2016-03-17 10:59

2016-03-17 10:59

Mer musik till Olga, Bertil & co

Dementa Henry Dryer befinner sig på ett ålderdomshem i USA och sjunger för glatta livet. Henry, som vanligtvis brukar befinna sig i sin egna lilla bubbla och som sällan svarar på interaktion, har vaknat till liv.

I sin ena hand har han en iPod – fylld till bristningsgränsen av gamla klassiker signerade jazzmusikerna Cab Calloway. Henry har svårt att sitta still – för första gången på herrans många år. Musiken som strömmar genom hörlurarna är orsaken till hans eufori.

Situationen ovan är en scen ur dokumentärfilmen Alive Inside. I stora drag handlar den om musikens betydelse för minnet, samt hur äldre – vars vardag kantas av sterila sjukhusmiljöer och bristande sociala sammanhang – väcks till liv med musikens kraft.

Dokumentären följer Dan Cohen, volontär och grundare av Music & Memory, som åker på turné till äldreboenden i USA. Hans uppdrag är att ge ut iPods till äldre och ta med dem på en mental resa tillbaka till sin ungdom – med hjälp av musik. Och resultatet är otroligt gripande.

Professorer och forskare är eniga: musik är minnen, musik är känslor, musik stimulerar sinnen och har en positiv effekt på välbefinnandet i stort. Särskilt bland personer med Alzheimers, Parkinson och andra diagnoser som påverkar hjärnan och minnet.

Trots detta är musik inte en naturlig del av dagens ålderdomsvård, varken i USA eller här hemma i Sverige. I stället förväntas en outsinlig ström piller kurera allt och alla. Men sanningen är den att inget piller i världen kan ersätta musik.

Att varken landsting eller kommuner inser vikten av musik och dess effekt på det mänskliga psyket ser jag som ett stort problem.

Jag ser även en bekymrande trend med konsertlokaler som läggs ner eller som avhyses till områden långt utanför centrum. Senast i raden är Debaser Medis i Stockholm, som tvingas flytta för att ge rum åt det närliggande biblioteket som ska expandera.

Musik ska vara lättillgängligt för alla. Stockholmare som kristinehamnare, Trotsiga treåringar som boenden på ålderdomshem. Den sistnämnda gruppen prioriteras ofta bort till förmån för yngre samhällsmedborgare, men även de förtjänar tillgång till musik.

På ålderns höst vill jag själv omfamnas av trumbeats, läckra gitarrmelodier och aggressiv growlsång och minnas alla festliga konserter och festivaler jag varit på. Nåde den som sätter på Madonna, Beach Boys eller Lady Gaga i min framtida iPod, eller nekar mig rätten till musik.

Till er som jobbar på äldreboenden: smuggla in en skiva med Frank Sinatra eller Elvis och gör er redo för att bevittna musikens underverk.

Titta också på Alive inside – men glöm för guds skull inte näsduken. Förbered er på ett niagarafall av tårar.

I sin ena hand har han en iPod – fylld till bristningsgränsen av gamla klassiker signerade jazzmusikerna Cab Calloway. Henry har svårt att sitta still – för första gången på herrans många år. Musiken som strömmar genom hörlurarna är orsaken till hans eufori.

Situationen ovan är en scen ur dokumentärfilmen Alive Inside. I stora drag handlar den om musikens betydelse för minnet, samt hur äldre – vars vardag kantas av sterila sjukhusmiljöer och bristande sociala sammanhang – väcks till liv med musikens kraft.

Dokumentären följer Dan Cohen, volontär och grundare av Music & Memory, som åker på turné till äldreboenden i USA. Hans uppdrag är att ge ut iPods till äldre och ta med dem på en mental resa tillbaka till sin ungdom – med hjälp av musik. Och resultatet är otroligt gripande.

Professorer och forskare är eniga: musik är minnen, musik är känslor, musik stimulerar sinnen och har en positiv effekt på välbefinnandet i stort. Särskilt bland personer med Alzheimers, Parkinson och andra diagnoser som påverkar hjärnan och minnet.

Trots detta är musik inte en naturlig del av dagens ålderdomsvård, varken i USA eller här hemma i Sverige. I stället förväntas en outsinlig ström piller kurera allt och alla. Men sanningen är den att inget piller i världen kan ersätta musik.

Att varken landsting eller kommuner inser vikten av musik och dess effekt på det mänskliga psyket ser jag som ett stort problem.

Jag ser även en bekymrande trend med konsertlokaler som läggs ner eller som avhyses till områden långt utanför centrum. Senast i raden är Debaser Medis i Stockholm, som tvingas flytta för att ge rum åt det närliggande biblioteket som ska expandera.

Musik ska vara lättillgängligt för alla. Stockholmare som kristinehamnare, Trotsiga treåringar som boenden på ålderdomshem. Den sistnämnda gruppen prioriteras ofta bort till förmån för yngre samhällsmedborgare, men även de förtjänar tillgång till musik.

På ålderns höst vill jag själv omfamnas av trumbeats, läckra gitarrmelodier och aggressiv growlsång och minnas alla festliga konserter och festivaler jag varit på. Nåde den som sätter på Madonna, Beach Boys eller Lady Gaga i min framtida iPod, eller nekar mig rätten till musik.

Till er som jobbar på äldreboenden: smuggla in en skiva med Frank Sinatra eller Elvis och gör er redo för att bevittna musikens underverk.

Titta också på Alive inside – men glöm för guds skull inte näsduken. Förbered er på ett niagarafall av tårar.