2015-11-21 06:00

2015-11-21 06:00

Lars Andersson får NWT:s kulturpris år 2015

PRISTAGARE: För ett tankeväckande språk som berikar och öppnar nya världar

Redan för drygt 40 år sedan debuterade Lars Andersson som författare.
Året var 1974, och debutboken ”Brandlyra” har följts av ett 30-tal romaner, essäsamlingar, ett par kriminalromaner samt en författarbiografi. Nu får Lars Andersson NWT:s kulturpris för år 2015.
Priset är på 25 000 kronor och åtföljs av ett glaskonstverk av glaskonstnären Kjell Engman.

Under 1970-talet framstod Lars Andersson, född i Karlskoga, som en av de intressantaste yngre svenska prosaförfattarna.

Det var också under 70-talet som han fick ett publikt genombrott med romanen ”Snöljus”, tryckt i flera upplagor, översatt till ett imponerande antal språk.

Nästan 40 år senare kan Lars Andersson betraktas som en av den nutida svenska litteraturens viktigaste författare.

Berndt Andersson, författare och ordförande i juryn för NWT:s kulturpris, säger om årets pristagare:

– Begreppet ”stor författare” har tyvärr under senare år drabbats av en inflationsmärkt användning. Men enligt gamla begrepp måste Lars Andersson räknas till de stora och då inte en av de många som får sin storhet mätt efter kommersiella framgångar...

De senare, de kommersiellt mycket framgångsrika, kommer efter hand att stillsamt lyftas bort från den litterära arenan, tror Berndt Andersson. De glöms bort, de blir de mycket sällan saknade författarna.

– Men Lars Andersson, fortsätter juryns ordförande, han kommer att finnas kvar för den lysande prosakonst han ger oss exempel på i sina romaner, essäsamlingar och artiklar i tidningar och tidskrifter.

Krönika och kriminalitet

Under senare år har Lars Andersson publicerat några av sitt författarskaps märkligaste verk.

Dels två volymer med en släktkrönika i romanform, dels kortromanen om den värmländske spelmannen Lomjansguten. Den senare i dramatiserades och uppfördes av Västanå Teater under den gångna säsongen.

Till dessa verk kan också läggas den ”kriminalistiska” - författarens uttryck! - berättelsen ”De våra”, en roman delvis byggd på autentiskt material.

(”De våra” är Lars Anderssons andra kriminalroman; den första kom för många år sedan, ”Artemis”.)

Något på gång

Om sina arbetsplaner är Lars Andersson ganska förtegen:

– Någonting är väl på gång, något är väl i görningen men ingenting som jag kan prata om...

Jo, en kommande bok kan han kommentera, boken om byn Hedås utanför Forshaga, en by av stor betydelse i Lars Anderssons egen biografi och därmed ibland annat hans ”Ljus från ingenstans” och ”De levandes land”, två delar av en stor släktkrönika.

– Vi håller på med den boken, bekräftar han, den är inte nedlagd utan vi försöker med den nästa år.

”Vi” i detta fall är Lars Andersson och hustrun Kari Lövaas, kritiker, essäist och - i detta sammanhang fotograf.

Kollegers beröm

Lars Andersson säger vidare, att han gärna skulle fortsätta att arbeta med något teaterprojekt. Exemplet ”Lomjansguten” har stärkt känslan för teater. Men ”Lomjansguten” var inte det första Andersson-verket som uppförts som teater. I gott minne har många hans ”Pestkungens legend”, en medeltidsroman från Värmland som för många år sedan dramatiserades.

Kriminalromanen ”De våra”, utgiven i våras, fick mycket positiv kritik.

Inte minst för dess - för genren - ovanliga fördjupning i karaktärer och intriger. Lovorden kom från välkända kolleger och kritiker, även från den aldrig lätt imponerade Leif GW Persson.

Romanen hittar man inte sällan i bokhandelns hyllor för just deckare.

– Och där vill jag att den ska stå, säger författaren, som en påminnelse om att man kan skriva en kriminalroman just så.

Till bokmässan

Lars Andersson är en av landets mer prisbelönade författare.

För drygt två år sedan tog han emot Övralidpriset utanför Verner von Heidenstams vackra hem högt över Vättern. Kollegan Kerstin Ekman höll då ett lysande tal till pristagaren.

Under denna helg är Lars Andersson i Växjö för att där ta emot ett litteraturpris till Nobelpristagaren (och smålänningen) Pär Lagerkvists minne.

Och kommande fredag, under den värmländska bokmässan i Karlstads CCC, får han NWT:s kulturpris.

Under 1970-talet framstod Lars Andersson, född i Karlskoga, som en av de intressantaste yngre svenska prosaförfattarna.

Det var också under 70-talet som han fick ett publikt genombrott med romanen ”Snöljus”, tryckt i flera upplagor, översatt till ett imponerande antal språk.

Nästan 40 år senare kan Lars Andersson betraktas som en av den nutida svenska litteraturens viktigaste författare.

Berndt Andersson, författare och ordförande i juryn för NWT:s kulturpris, säger om årets pristagare:

– Begreppet ”stor författare” har tyvärr under senare år drabbats av en inflationsmärkt användning. Men enligt gamla begrepp måste Lars Andersson räknas till de stora och då inte en av de många som får sin storhet mätt efter kommersiella framgångar...

De senare, de kommersiellt mycket framgångsrika, kommer efter hand att stillsamt lyftas bort från den litterära arenan, tror Berndt Andersson. De glöms bort, de blir de mycket sällan saknade författarna.

– Men Lars Andersson, fortsätter juryns ordförande, han kommer att finnas kvar för den lysande prosakonst han ger oss exempel på i sina romaner, essäsamlingar och artiklar i tidningar och tidskrifter.

Krönika och kriminalitet

Under senare år har Lars Andersson publicerat några av sitt författarskaps märkligaste verk.

Dels två volymer med en släktkrönika i romanform, dels kortromanen om den värmländske spelmannen Lomjansguten. Den senare i dramatiserades och uppfördes av Västanå Teater under den gångna säsongen.

Till dessa verk kan också läggas den ”kriminalistiska” - författarens uttryck! - berättelsen ”De våra”, en roman delvis byggd på autentiskt material.

(”De våra” är Lars Anderssons andra kriminalroman; den första kom för många år sedan, ”Artemis”.)

Något på gång

Om sina arbetsplaner är Lars Andersson ganska förtegen:

– Någonting är väl på gång, något är väl i görningen men ingenting som jag kan prata om...

Jo, en kommande bok kan han kommentera, boken om byn Hedås utanför Forshaga, en by av stor betydelse i Lars Anderssons egen biografi och därmed ibland annat hans ”Ljus från ingenstans” och ”De levandes land”, två delar av en stor släktkrönika.

– Vi håller på med den boken, bekräftar han, den är inte nedlagd utan vi försöker med den nästa år.

”Vi” i detta fall är Lars Andersson och hustrun Kari Lövaas, kritiker, essäist och - i detta sammanhang fotograf.

Kollegers beröm

Lars Andersson säger vidare, att han gärna skulle fortsätta att arbeta med något teaterprojekt. Exemplet ”Lomjansguten” har stärkt känslan för teater. Men ”Lomjansguten” var inte det första Andersson-verket som uppförts som teater. I gott minne har många hans ”Pestkungens legend”, en medeltidsroman från Värmland som för många år sedan dramatiserades.

Kriminalromanen ”De våra”, utgiven i våras, fick mycket positiv kritik.

Inte minst för dess - för genren - ovanliga fördjupning i karaktärer och intriger. Lovorden kom från välkända kolleger och kritiker, även från den aldrig lätt imponerade Leif GW Persson.

Romanen hittar man inte sällan i bokhandelns hyllor för just deckare.

– Och där vill jag att den ska stå, säger författaren, som en påminnelse om att man kan skriva en kriminalroman just så.

Till bokmässan

Lars Andersson är en av landets mer prisbelönade författare.

För drygt två år sedan tog han emot Övralidpriset utanför Verner von Heidenstams vackra hem högt över Vättern. Kollegan Kerstin Ekman höll då ett lysande tal till pristagaren.

Under denna helg är Lars Andersson i Växjö för att där ta emot ett litteraturpris till Nobelpristagaren (och smålänningen) Pär Lagerkvists minne.

Och kommande fredag, under den värmländska bokmässan i Karlstads CCC, får han NWT:s kulturpris.