2015-11-04 10:37

2015-11-04 10:37

Då inföll storhetstiden

HUMANISTISKA FÖRENINGEN: Filmkännaren Lars Håkansson

Inföll den amerikanska filmens guldålder under tidigt 1900-tal, då Chaplin slog igenom eller är det nu när den tekniska utvecklingen bjudit på många förut okända finesser?
En som har en alldeles bestämd uppfattning i frågan är filmkännaren Lars Håkansson, som vid Humanistiska föreningens senaste träff, framförde sina åsikter.

– Från mitten av 30-talet, när ljudfilmen på allvar slagit igenom och cirka 20 år framåt, stod den amerikanska filmkonsten på höjdpunkten, menade Lars Håkansson.

– Under de åren producerades mängder av filmer som blivit klassiska. Det är först åren efter kriget och en bit in på 50-talet som utvecklingen bromsade upp.

Viktigt i det sammanhanget är den politiska hetsjakten under McCarthy-eran, som bland annat ju ledde till att Charlie Chaplin lämnade USA och återvände till Europa. Det var lätt att bli misstänkt för oamerikansk verksamhet under denna period.

– Många filmer kom att hänföra sig till kategorin film noir och också om uttrycket är franskt, kom den svarta filmen ursprungligen från Tyskland. Det stora tyska filmbolaget UFA – där bland andra Zarah Leander var verksam under några år – bidrog till utvecklingen av denna filmkategori.

Från och med 1937 blev det svårare emellertid, eftersom nazisterna tog totalkontroll över bolaget och bara gjorde filmer som på ett eller annat sätt var propagandanummer.

– I USA gjordes också screwballkomedier – en genre som bland annat byggde på snabba repliker. Cary Grant och Katharine Hepburn var suveräna i det avseendet. För första gången lyftes också kvinnorna fram. Bra exempel var Lauren Bacall.

– Många duktiga regissörer var också versamma vid denna tid, fortsatte Lars Håkansson.

Flera av dem hade rötter i Europa, men också amerikaner som Orson Welles, som skapade ett par mästerverk. Citizen Kane - i Sverige kallades den ibland av någon anledning också En sensation - rankades under en period som världens bästa film.

Naturligtvis är också Tredje mannen en suverän film av samme mästare.

Billy Wilder var född i Polen, Ernst Lubitsch i Tyskland och Otto Preminger i dåvarande Österrike – Ungern (Ukraina i dag), för att nu bara några av alla de regissörer som tagit steget över Atlanten.

Många skådespelare kom också från Europa. Cary Grant från Storbritannien, medan Peter Lorre var från Österrike – Ungern. Den senare är kanske inte lika känd och han fick sällan huvudroller, men förekom i många filmer under den här epoken.

I sammanhanget ska naturligtvis inte Greta Garbo och Ingrid Bergman glömmas bort.

Om detta och mycket annat, berättade Lars Håkansson för de församlade humanisterna. Många blev säkert sugna på att plocka fram någon gammal klassiker ur hyllan med inspelade filmer och än en gång njuta av suverän skådespelarkonst.

– Från mitten av 30-talet, när ljudfilmen på allvar slagit igenom och cirka 20 år framåt, stod den amerikanska filmkonsten på höjdpunkten, menade Lars Håkansson.

– Under de åren producerades mängder av filmer som blivit klassiska. Det är först åren efter kriget och en bit in på 50-talet som utvecklingen bromsade upp.

Viktigt i det sammanhanget är den politiska hetsjakten under McCarthy-eran, som bland annat ju ledde till att Charlie Chaplin lämnade USA och återvände till Europa. Det var lätt att bli misstänkt för oamerikansk verksamhet under denna period.

– Många filmer kom att hänföra sig till kategorin film noir och också om uttrycket är franskt, kom den svarta filmen ursprungligen från Tyskland. Det stora tyska filmbolaget UFA – där bland andra Zarah Leander var verksam under några år – bidrog till utvecklingen av denna filmkategori.

Från och med 1937 blev det svårare emellertid, eftersom nazisterna tog totalkontroll över bolaget och bara gjorde filmer som på ett eller annat sätt var propagandanummer.

– I USA gjordes också screwballkomedier – en genre som bland annat byggde på snabba repliker. Cary Grant och Katharine Hepburn var suveräna i det avseendet. För första gången lyftes också kvinnorna fram. Bra exempel var Lauren Bacall.

– Många duktiga regissörer var också versamma vid denna tid, fortsatte Lars Håkansson.

Flera av dem hade rötter i Europa, men också amerikaner som Orson Welles, som skapade ett par mästerverk. Citizen Kane - i Sverige kallades den ibland av någon anledning också En sensation - rankades under en period som världens bästa film.

Naturligtvis är också Tredje mannen en suverän film av samme mästare.

Billy Wilder var född i Polen, Ernst Lubitsch i Tyskland och Otto Preminger i dåvarande Österrike – Ungern (Ukraina i dag), för att nu bara några av alla de regissörer som tagit steget över Atlanten.

Många skådespelare kom också från Europa. Cary Grant från Storbritannien, medan Peter Lorre var från Österrike – Ungern. Den senare är kanske inte lika känd och han fick sällan huvudroller, men förekom i många filmer under den här epoken.

I sammanhanget ska naturligtvis inte Greta Garbo och Ingrid Bergman glömmas bort.

Om detta och mycket annat, berättade Lars Håkansson för de församlade humanisterna. Många blev säkert sugna på att plocka fram någon gammal klassiker ur hyllan med inspelade filmer och än en gång njuta av suverän skådespelarkonst.