2017-07-14 06:00

2017-07-14 06:00

Tilda har skrivit på för Göteborg

ISHOCKEY: "Jag vill sluta på mina villkor"

På isen har hon varit en fighter. Trots problem med hjärnskakningar är Tilda Antonsson tillbaka. Hon har skrivit på för Göteborg HC och i augusti går flyttlasset.

Hon började i skridskoskolan som fyraåring. Sedan dess har mycket i Tilda Antonssons liv kretsat kring ishockey. Efter problem med flera hjärnskakningar tvingades hon sluta med det som hon älskade att göra och bygga upp ett liv utanför hockeyrinken.

Nu tar hon chansen att återvända. Tilda Antonsson har skrivit på för Göteborg HC och hon ser fram emot att återvända till isen efter att ha tagit en paus och varit tränare i stället för spelare.

Hon har alltid haft hockeyn i sitt liv. Att inte få spela var ett hårt slag.

– Det var som om ens bästa kompis dog, det var jättejobbigt. Det var så tomt, säger hon och förklarar att det fick henne att må psykiskt dåligt.

I samma veva dog Clarence Magnusson, sportchef i Kristinehamns hockeyteam.

– Han var som en extrapappa, beskriver Tilda Antonsson.

Att få vara tränare blev räddningen för henne.

– Annars hade jag inte gått upp på morgonen, konstaterar hon.

Hon känner att hon vill ta den här sista chansen. För några år sedan fick hon erbjudande om att åka till Kanada med stipendium för studier och hockeyspel. Då tackade hon nej. Nu vill hon testa och se hur det går i Göteborg.

– Kristinehamn finns alltid kvar, säger hon med ett leende.

Som spelare beskriver hon sig själv som hårt arbetande. Hon är inte den i laget som står i rampljuset utan hon gör grovjobbet.

– Och lite fulgrejer, skrattar hon.

I damernas ishockey är reglerna för tacklingar annorlunda än i herrarnas hockey.

– För egen del hade det varit bättre om man hade fått tackla, det hade gynnat mig, säger hon.

Tilda Antonsson spelade mest med killar under uppväxten, oftast med de som var ett år äldre så det kanske inte är så konstigt att hon är en tuffing på isen.

Sedan hon slutade som aktiv har hon spelat lite med KHT:s amatörer.

– Det var skitkul. Jag behövde ha roligt. Jag kände att det är det här jag vill, säger hon.

Hur det kommer att gå med huvudet vet ingen. Tilda Antonsson vet inte om det kommer att bli en säsong eller tre.

Hon ser fram emot att spela i Göteborg HC. Klubben är en renodlad damklubb med lag i flick/utvecklingsserien, division ett, division två samt SDHL.

– Det är en helsatsande damförening där alla intäkter går till damverksamheten. Vi behöver inte stå i skuggan av herrarna, säger hon.

Är det lösningen?

– Jag vet inte.

Det var i våras som hon bestämde sig för att satsa på en comeback. Tilda Antonsson tog kontakt med Göteborg HC och fick direkt positiv respons.

Nu väntar en period med träning för att komma tillbaka i bra form. Hon väger tio kilo mindre än när hon var aktiv.

– Jag ligger efter lite med träningen, konstaterar hon.

Vad är känslan nu?

– Det är lite vemodigt. Det är klart att det ska bli kul men jag säger upp lägenhet och fast jobb och jag vet inte om det går åt skogen, säger hon.

Men för henne är det viktigt att det är hon som avgör när det är dags att ställa undan skridskorna.

– Jag vill sluta på mina villkor. Det är bara jag som sätter stopp för det.

Hon började i skridskoskolan som fyraåring. Sedan dess har mycket i Tilda Antonssons liv kretsat kring ishockey. Efter problem med flera hjärnskakningar tvingades hon sluta med det som hon älskade att göra och bygga upp ett liv utanför hockeyrinken.

Nu tar hon chansen att återvända. Tilda Antonsson har skrivit på för Göteborg HC och hon ser fram emot att återvända till isen efter att ha tagit en paus och varit tränare i stället för spelare.

Hon har alltid haft hockeyn i sitt liv. Att inte få spela var ett hårt slag.

– Det var som om ens bästa kompis dog, det var jättejobbigt. Det var så tomt, säger hon och förklarar att det fick henne att må psykiskt dåligt.

I samma veva dog Clarence Magnusson, sportchef i Kristinehamns hockeyteam.

– Han var som en extrapappa, beskriver Tilda Antonsson.

Att få vara tränare blev räddningen för henne.

– Annars hade jag inte gått upp på morgonen, konstaterar hon.

Hon känner att hon vill ta den här sista chansen. För några år sedan fick hon erbjudande om att åka till Kanada med stipendium för studier och hockeyspel. Då tackade hon nej. Nu vill hon testa och se hur det går i Göteborg.

– Kristinehamn finns alltid kvar, säger hon med ett leende.

Som spelare beskriver hon sig själv som hårt arbetande. Hon är inte den i laget som står i rampljuset utan hon gör grovjobbet.

– Och lite fulgrejer, skrattar hon.

I damernas ishockey är reglerna för tacklingar annorlunda än i herrarnas hockey.

– För egen del hade det varit bättre om man hade fått tackla, det hade gynnat mig, säger hon.

Tilda Antonsson spelade mest med killar under uppväxten, oftast med de som var ett år äldre så det kanske inte är så konstigt att hon är en tuffing på isen.

Sedan hon slutade som aktiv har hon spelat lite med KHT:s amatörer.

– Det var skitkul. Jag behövde ha roligt. Jag kände att det är det här jag vill, säger hon.

Hur det kommer att gå med huvudet vet ingen. Tilda Antonsson vet inte om det kommer att bli en säsong eller tre.

Hon ser fram emot att spela i Göteborg HC. Klubben är en renodlad damklubb med lag i flick/utvecklingsserien, division ett, division två samt SDHL.

– Det är en helsatsande damförening där alla intäkter går till damverksamheten. Vi behöver inte stå i skuggan av herrarna, säger hon.

Är det lösningen?

– Jag vet inte.

Det var i våras som hon bestämde sig för att satsa på en comeback. Tilda Antonsson tog kontakt med Göteborg HC och fick direkt positiv respons.

Nu väntar en period med träning för att komma tillbaka i bra form. Hon väger tio kilo mindre än när hon var aktiv.

– Jag ligger efter lite med träningen, konstaterar hon.

Vad är känslan nu?

– Det är lite vemodigt. Det är klart att det ska bli kul men jag säger upp lägenhet och fast jobb och jag vet inte om det går åt skogen, säger hon.

Men för henne är det viktigt att det är hon som avgör när det är dags att ställa undan skridskorna.

– Jag vill sluta på mina villkor. Det är bara jag som sätter stopp för det.