2016-09-29 15:46

2016-09-29 15:46

Dubbla konstnärer på höstutställningen

PANNCENTRALEN: Kristinehamns konstmuseum sammanför Assa Kauppi och Andreas Poppelier

Konstnärerna Assa Kauppi och Andreas Poppelier hade bara träffats på en vernissagefest tidigare. Förre museichefen Klas Hällerstrand och intendent Michael Walter såg ett släktskap i deras konst och ville göra en utställning med dem.

De båda konstnärerna tände också på idén och under lördagen är det dags för vernissage för utställningen som har fått titeln The race is over – I'll protect you from what you want.

– Det är titlarna på två av de verk som ingår i utställningen, säger Michael Walter.

The race is over är en skulpturgrupp som Assa Kauppi skapade för fem år sedan. Den är hennes examensverk och består av några barn som står på startpallen inför ett simlopp.

Redan avgjort

Vad barnen inte vet om är att tävlingen är avgjord långt tidigare. Något Assa skildrar genom att ge barnen olika uttryck. Ett barn är jättetaggat, ett annat ser mer fundersamt ut och en tredje startpall står till och med tom.

– Jag använder ofta barn för att illustrera olika uttryck och känslor. Barn är mer öppna, vi vuxna har lärt sig att dölja våra innersta känslor, säger Assa.

Barnen står också i fokus i hennes verk Bred for beauty, som möter besökarna redan i entréhallen, och In search of a winner. De båda verken är kritiska kommentarer till de skönhetstävlingar för barn som arrangeras i USA.

– Jag åkte över dit och besökte några av tävlingarna. De är det mest bisarra uttrycket för de skönhetsideal som styr vår vardag, säger Assa.

Michael Walters reflektion över dagens samhälle är att det pågår tävlingar överallt. Är det inte om att laga den godaste maträtten eller sjunga den vackraste sången är det något annat det ska tävlas om.

– Man får inte längre vara nöjd med en tredjeplats, konstaterar Andreas Poppelier.

Utgår från psyket

Hans konst utgår till stor del från det mänskliga psyket och innehåller såväl politiska som socialrealistiska inslag.

– På så sätt tycker jag att min och Assas konst tangerar varandra. Den passar bra ihop, säger han.

Tidigare hade han fokus på att måla människor, men nu har han börjat gå över till naturbilder. Fast ändå inte:

– Naturen är som den är, därför har jag lagt in mänsklig påverkan i bilderna.

Exempelvis i form av en rökutspyende fabrik mitt i ett vackert landskap med berg som speglar sig i en stilla sjö. På en annan bild finns ett stort vitt område mitt i tavlan. Självklart infinner sig frågan ”Vad är det som saknas?”

Söker dialog

Många av bilderna är som små utsnitt ur något större. Som betraktare kanske man undrar hur hela bilden ser ut och det är precis det Andreas vill uppnå.

– Jag vill inte tala om för betraktaren vad han eller hon ska se. Det är olika för olika människor. Därför vill jag inte tvinga mig på, men lyssnar gärna på vad folk ser i mina bilder, säger han.

Hur har det varit att jobba tillsammans?

– Det har varit jättekul. Som konstnär är man ofta ensam, svarar Assa.

Andreas instämmer och tycker att deras konst passar bra ihop:

– Teman och toner går ihop, men vi ser skillnader i vem som har gjort vad.

Michael Walter berättar att museet, precis som under sommarutställningen, kommer att finnas på plats i centrala Kristinehamn. Den här gången används tomma skyltfönster i Rosenbergs före detta lokal på Kungsgatan.

– Där kan folk få ett smakprov på vad vi visar på museet och förhoppningsvis lockas att besöka oss, avslutar han.

De båda konstnärerna tände också på idén och under lördagen är det dags för vernissage för utställningen som har fått titeln The race is over – I'll protect you from what you want.

– Det är titlarna på två av de verk som ingår i utställningen, säger Michael Walter.

The race is over är en skulpturgrupp som Assa Kauppi skapade för fem år sedan. Den är hennes examensverk och består av några barn som står på startpallen inför ett simlopp.

Redan avgjort

Vad barnen inte vet om är att tävlingen är avgjord långt tidigare. Något Assa skildrar genom att ge barnen olika uttryck. Ett barn är jättetaggat, ett annat ser mer fundersamt ut och en tredje startpall står till och med tom.

– Jag använder ofta barn för att illustrera olika uttryck och känslor. Barn är mer öppna, vi vuxna har lärt sig att dölja våra innersta känslor, säger Assa.

Barnen står också i fokus i hennes verk Bred for beauty, som möter besökarna redan i entréhallen, och In search of a winner. De båda verken är kritiska kommentarer till de skönhetstävlingar för barn som arrangeras i USA.

– Jag åkte över dit och besökte några av tävlingarna. De är det mest bisarra uttrycket för de skönhetsideal som styr vår vardag, säger Assa.

Michael Walters reflektion över dagens samhälle är att det pågår tävlingar överallt. Är det inte om att laga den godaste maträtten eller sjunga den vackraste sången är det något annat det ska tävlas om.

– Man får inte längre vara nöjd med en tredjeplats, konstaterar Andreas Poppelier.

Utgår från psyket

Hans konst utgår till stor del från det mänskliga psyket och innehåller såväl politiska som socialrealistiska inslag.

– På så sätt tycker jag att min och Assas konst tangerar varandra. Den passar bra ihop, säger han.

Tidigare hade han fokus på att måla människor, men nu har han börjat gå över till naturbilder. Fast ändå inte:

– Naturen är som den är, därför har jag lagt in mänsklig påverkan i bilderna.

Exempelvis i form av en rökutspyende fabrik mitt i ett vackert landskap med berg som speglar sig i en stilla sjö. På en annan bild finns ett stort vitt område mitt i tavlan. Självklart infinner sig frågan ”Vad är det som saknas?”

Söker dialog

Många av bilderna är som små utsnitt ur något större. Som betraktare kanske man undrar hur hela bilden ser ut och det är precis det Andreas vill uppnå.

– Jag vill inte tala om för betraktaren vad han eller hon ska se. Det är olika för olika människor. Därför vill jag inte tvinga mig på, men lyssnar gärna på vad folk ser i mina bilder, säger han.

Hur har det varit att jobba tillsammans?

– Det har varit jättekul. Som konstnär är man ofta ensam, svarar Assa.

Andreas instämmer och tycker att deras konst passar bra ihop:

– Teman och toner går ihop, men vi ser skillnader i vem som har gjort vad.

Michael Walter berättar att museet, precis som under sommarutställningen, kommer att finnas på plats i centrala Kristinehamn. Den här gången används tomma skyltfönster i Rosenbergs före detta lokal på Kungsgatan.

– Där kan folk få ett smakprov på vad vi visar på museet och förhoppningsvis lockas att besöka oss, avslutar han.