2015-12-18 15:46

2015-12-18 15:46

En konstnärs och författares landskap och blomsterprakt

LITTERÄRT SÄLLSKAP: Jonas Modig "om en hemlös i vårens rike"

Nästa år har det gått ett halvsekel sedan författaren Folke Dahlberg drunknade i Vättern.
Detta kommer att uppmärksammas av det Sällskap, som vårdar minnet av författaren som också var en stor bildkonstnär.

Folke Dahlberg Sällskapet har i dag drygt 500 medlemmar, som varje år får medlemsblad och en medlemsgåva. Det senare, gåvan, kommer i form av en tryckt återgivning av en teckning.

Folke Dahlberg Sällskapets medlemsblad har den återkommande rubriken Vattenår. En mycket lämplig rubrik.

För var och en som läst författaren vet om hans stora intresse för, hans passion för segling och allt övrigt båtliv, öar, sjöar - stora sjöar och små - vattendrag. Ett par av Folke Dahlbergs mest läsvärda böcker är ”Göta kanal” och ”Vättern”.

Han levde i trakterna av kanalen och insjön; det var den senare som tog hans liv år 1966.

Tiveden blommor

En annan av Folke Dahlbergs prosaböcker skildrar Tiveden.

Det är den boken som Sällskapets ordförande Jonas Modig haft i tankarna när han skrev sin essä för medlemsbladet hösten 2015: ”En hemlös i vårens rike”. En essä som också är en kärleksfull hyllning till Tivedens landskap, ”magert och stenigt” (Modig):

”Den som letar efter blomsterprakt blir klent belönad.”

Dock finns även här ”vårens och sommarens glädjeämnen”, inte bara de sedan 1905 fridlysta och underbara röda näckrosorna, som upptäcktes vid 1850-talets mitt av den vandrande teologistudenten Bernhard Kjellmark.

”I hjärtat”

Folke Dahlberg saknade inte botaniska insikter, men i hans texter - såväl prosan som poesin - finns inga martinsonska mängder av blommor och gräs.

”Det är möjligt”, skriver Jonas Modig, ”att Folke Dahlberg begravde de riktiga skönhetsupplevelserna i möten med landskapets blommor i sitt hjärta”.

Och hade han inte drunknat sommaren 1966, kanske minnen och intryck av hans vandring med konstnärskollegan Börje Sandelin den sommaren, till naturreservatet Bölets ängar vid västra Vätternstranden, sökt sig in i hans skapande.

Bölets ängar, berättar Jonas Modig i sin essä, är ”ett botaniskt guldställe som slår Fagertärns röda näckrosor”.

Den kalkhaltiga jorden gynnar tydligen en skön blomsterprakt: blåsippor, gullvivor, guckusko.

Norra Vättern

De växter som Folke Dahlberg tog sig an (i till exempel debutboken ”Cartesiansk dykare”) var de mer oansenliga, de av hårt väder utsatta och prövade: fackelros och gul fetknopp. Växter man finner ute på öarna i norra Vättern, Folke Dahlbergs trakt.

Den miljö där han trivdes, där han seglade och rodde, där han skrev och tecknade.

Och den trakt där han mötte sitt slutgiltiga öde.


 

Fotnot: Folke Dahlberg Sällskapet har en hemsida: www.folkedahlberg.org. Där hittar den intresserade alla uppgifter om medlemsavgift, böcker, utflykter, årsmöten osv.

(Det kan tilläggas att denna ovanstående artikels författare saknar släktband med Folke Dahlberg. Det enda gemensamma är efternamnet och kärleken till landskapet kring Vättern.)

Folke Dahlberg Sällskapet har i dag drygt 500 medlemmar, som varje år får medlemsblad och en medlemsgåva. Det senare, gåvan, kommer i form av en tryckt återgivning av en teckning.

Folke Dahlberg Sällskapets medlemsblad har den återkommande rubriken Vattenår. En mycket lämplig rubrik.

För var och en som läst författaren vet om hans stora intresse för, hans passion för segling och allt övrigt båtliv, öar, sjöar - stora sjöar och små - vattendrag. Ett par av Folke Dahlbergs mest läsvärda böcker är ”Göta kanal” och ”Vättern”.

Han levde i trakterna av kanalen och insjön; det var den senare som tog hans liv år 1966.

Tiveden blommor

En annan av Folke Dahlbergs prosaböcker skildrar Tiveden.

Det är den boken som Sällskapets ordförande Jonas Modig haft i tankarna när han skrev sin essä för medlemsbladet hösten 2015: ”En hemlös i vårens rike”. En essä som också är en kärleksfull hyllning till Tivedens landskap, ”magert och stenigt” (Modig):

”Den som letar efter blomsterprakt blir klent belönad.”

Dock finns även här ”vårens och sommarens glädjeämnen”, inte bara de sedan 1905 fridlysta och underbara röda näckrosorna, som upptäcktes vid 1850-talets mitt av den vandrande teologistudenten Bernhard Kjellmark.

”I hjärtat”

Folke Dahlberg saknade inte botaniska insikter, men i hans texter - såväl prosan som poesin - finns inga martinsonska mängder av blommor och gräs.

”Det är möjligt”, skriver Jonas Modig, ”att Folke Dahlberg begravde de riktiga skönhetsupplevelserna i möten med landskapets blommor i sitt hjärta”.

Och hade han inte drunknat sommaren 1966, kanske minnen och intryck av hans vandring med konstnärskollegan Börje Sandelin den sommaren, till naturreservatet Bölets ängar vid västra Vätternstranden, sökt sig in i hans skapande.

Bölets ängar, berättar Jonas Modig i sin essä, är ”ett botaniskt guldställe som slår Fagertärns röda näckrosor”.

Den kalkhaltiga jorden gynnar tydligen en skön blomsterprakt: blåsippor, gullvivor, guckusko.

Norra Vättern

De växter som Folke Dahlberg tog sig an (i till exempel debutboken ”Cartesiansk dykare”) var de mer oansenliga, de av hårt väder utsatta och prövade: fackelros och gul fetknopp. Växter man finner ute på öarna i norra Vättern, Folke Dahlbergs trakt.

Den miljö där han trivdes, där han seglade och rodde, där han skrev och tecknade.

Och den trakt där han mötte sitt slutgiltiga öde.


 

Fotnot: Folke Dahlberg Sällskapet har en hemsida: www.folkedahlberg.org. Där hittar den intresserade alla uppgifter om medlemsavgift, böcker, utflykter, årsmöten osv.

(Det kan tilläggas att denna ovanstående artikels författare saknar släktband med Folke Dahlberg. Det enda gemensamma är efternamnet och kärleken till landskapet kring Vättern.)