2015-11-27 15:20

2015-11-27 15:20

"Du är en av Sveriges ledande författare"

FRÅN BOKMÄSSAN I KARLSTAD 2015: Ett tal till NWT:s kulturpristagare

"Lars Andersson, du är en av Sveriges ledande författare, vilket inte minst visas av att du hittills fått nästan tjoget fullt av priser och utmärkelser. Begreppet stor författare har tyvärr under senare år drabbats av en inflationsmärkt användning, men enligt gamla begrepp måste du räknas till de stora och då inte en av de många som får sin storhet räknat efter kommersiella framgångar. De senare kommer efter hand att stillsamt lyftas bort från den litterära arenan – glömda och mycket sällan saknade – men du Lars kommer att finnas kvar för den lysande prosakonst du ger oss exempel på i sina romaner, essäsamlingar och artiklar i tidningar och tidskrifter.

När man skall beskriva ett mästerskap står man bara med känslor och tomma händer för att använda ditt eget uttryck i en beskrivning av en kollega. Sven Stolpe hade på sin tid ett favorituttryck, ”utomordentligt lärd”, om de (oftast män) som omfattades av hans behag. Epitetet gav mig då en vision av någon som satt omgiven av dammiga luntor fjärmad från verkligheten.

Jag vill på intet sätt antyda att du inte besitter lärdom, men jag skulle istället vilja använda bildad i den större betydelsen, en bildning som grundar sig på en aldrig stillad nyfikenhet på omvärlden.

Dina texter ger oss en känsla av att inget mänskligt eller jordiskt får tillåtelse att vara dig främmande och du försöker med ord ge oss en djupare förståelse för existentiell och religiös problematik, försöker få oss att begripa sammanhang som annars är förborgade för oss och gör detta på ett språk som är fyllt av metaforer, är associationsrikt och bitvis förbluffande lyriskt. Dina texter är inbjudande – om vi är beredda att ta emot. Det handlar inte om att sträckläsa eller snabbt skumma ett kapitel eller två. Det handlar om att ge sig tid att reflektera, att se det vi tidigare inte sett och att njuta av ett språk som i mjuka vågor sköljer upplevelser över oss.

Exempel på vad jag menar är texterna i din bok Uppenbarelser. En stor del av texterna i boken har inte publicerats tidigare och ingen av dem har tidigare stått mellan bokpärmar. Du låter ögonblicksbilder och snabbt skissade vänporträtt växla med längre essäer. Diversifierat. Kunskapsrikt och förmedlande. Inte pekfingerhöjande och mästrande. Lågmält och vänskapligt i det som kan betecknas som ett gott soffsamtal ger du oss nya insikter i Selma Lagerlöfs diktning, om Lena Cronqvists måleri och om Tomas Tranströmers syn på döden - för att nu nämna några av alla de texter bokens drygt trehundra sidor rymmer

Vi får heller inte glömma att du är djupt förtrogen med norsk litteratur och kultur, ett område där vi annars kan bevittna en monumental svensk försummelse. Du är en av de få av våra svenska kulturarbetare som har kunskap om och goda kontakter i vårt broderland. Berikande. För oss. För alla som tröttnat på stereotypa detektivromaner och obskyra skriverier om egna kampkramper.

I ditt mångfacetterade författarskap finns också musiken. Du, som själv trakterar flera instrument, har redan i din tidiga produktion gett oss exempel på musikens betydelse och nu senast i Lomjansguten. Ett ingående porträtt av en spelman med inslag av finnkultur som inte känner av några gränser vare sig geografiska eller mytologiska.

Det är ju inte bara Lomjansguten som blir föremål för din berättarkonst. Indirekt får vi bitar av Harry Martinson i romanen Vägen till Gondwana. Det är ett land som i romanen uppenbarligen står dig nära och det är säkerligen dina djupa och omfattande kunskaper om Indiens litteratur och religion som får texten att myllra och dofta när du speglar den indiska republikens kvalfyllda ungdom och hur en kapitalistisk och kolonial regim tvingar ner det nakna folket på knä. Läsvärt och en upplevelse som skall avnjutas i små portioner.

Vi får heller inte glömma Platsens ande, din författarbiografi om Tage Aurell, där du arbetar och skriver som en förundersökningsledare som ser som sin uppgift att med respekt och inlevelse reda ut vad det är som får denne författare att ses som en äldre mästare bland fyrtiotalisterna. Som jag ser det handlar texten inte bara om Tage Aurell. Mellan raderna, osynligt för oss, handlar det i lika hög grad om dig själv – om sökandet efter den heliga Graal som ger modet och styrkan att hävda integritet i den litterära världen.

Du har funnit Graalen och visar detta inte minst i din senaste bok, De våra. Där sätter du standarden för en ny genre, den kriminalistiska romanen. Varsamt tar du hand om det som vi är vana att se i en polisroman eller detektivhistoria och förenar med de verkningsmedel inom romankonsten du till fulländning behärskar."

 

BERNDT ANDERSSON

Ordförande i juryn för NWT:s kulturpris

"Lars Andersson, du är en av Sveriges ledande författare, vilket inte minst visas av att du hittills fått nästan tjoget fullt av priser och utmärkelser. Begreppet stor författare har tyvärr under senare år drabbats av en inflationsmärkt användning, men enligt gamla begrepp måste du räknas till de stora och då inte en av de många som får sin storhet räknat efter kommersiella framgångar. De senare kommer efter hand att stillsamt lyftas bort från den litterära arenan – glömda och mycket sällan saknade – men du Lars kommer att finnas kvar för den lysande prosakonst du ger oss exempel på i sina romaner, essäsamlingar och artiklar i tidningar och tidskrifter.

När man skall beskriva ett mästerskap står man bara med känslor och tomma händer för att använda ditt eget uttryck i en beskrivning av en kollega. Sven Stolpe hade på sin tid ett favorituttryck, ”utomordentligt lärd”, om de (oftast män) som omfattades av hans behag. Epitetet gav mig då en vision av någon som satt omgiven av dammiga luntor fjärmad från verkligheten.

Jag vill på intet sätt antyda att du inte besitter lärdom, men jag skulle istället vilja använda bildad i den större betydelsen, en bildning som grundar sig på en aldrig stillad nyfikenhet på omvärlden.

Dina texter ger oss en känsla av att inget mänskligt eller jordiskt får tillåtelse att vara dig främmande och du försöker med ord ge oss en djupare förståelse för existentiell och religiös problematik, försöker få oss att begripa sammanhang som annars är förborgade för oss och gör detta på ett språk som är fyllt av metaforer, är associationsrikt och bitvis förbluffande lyriskt. Dina texter är inbjudande – om vi är beredda att ta emot. Det handlar inte om att sträckläsa eller snabbt skumma ett kapitel eller två. Det handlar om att ge sig tid att reflektera, att se det vi tidigare inte sett och att njuta av ett språk som i mjuka vågor sköljer upplevelser över oss.

Exempel på vad jag menar är texterna i din bok Uppenbarelser. En stor del av texterna i boken har inte publicerats tidigare och ingen av dem har tidigare stått mellan bokpärmar. Du låter ögonblicksbilder och snabbt skissade vänporträtt växla med längre essäer. Diversifierat. Kunskapsrikt och förmedlande. Inte pekfingerhöjande och mästrande. Lågmält och vänskapligt i det som kan betecknas som ett gott soffsamtal ger du oss nya insikter i Selma Lagerlöfs diktning, om Lena Cronqvists måleri och om Tomas Tranströmers syn på döden - för att nu nämna några av alla de texter bokens drygt trehundra sidor rymmer

Vi får heller inte glömma att du är djupt förtrogen med norsk litteratur och kultur, ett område där vi annars kan bevittna en monumental svensk försummelse. Du är en av de få av våra svenska kulturarbetare som har kunskap om och goda kontakter i vårt broderland. Berikande. För oss. För alla som tröttnat på stereotypa detektivromaner och obskyra skriverier om egna kampkramper.

I ditt mångfacetterade författarskap finns också musiken. Du, som själv trakterar flera instrument, har redan i din tidiga produktion gett oss exempel på musikens betydelse och nu senast i Lomjansguten. Ett ingående porträtt av en spelman med inslag av finnkultur som inte känner av några gränser vare sig geografiska eller mytologiska.

Det är ju inte bara Lomjansguten som blir föremål för din berättarkonst. Indirekt får vi bitar av Harry Martinson i romanen Vägen till Gondwana. Det är ett land som i romanen uppenbarligen står dig nära och det är säkerligen dina djupa och omfattande kunskaper om Indiens litteratur och religion som får texten att myllra och dofta när du speglar den indiska republikens kvalfyllda ungdom och hur en kapitalistisk och kolonial regim tvingar ner det nakna folket på knä. Läsvärt och en upplevelse som skall avnjutas i små portioner.

Vi får heller inte glömma Platsens ande, din författarbiografi om Tage Aurell, där du arbetar och skriver som en förundersökningsledare som ser som sin uppgift att med respekt och inlevelse reda ut vad det är som får denne författare att ses som en äldre mästare bland fyrtiotalisterna. Som jag ser det handlar texten inte bara om Tage Aurell. Mellan raderna, osynligt för oss, handlar det i lika hög grad om dig själv – om sökandet efter den heliga Graal som ger modet och styrkan att hävda integritet i den litterära världen.

Du har funnit Graalen och visar detta inte minst i din senaste bok, De våra. Där sätter du standarden för en ny genre, den kriminalistiska romanen. Varsamt tar du hand om det som vi är vana att se i en polisroman eller detektivhistoria och förenar med de verkningsmedel inom romankonsten du till fulländning behärskar."

 

BERNDT ANDERSSON

Ordförande i juryn för NWT:s kulturpris

I juryn för NWT:s kulturpris sitter

Berndt Andersson, Ordförande

Kenneth Johansson, Landshövding

Staffan Ander, Chefredaktör

Mats Dahlberg, Kulturchef

Anita Andersson, Ordf. Värmländska Författarsällskapet