2017-08-04 08:14

2017-08-04 11:47

Hat och kärlek till hölan

NY BOK: Skådespelare och författare som skriver om Kristinehamn i romanen Kungen i kommunen

Nyligen släpptes Henrik Larssons roman Kungen i kommunen på Norlén och Slottners förlag. Boken, som handlar om en ung mans musikerdrömmar och kärleksbestyr, utspelar sig i Kristinehamn.

Berätta om dig själv, vem är du?

– Jag är ursprungligen från Smålands mörka skogar men bor numera i Hollywood, Kalifornien, där jag flyter runt i drömmaskineriet. Jag startade min karriär tidigt som skådespelare. Redan som åttaring fick jag äran att spela ”Bosse” i Astrid Lindgrens berättelse om Barnen i Bullerbyn. Det har i sin tur givetvis format mitt liv en hel del.

Skrivandet har alltid varit en passion och jag har genom åren utforskat olika aspekter av det. Jag började skriva artiklar på Smålandspostens kultursida när jag var femton. Därefter debuterade jag som facklitterär författare med en bok om siouxindianerna, som gavs ut av Emigrantinstitutets vänner strax efter att jag tog studenten. Så med stort självförtroende flyttade jag som sagt till Hollywood för att ta mig an manusförfattandet på AFI (American Film Institute) som anses vara filmskolornas Harvard.

Kungen i kommunen är min debutroman.

Hur beskriver du din roman?

– Som mitt kärleksbrev till Sverige och speciellt Kristinehamn.

Hur kommer det sig att handlingen utspelar sig i Kristinehamn?

– Det är en rolig historia för i ursprungsmanuset hade jag bara en fiktiv ort, som jag skapade utefter alla mina kriterier för vad ett idylliskt småstadsparadis måste innehålla. Vid tidpunkten hade jag inte ens en aning om att Kristinehamn existerade. Men så träffade jag min hustru som visade sig vara ortens dotter, Josephine Engström. Så när hon läste ”Kungen” så påpekade hon hur mycket det liknade Kristinehamn.

Jag tänkte inte så mycket på det eftersom jag skriver så att folk ska ha enkelt att relatera till berättelsen.

Men året efter då jag själv för första gången kom på besök till Kristinehamn så var jag helt överrumplad. Jag menar över hur jag i fantasin fullkomligt återskapat stan. Verkligen in på detalj, så det var enkelt att finslipa boken till Kristinehamn.

Ser du boken som en hyllning till småstaden och invånarna där eller hur tänker du kring den lilla kommunen?

– Absolut är det en hyllning! Men en berättelse utan konflikt blir ju ganska tråkig så givetvis uttrycker huvudkaraktären, Rickard, en hat-kärlek till hölan han lever i. Och det är något jag tror många unga i småorter kan relatera till. Det som gör boken så oerhört läsvärd, särskilt för unga, är givetvis det humoristiska helhetsbudskapet.

Vilka riktar sig boken till?

– Unga som gamla, alla som älskar det klassiskt svenska, småstadslivet, Kristinehamn, provokativ och förbjuden humor. Gillar man igenkänningshumor så är detta boken för dig.

Är handlingen självupplevd?

– Det är och får förbli en gåta. Min fru undrar också nämligen.

Har du fler böcker på gång?

– Ja, jag arbetar alltid på lite olika projekt.

Berätta om dig själv, vem är du?

– Jag är ursprungligen från Smålands mörka skogar men bor numera i Hollywood, Kalifornien, där jag flyter runt i drömmaskineriet. Jag startade min karriär tidigt som skådespelare. Redan som åttaring fick jag äran att spela ”Bosse” i Astrid Lindgrens berättelse om Barnen i Bullerbyn. Det har i sin tur givetvis format mitt liv en hel del.

Skrivandet har alltid varit en passion och jag har genom åren utforskat olika aspekter av det. Jag började skriva artiklar på Smålandspostens kultursida när jag var femton. Därefter debuterade jag som facklitterär författare med en bok om siouxindianerna, som gavs ut av Emigrantinstitutets vänner strax efter att jag tog studenten. Så med stort självförtroende flyttade jag som sagt till Hollywood för att ta mig an manusförfattandet på AFI (American Film Institute) som anses vara filmskolornas Harvard.

Kungen i kommunen är min debutroman.

Hur beskriver du din roman?

– Som mitt kärleksbrev till Sverige och speciellt Kristinehamn.

Hur kommer det sig att handlingen utspelar sig i Kristinehamn?

– Det är en rolig historia för i ursprungsmanuset hade jag bara en fiktiv ort, som jag skapade utefter alla mina kriterier för vad ett idylliskt småstadsparadis måste innehålla. Vid tidpunkten hade jag inte ens en aning om att Kristinehamn existerade. Men så träffade jag min hustru som visade sig vara ortens dotter, Josephine Engström. Så när hon läste ”Kungen” så påpekade hon hur mycket det liknade Kristinehamn.

Jag tänkte inte så mycket på det eftersom jag skriver så att folk ska ha enkelt att relatera till berättelsen.

Men året efter då jag själv för första gången kom på besök till Kristinehamn så var jag helt överrumplad. Jag menar över hur jag i fantasin fullkomligt återskapat stan. Verkligen in på detalj, så det var enkelt att finslipa boken till Kristinehamn.

Ser du boken som en hyllning till småstaden och invånarna där eller hur tänker du kring den lilla kommunen?

– Absolut är det en hyllning! Men en berättelse utan konflikt blir ju ganska tråkig så givetvis uttrycker huvudkaraktären, Rickard, en hat-kärlek till hölan han lever i. Och det är något jag tror många unga i småorter kan relatera till. Det som gör boken så oerhört läsvärd, särskilt för unga, är givetvis det humoristiska helhetsbudskapet.

Vilka riktar sig boken till?

– Unga som gamla, alla som älskar det klassiskt svenska, småstadslivet, Kristinehamn, provokativ och förbjuden humor. Gillar man igenkänningshumor så är detta boken för dig.

Är handlingen självupplevd?

– Det är och får förbli en gåta. Min fru undrar också nämligen.

Har du fler böcker på gång?

– Ja, jag arbetar alltid på lite olika projekt.

Kungen i kommunen

Huvudkaraktären heter Rickard Johansson och är 22 år. Han blir av med jobbet på lagret men är nöjd ändå. Rickard är nämligen övertygad om att han ska nå långt inom musiken. Och så kan han leva på a-kassa, i alla fall i teorin. Spelningen som hans band får på Statt blir dock ingen succé. Förhållandet med tjejen knakar dessutom så han får flytta hem till föräldrarna, tills vidare.

Romanen är skriven på talspråk, precis som man tänker sig att Rickard pratar, och har en humoristisk touch.