2016-06-17 11:20

2016-06-17 11:20

Legendarer levererade på 25-årsjubileum

SWEDEN ROCK: Adam Lambert blev en succé ihop med Queen

American Idol och ett av världens mest älskade rockband. En kombination som i teorin lät oerhört bisarr visade sig vara näst intill en succé i praktiken.

Jag talar om Queen och Adam Lambert som slog sina musikaliska huvuden ihop och headlinade på Sweden Rock Festival under torsdagen. Jag erkänner att jag på förhand var enormt tveksam till Lambert som vokal förstärkning till legendariska Queen. Inledningsvis kändes han också malplacerad i sammanhanget. Det rörde sig dock om en trög startsträcka. Runt femte spåret, Another one bites the dust, blev jag frälst av samspelet mellan Lambert och originalmedlemmarna Brian May och Roger Taylor.

Min tuffa fasad fick sig en törn lite då och då under kvällens gång. När den avlidne sångaren Freddie Mercury klipptes in på storbildsskärmarna var inte ett öga torrt – åtminstone inte mina egna.

Sanningen är den att jag är oerhört blödig, men det är något som jag gärna håller för mig själv. Men jag medger att det var svårt att hålla minen när Brian May ackompanjerade en digital Freddie Mercury till Love of my life.

Lika tårögd var jag när jag lämnade festivalområdet utan att få höra The show must go on; en av mina Queen-favoritlåtar.

Ytterligare en höjdpunkt var att återse trummisen Mike Portnoy, en musiker som öppnade en helt ny, progressiv värld när jag som nyfiken och känslig tonåring upptäckte Dream Theater. Numera är kombinationen Dream Theater och Portnoy ett minne blott, och på festivalen lirade han tillsammans med de eminenta musikerna i The Winery Dogs. Och i Twisted Sister.

Att jag fick avnjuta band som Queen + Adam Lambert och The Winery dogs i livetappning tillsammans med farmor, pappa och min sambo satte extra guldkant i tillvaron. Den förstnämnda ”Bergströmaren” såg troligtvis fler spelningar än gemene festivalbesökaren. Hon gav alla band en ärlig chans - något som en kräsen hårdrockskonnässör (läs: jag) inte alltid gör.

Och i år var denna finsmakare extra kinkig. Jag tänker inte hyssja om att årets lineup var fesljummen i min smak och inte gav fjärilar i magen; varken innan, under eller efter.

Men med facit i hand är jag långt ifrån besviken. Jag lämnade trots allt årets festival mätt och belåten.

Oj, så mätt... Vilket leder mig till festivalens kulinariska aspekter. Ni som har läst mina tidigare festivalkrönikor vet att texten inte är komplett utan en kommentar om krubbet. I år tänker jag dock fatta mig kort eftersom jag är fullproppad med stärkelse, frityr och kött. Wokad älg är gôtt - det får bli min sorti denna gång.

Jag talar om Queen och Adam Lambert som slog sina musikaliska huvuden ihop och headlinade på Sweden Rock Festival under torsdagen. Jag erkänner att jag på förhand var enormt tveksam till Lambert som vokal förstärkning till legendariska Queen. Inledningsvis kändes han också malplacerad i sammanhanget. Det rörde sig dock om en trög startsträcka. Runt femte spåret, Another one bites the dust, blev jag frälst av samspelet mellan Lambert och originalmedlemmarna Brian May och Roger Taylor.

Min tuffa fasad fick sig en törn lite då och då under kvällens gång. När den avlidne sångaren Freddie Mercury klipptes in på storbildsskärmarna var inte ett öga torrt – åtminstone inte mina egna.

Sanningen är den att jag är oerhört blödig, men det är något som jag gärna håller för mig själv. Men jag medger att det var svårt att hålla minen när Brian May ackompanjerade en digital Freddie Mercury till Love of my life.

Lika tårögd var jag när jag lämnade festivalområdet utan att få höra The show must go on; en av mina Queen-favoritlåtar.

Ytterligare en höjdpunkt var att återse trummisen Mike Portnoy, en musiker som öppnade en helt ny, progressiv värld när jag som nyfiken och känslig tonåring upptäckte Dream Theater. Numera är kombinationen Dream Theater och Portnoy ett minne blott, och på festivalen lirade han tillsammans med de eminenta musikerna i The Winery Dogs. Och i Twisted Sister.

Att jag fick avnjuta band som Queen + Adam Lambert och The Winery dogs i livetappning tillsammans med farmor, pappa och min sambo satte extra guldkant i tillvaron. Den förstnämnda ”Bergströmaren” såg troligtvis fler spelningar än gemene festivalbesökaren. Hon gav alla band en ärlig chans - något som en kräsen hårdrockskonnässör (läs: jag) inte alltid gör.

Och i år var denna finsmakare extra kinkig. Jag tänker inte hyssja om att årets lineup var fesljummen i min smak och inte gav fjärilar i magen; varken innan, under eller efter.

Men med facit i hand är jag långt ifrån besviken. Jag lämnade trots allt årets festival mätt och belåten.

Oj, så mätt... Vilket leder mig till festivalens kulinariska aspekter. Ni som har läst mina tidigare festivalkrönikor vet att texten inte är komplett utan en kommentar om krubbet. I år tänker jag dock fatta mig kort eftersom jag är fullproppad med stärkelse, frityr och kött. Wokad älg är gôtt - det får bli min sorti denna gång.

  • Sofia Bergström

Bergströms tycker till

Sofia, 25 år:

1. Queen + Adam Lambert

2. Slayer

3. Satyricon

4. Uncomfortably numb (Graveyard)

5. The Winery Dogs

Bubblare: Wokad älg. Viltkött och hårdrock är en fantastisk kombination.

Minus: Att jag missade värmländska Tribulation.


Magnus, 44 år:

1. King Diamond.

2. Slayer

3. Sabaton

4. Anthrax.

5. Twisted Sister

Outsider: Megadeth

Minus: Nattkylan i Blekinge är inte att leka med. Brrr...


Carina, 66 år:

1. Sabaton

2.Twisted Sister

3. Queen

4. Dirkschneider

5. Slayer

Outsider: Gamma Ray

Minus: Att jag ibland blev trött och tog en liten vilopaus utanför festivalområdet.