2016-09-29 16:14

2016-09-29 16:14

Konstföreningen visar mor och son Frygell

KULTUR: Använder hela Galleri Kvadraten

Yvonne Frygell flyttade från Björneborg 1973 för att läsa på konstskola i Umeå. Sedan förblev hon norrlänning till hösten 2014 då hennes mamma blev sjuk och hon flyttade hem igen.

Tyvärr gick det som det ofta gör när gamla människor blir sjuka. När mamman gick bort blev pappan ensam och Yvonne Frygell stannade kvar i Björneborg.

– Pappa var 93 år och bodde i ett stort hus. Min sambo tyckte att det var okej om jag stannade och hjälpte honom, säger hon.

Åtta månader senare gick även pappan bort och där stod Yvonne med en hel massa praktiskt att ordna upp. Samtidigt hade hon i januari 2015 tackat ja till att ställa ut hos Kristinehamns konstförening.

– Först undrade jag varför jag hade tagit på mig det, men det förbyttes till tack och lov att jag gjorde det, säger hon.

Att ta upp målandet igen efter ett ofrivilligt sabbatsår blev ett sätt att bearbeta sorgen. Samtidigt fann hon mycket inspiration när hon letade igenom föräldrarnas kvarlåtenskap. Bland annat fann hon sin mormors gamla fotografier från när hon var ung.

– Det var så kul att se bilderna och jag började fantisera kring dem. Jag kände att jag ville göra egna bilder av mormors bilder, säger hon.

Ett sådant exempel är ett foto av en kvinna som diskar i dammen i Björneborg. Där har Yvonne målat av kvinnan, men bytt miljön så att hon sitter och diskar i en älv som rinner genom en lummig skog.

Vardagsbilder

Andra inspirationskällor har varit bilder ur vardagen. Bilder som hon tar med sin mobil under en promenad. Ett par barnbarn som utforskar Vismen en tidig vårdag blev en tavla.

– Sedan är jag så glad att Mark är med på den här utställningen, säger hon.

Vilket för oss över på den andra utställaren, hennes son Mark Frygell. Han har en mastersexamen från Umeå konsthögskola och har även studerat vid konsthögskolan i Wien. Att han skulle bli konstnär var dock inte självklart.

– Nej, jag har ju vuxit upp i ett konstnärshem och vet hur ekonomin ser ut, säger han med ett leende.

I stället utforskade han andra kreativa uttryck. Han turnerade med ett punkband i många år. Han intresserade sig för tatueringar, vilket knappast är någon hemlighet när man ser honom.

– Jag började som praktikant hos en tatuerare, men de sade åt mig att jag var för dålig på att teckna, säger han.

Därför följde han rådet att söka till en konstskola, för övrigt samma som mamma Yvonne gick på 70-talet. Hans kurskamrater sökte vidare till konsthögskolor och det föll sig naturligt för honom att göra samma sak.

– Det var när jag kom in på konsthögskolan som jag kom på att det här kanske ändå var något för mig, säger Mark.

Han berättar att han också utgår från vardagsbilder i sitt skapande.

– På så sätt är vi nog ganska lika, säger han med en blick mot Yvonne.

Till utställningen på Galleri Kvadraten har han tagit med fler collage med motiv som knyter an till sådant han har en personlig koppling till.

– Där finns en gammal t-shirt som jag bar som 13-åring, säger han.

Både mor och son talar om ett berättande i sin konst, men Mark menar att det inte är samma linjära berättelse som man kan se i en film eller läsa i en bok:

– Det är snarare ett berättande som far i olika riktningar på samma gång. Det öppnar för egna tolkningar av verken.

Tyvärr gick det som det ofta gör när gamla människor blir sjuka. När mamman gick bort blev pappan ensam och Yvonne Frygell stannade kvar i Björneborg.

– Pappa var 93 år och bodde i ett stort hus. Min sambo tyckte att det var okej om jag stannade och hjälpte honom, säger hon.

Åtta månader senare gick även pappan bort och där stod Yvonne med en hel massa praktiskt att ordna upp. Samtidigt hade hon i januari 2015 tackat ja till att ställa ut hos Kristinehamns konstförening.

– Först undrade jag varför jag hade tagit på mig det, men det förbyttes till tack och lov att jag gjorde det, säger hon.

Att ta upp målandet igen efter ett ofrivilligt sabbatsår blev ett sätt att bearbeta sorgen. Samtidigt fann hon mycket inspiration när hon letade igenom föräldrarnas kvarlåtenskap. Bland annat fann hon sin mormors gamla fotografier från när hon var ung.

– Det var så kul att se bilderna och jag började fantisera kring dem. Jag kände att jag ville göra egna bilder av mormors bilder, säger hon.

Ett sådant exempel är ett foto av en kvinna som diskar i dammen i Björneborg. Där har Yvonne målat av kvinnan, men bytt miljön så att hon sitter och diskar i en älv som rinner genom en lummig skog.

Vardagsbilder

Andra inspirationskällor har varit bilder ur vardagen. Bilder som hon tar med sin mobil under en promenad. Ett par barnbarn som utforskar Vismen en tidig vårdag blev en tavla.

– Sedan är jag så glad att Mark är med på den här utställningen, säger hon.

Vilket för oss över på den andra utställaren, hennes son Mark Frygell. Han har en mastersexamen från Umeå konsthögskola och har även studerat vid konsthögskolan i Wien. Att han skulle bli konstnär var dock inte självklart.

– Nej, jag har ju vuxit upp i ett konstnärshem och vet hur ekonomin ser ut, säger han med ett leende.

I stället utforskade han andra kreativa uttryck. Han turnerade med ett punkband i många år. Han intresserade sig för tatueringar, vilket knappast är någon hemlighet när man ser honom.

– Jag började som praktikant hos en tatuerare, men de sade åt mig att jag var för dålig på att teckna, säger han.

Därför följde han rådet att söka till en konstskola, för övrigt samma som mamma Yvonne gick på 70-talet. Hans kurskamrater sökte vidare till konsthögskolor och det föll sig naturligt för honom att göra samma sak.

– Det var när jag kom in på konsthögskolan som jag kom på att det här kanske ändå var något för mig, säger Mark.

Han berättar att han också utgår från vardagsbilder i sitt skapande.

– På så sätt är vi nog ganska lika, säger han med en blick mot Yvonne.

Till utställningen på Galleri Kvadraten har han tagit med fler collage med motiv som knyter an till sådant han har en personlig koppling till.

– Där finns en gammal t-shirt som jag bar som 13-åring, säger han.

Både mor och son talar om ett berättande i sin konst, men Mark menar att det inte är samma linjära berättelse som man kan se i en film eller läsa i en bok:

– Det är snarare ett berättande som far i olika riktningar på samma gång. Det öppnar för egna tolkningar av verken.