2016-09-28 06:00

2016-09-28 06:00

Regering utan stöd

Socialdemokraterna går till val utan samarbete med Miljöpartiet i valrörelsen 2018. ”Vi går till val som enskilt parti. Det är det Socialdemokratiska partiet som går till val. Sedan är det klart att det varit ett bra samarbete i regeringsställning”, meddelar nya partisekreteraren Lena Rådström Baastad (S) i DN (24/9).

Att Socialdemokraterna vill göra sig av med Miljöpartiet är inte förvånande. MP har varit ett sänke i regeringen. Socialdemokraterna har därför, relativt framgångsrikt, vinnlagt sig om att begränsa Miljöpartiets genomslag i regeringspolitiken. Miljöpartiet har därför i frustration offentligt kritiserat den regering i vilken de själva sitter, vilket framstått som djupt oprofessionellt. Partiet har dessutom fått backa från flera stora vallöften såsom fortsatt öppna gränser och att stoppa kolgruvorna. Migrationspolitiken stramades åt bara något år efter regeringstillträdet och det statliga bolaget Vattenfalls brunkolsverksamhet säljs av för fortsatt brytning.

Samtidigt är Socialdemokraternas besked mest ett spel för gallerierna. Om de ska ha någon som helst chans att bilda regering efter nästa val måste de ha med Miljöpartiet i regeringsunderlaget och därmed ge dem inflytande över regeringspolitiken. Allianspartierna går till val med ett gemensamt valprogram och kommer knappast vilja ge stöd åt en socialdemokratisk regering. Dels med tanke på S näringspolitik, men också för att uppgörelser över blocken historiskt bara befäst Socialdemokraternas makthegemoni.

Att Socialdemokraterna nu kan regera beror på den informella överenskommelsen som gjordes innan förra valet i syfte att motverka sverigedemokratiskt inflytande: Att det block som blev störst av Alliansen och de rödgröna skulle släppas fram att regera landet, oavsett hur stora SD blev. Dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt avgick direkt efter valet 2014, utan försök att behålla regeringspositionen, trots att de rödgröna tillsammans bara samlade 43,5 procent av väljarkåren. Något sådant kan Löfven dock inte räkna med efter nästa val. Allianspartiernas ledningar är hårt pressade av sympatisörerna att återta makten.

Inte heller Miljöpartiet lär vara särdeles sugna på fortsatt samarbete med S. MP har fått vika ned sig i sina hjärtefrågor och har ett dalande väljarstöd. Samtidigt har de blivit grundlurade av Löfven. Alla de rödgröna miljösatsningarna är förlagda till efter nästa riksdagsval. Satsningar som nu inte kommer bli av, eftersom S meddelat att den regering som utlovat dem inte strävar efter att bli omvalda.

Stefan Löfven förskjuter MP och tänker inte prata med SD. Alliansen vill inte släppa fram honom för ytterligare en mandatperiod på statsministerposten. Samtidigt meddelade han nyligen att han ämnar sitta kvar även om alliansen blir största block (SvD 16/9). Med vilket stöd han ska göra det är dock högst oklart. En regering måste trots allt röstas fram i riksdagen. Utan samarbeten blir det således svårt för Socialdemokraterna att regera.

Socialdemokraterna går till val utan samarbete med Miljöpartiet i valrörelsen 2018. ”Vi går till val som enskilt parti. Det är det Socialdemokratiska partiet som går till val. Sedan är det klart att det varit ett bra samarbete i regeringsställning”, meddelar nya partisekreteraren Lena Rådström Baastad (S) i DN (24/9).

Att Socialdemokraterna vill göra sig av med Miljöpartiet är inte förvånande. MP har varit ett sänke i regeringen. Socialdemokraterna har därför, relativt framgångsrikt, vinnlagt sig om att begränsa Miljöpartiets genomslag i regeringspolitiken. Miljöpartiet har därför i frustration offentligt kritiserat den regering i vilken de själva sitter, vilket framstått som djupt oprofessionellt. Partiet har dessutom fått backa från flera stora vallöften såsom fortsatt öppna gränser och att stoppa kolgruvorna. Migrationspolitiken stramades åt bara något år efter regeringstillträdet och det statliga bolaget Vattenfalls brunkolsverksamhet säljs av för fortsatt brytning.

Samtidigt är Socialdemokraternas besked mest ett spel för gallerierna. Om de ska ha någon som helst chans att bilda regering efter nästa val måste de ha med Miljöpartiet i regeringsunderlaget och därmed ge dem inflytande över regeringspolitiken. Allianspartierna går till val med ett gemensamt valprogram och kommer knappast vilja ge stöd åt en socialdemokratisk regering. Dels med tanke på S näringspolitik, men också för att uppgörelser över blocken historiskt bara befäst Socialdemokraternas makthegemoni.

Att Socialdemokraterna nu kan regera beror på den informella överenskommelsen som gjordes innan förra valet i syfte att motverka sverigedemokratiskt inflytande: Att det block som blev störst av Alliansen och de rödgröna skulle släppas fram att regera landet, oavsett hur stora SD blev. Dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt avgick direkt efter valet 2014, utan försök att behålla regeringspositionen, trots att de rödgröna tillsammans bara samlade 43,5 procent av väljarkåren. Något sådant kan Löfven dock inte räkna med efter nästa val. Allianspartiernas ledningar är hårt pressade av sympatisörerna att återta makten.

Inte heller Miljöpartiet lär vara särdeles sugna på fortsatt samarbete med S. MP har fått vika ned sig i sina hjärtefrågor och har ett dalande väljarstöd. Samtidigt har de blivit grundlurade av Löfven. Alla de rödgröna miljösatsningarna är förlagda till efter nästa riksdagsval. Satsningar som nu inte kommer bli av, eftersom S meddelat att den regering som utlovat dem inte strävar efter att bli omvalda.

Stefan Löfven förskjuter MP och tänker inte prata med SD. Alliansen vill inte släppa fram honom för ytterligare en mandatperiod på statsministerposten. Samtidigt meddelade han nyligen att han ämnar sitta kvar även om alliansen blir största block (SvD 16/9). Med vilket stöd han ska göra det är dock högst oklart. En regering måste trots allt röstas fram i riksdagen. Utan samarbeten blir det således svårt för Socialdemokraterna att regera.