2015-12-10 13:23

2015-12-10 13:23

Vi vittjar Kjell Fredrikssons långrev

KRÖNIKESAMLING: Bondpojken som blev bokmal

Med en härlig blandning av varm nostalgi och historiska kunskaper förmedlar Kjell Fredriksson i ett friskt tempo och med sprudlande berättarglädje minnen och reflexioner från då och nu.

Texterna, som ursprungligen trycktes som krönikor i Karlstads-Tidningen åren 2008–2015, är nu samlade i ett bearbetat urval mellan pärmar i en bok med titeln Minnenas långrev (Bild,Text&Form förlag). Kanske får läsaren inte fullt tvåhundrade krok att vittja, som det står i Evert Taubes visa, men inte långt därifrån – och fångsten är prima!

Kjell Fredriksson präglades som ung av att växa upp som bondson i den dalsländska glesbygden, dit han fortfarande regelbundet återvänder. Han liknar sig själv från den tiden vid en räknenisse som blev bokmal.

Här i Karlstad känner vi honom mest och bäst som stadens mångårige kulturchef, hedersordförande i Gustaf Fröding-sällskapet och en lika entusiastisk som vitter folkbildare. Han är desslikes släktforskare och har påbrå som förpliktigar: ”Visst är vi släkt, Gustaf Fröding och jag!” konstaterar han med glimten i ögat. ”Min far och skalden var elvamänningar!” Och om man är släkt med en av de värmländska diktarna, då är man släkt med alla... ”Så i min antavla finns, förutom Fröding, Anna Maria Lenngren, Tegnér, Geijer, Selma Lagerlöf, Agnes von Krusenstjerna och Olof Lagercrantz.” (Sic!) Vilket inte hindrar att krönikören titt som tätt blir förväxlad med countryartisten Kjell Fredriksson i Uddevalla...

En samhällskritisk ådra skymtar alltemellanåt fram hos Kjell Fredriksson, exempelvis när han beskriver hur han gör en bankrunda i residensstaden och överallt – också hos sin egen husbank – blir nobbad att växla ett par tusenlappar. Eller när han oroar sig över att föreningslivet nuförtiden har fått en stark slagsida mot 65+.

Även sinnet för humor framkommer tydligt – som när författaren i unga år hos frisören fick ett förmånligt erbjudande om en toupé av ostasiatiskt hår; då han redogör för sin smått traumatiska relation till påslakan (ett bekymmer som han för övrigt delar med denna tidnings chefredaktör); eller när han lyckas ropa in sin egen slips för 20 kronor på en sommarauktion.

Minnenas långrev är en välskriven, tänkvärd, lättsmält och därmed väl lämpad bok för lättjefulla fåtöljstunder under kommande mellandagar!

Texterna, som ursprungligen trycktes som krönikor i Karlstads-Tidningen åren 2008–2015, är nu samlade i ett bearbetat urval mellan pärmar i en bok med titeln Minnenas långrev (Bild,Text&Form förlag). Kanske får läsaren inte fullt tvåhundrade krok att vittja, som det står i Evert Taubes visa, men inte långt därifrån – och fångsten är prima!

Kjell Fredriksson präglades som ung av att växa upp som bondson i den dalsländska glesbygden, dit han fortfarande regelbundet återvänder. Han liknar sig själv från den tiden vid en räknenisse som blev bokmal.

Här i Karlstad känner vi honom mest och bäst som stadens mångårige kulturchef, hedersordförande i Gustaf Fröding-sällskapet och en lika entusiastisk som vitter folkbildare. Han är desslikes släktforskare och har påbrå som förpliktigar: ”Visst är vi släkt, Gustaf Fröding och jag!” konstaterar han med glimten i ögat. ”Min far och skalden var elvamänningar!” Och om man är släkt med en av de värmländska diktarna, då är man släkt med alla... ”Så i min antavla finns, förutom Fröding, Anna Maria Lenngren, Tegnér, Geijer, Selma Lagerlöf, Agnes von Krusenstjerna och Olof Lagercrantz.” (Sic!) Vilket inte hindrar att krönikören titt som tätt blir förväxlad med countryartisten Kjell Fredriksson i Uddevalla...

En samhällskritisk ådra skymtar alltemellanåt fram hos Kjell Fredriksson, exempelvis när han beskriver hur han gör en bankrunda i residensstaden och överallt – också hos sin egen husbank – blir nobbad att växla ett par tusenlappar. Eller när han oroar sig över att föreningslivet nuförtiden har fått en stark slagsida mot 65+.

Även sinnet för humor framkommer tydligt – som när författaren i unga år hos frisören fick ett förmånligt erbjudande om en toupé av ostasiatiskt hår; då han redogör för sin smått traumatiska relation till påslakan (ett bekymmer som han för övrigt delar med denna tidnings chefredaktör); eller när han lyckas ropa in sin egen slips för 20 kronor på en sommarauktion.

Minnenas långrev är en välskriven, tänkvärd, lättsmält och därmed väl lämpad bok för lättjefulla fåtöljstunder under kommande mellandagar!