2016-03-31 15:43

2016-03-31 15:43

Konstföreningen visar Kjell Sundberg i Galleri Kvadraten

KULTUR: Ställer ut på hemmaplan

Det är åtta år sedan sist, men nu är Kjell Sundberg tillbaka som utställare hos Kristinehamns konstförening. Senast det begav sig ställde han ut tillsammans med hustrun Lorraine Rantala på Rådhuset.

– Det var den sista utställningen som konstföreningen hade där, minns Kjell Sundberg.

Den här gången har inte Kristinehamns konstförening gått över ån efter vatten. Vårens utställare kan promenera till Marieberg om han så vill, men med tanke på mängden tavlor som visas har nog bilen ändå varit att föredra vid transporterna från ateljén i kvarteret Vågen.

– Jag och Lorraine tog över Harry Mobergs gamla ateljé 1976. Tänk, det är 40 år sedan i år, säger Kjell.

Paret Sundberg-Rantala flyttade till Kristinehamn två år tidigare sedan de avslutat sina studier på Kyrkerud folkhögskola i Årjäng. Den första ateljén i Kristinehamn hade de på övervåningen i Träslottet, men det är som Vågenkonstnärer de är kända.

Den här gången ställer han ut på egen hand. Annars brukar konstföreningen försöka blanda målningar och skulpturer.

– Det blir förstås mycket måleri eftersom det är det jag gör mest, men jag visar också en del kolteckningar, berättar Kjell.

Gillar inte rummet

De sistnämnda visas i det mindre rummet, vilket Kjell avslöjar att han egentligen inte tycker särskilt mycket om:

– Men det passade bra till teckningarna den här gången.

Målningarna är nästan uteslutande i akryl. Det har blivit Kjells uttrycksmedel, även om han som så många andra började med olja.

– Problemet med olja är att det torkar så långsamt. En del har det tålamodet, men inte jag. Akvarell är raka motsatsen. Det är en väldigt definitiv teknik där alla streck måste vara rätt första gången. Målar man fel får man börja om, motiverar han sitt val av akryl.

Motiven är som vanligt diffusa, men den som kan sin Kjell Sundberg lär känna igen sig.

På väggen alldeles intill ingången hänger några verk i collageteknik. Det är gamla etsningar som Kjell har använt sig av på sina målningar.

Många av verken är från det senaste året och de äldsta verken är från 2013.

Trots att Kjell fyllde 65 år i somras går han fortfarande till ateljén varje dag.

– Jag ser mig inte som pensionär utan snarare som en person som får ett statligt konstanslag varje månad.

– Det var den sista utställningen som konstföreningen hade där, minns Kjell Sundberg.

Den här gången har inte Kristinehamns konstförening gått över ån efter vatten. Vårens utställare kan promenera till Marieberg om han så vill, men med tanke på mängden tavlor som visas har nog bilen ändå varit att föredra vid transporterna från ateljén i kvarteret Vågen.

– Jag och Lorraine tog över Harry Mobergs gamla ateljé 1976. Tänk, det är 40 år sedan i år, säger Kjell.

Paret Sundberg-Rantala flyttade till Kristinehamn två år tidigare sedan de avslutat sina studier på Kyrkerud folkhögskola i Årjäng. Den första ateljén i Kristinehamn hade de på övervåningen i Träslottet, men det är som Vågenkonstnärer de är kända.

Den här gången ställer han ut på egen hand. Annars brukar konstföreningen försöka blanda målningar och skulpturer.

– Det blir förstås mycket måleri eftersom det är det jag gör mest, men jag visar också en del kolteckningar, berättar Kjell.

Gillar inte rummet

De sistnämnda visas i det mindre rummet, vilket Kjell avslöjar att han egentligen inte tycker särskilt mycket om:

– Men det passade bra till teckningarna den här gången.

Målningarna är nästan uteslutande i akryl. Det har blivit Kjells uttrycksmedel, även om han som så många andra började med olja.

– Problemet med olja är att det torkar så långsamt. En del har det tålamodet, men inte jag. Akvarell är raka motsatsen. Det är en väldigt definitiv teknik där alla streck måste vara rätt första gången. Målar man fel får man börja om, motiverar han sitt val av akryl.

Motiven är som vanligt diffusa, men den som kan sin Kjell Sundberg lär känna igen sig.

På väggen alldeles intill ingången hänger några verk i collageteknik. Det är gamla etsningar som Kjell har använt sig av på sina målningar.

Många av verken är från det senaste året och de äldsta verken är från 2013.

Trots att Kjell fyllde 65 år i somras går han fortfarande till ateljén varje dag.

– Jag ser mig inte som pensionär utan snarare som en person som får ett statligt konstanslag varje månad.