han reste under 40-talet för att få utbildning i konst, dels på Slöjdföreningens skola och - senare - även på Valands.

Konstintresset - som blev en livsnödvändighet - kombinerade han redan tidigt med ett starkt intresse för musik.

På Ingesunds musikskola lärde han sig avancerat fiolspel i unga år, och detta var nog startpunkten för expeditioner in i verkligt krävande musik: Anton Webern, Schönberg och den amerikanske avantgardisten John Cage.

Krävande

Ordet ”krävande” har alltid legat nära Erland Brand. Inte minst i förhållandet till det egna konstutövandet, måleriet, grafiken, tecknande, skulpterandet.

– Som konstnär så söker och söker man hela tiden, sade han hösten 2012 och syftade på sig själv.

– När jag hittar fram till en viss punkt i målandet eller tecknandet så vågar jag inte fortsätta. Då ställer jag undan konstverket, det får vara som det är, för det väsentliga av det jag vill ha sagt kanske finns där redan.

Och då, menade han, då ska ingenting mer läggas till.

Splittring

Under samtalet i det stora huset i Göteborg hösten 2012 fick han frågan om den mångfald av konst - och musikintressen han levde med - och alltjämt lever med, vid drygt 93 års ålder:

Upplever du detta som en sorts splittring?

– Ja, och den splittringen finns nog också inom mig. Jag vet nog inte riktigt vart jag ska gå som konstnär...

Dock har de vägar Erland Brand har vandrat och gått på lett fram till en betydande mängd stor konst.

En del av hans rika produktion kommer nu att visas på Värmlands Museum i Karlstad, och detta med början i dag, lördag.