2016-06-29 06:00

2016-06-29 06:00

Det är inte EU som lämnar UK

Vi är just nu mitt uppe i inledningen till vad som kan bli den största omvälvningen i Europa sedan Berlinmurens fall år 1989.

Efter att 51,9 procent av britterna i torsdags röstat för att Storbritannien ska lämna EU har de politiska och ekonomiska reaktionerna kommit slag i slag.

Stockholmsbörsen, som var stängd fredagen efter omröstningen, öppnade kraftigt nedåt på måndagen och sjönk med omkring sex procent. Runt om i världen har marknaderna reagerat negativt på Brexit-omröstningen.

Inom politikens område är reaktionerna ännu mer dramatiska. När Storbritanniens konservative premiärminister David Cameron på fredagsmorgonen tillkännagav att hans stanna-linje hade förlorat passade han också på att avisera sin avgång till partistämman i oktober. Innan Storbritannien fått en ny premiärminister kommer ingen formell ansökan om ett utträde ur unionen att ske.

Att britterna tar tid på sig med att förbereda sin ansökan om utträde retar tunga företrädare för EU som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Frankrikes president Francois Hollande. Även Tysklands förbundskansler Angela Merkel har visat sig angelägen om att utträdesförhandlingarna enligt artikel 50 i EU:s Lissabon-fördrag kommer igång. Liksom vår egen statsminister Stefan Löfven (S).

Och visst, osäkerhet är varken bra för marknaden eller för politiken som riskerar onödiga låsningar. Men att, som många mer eller mindre inflytelserika politiker inom EU nu gör, försöka tvinga fram en förhandlingsstart så fort som möjligt är också oansvarigt. Att försöka sig på någon form att bestraffning av britterna lär knappast stärka EU utan snarare bekräfta kritiken om en union som kör över självständiga medlemsländer.

Förhoppningsvis blev Brexit-omröstningen en väckarklocka för federalisterna i EU. De nationella parlamentens makt kan inte kringskäras alltför mycket av Bryssel. Går inte det budskapet hem så kommer sannolikt fler länder kräva att få lämna och då är vi inne i en mycket negativ spiral för hela Europa.

Att börskurserna faller och pundet rasar är i sig inga argument för att kräva att britterna omgående begär ett formellt utträde. Det kommer att ske när Camerons efterträdare är vald. Om det nu sker. Folkomröstningen är trots allt bara rådgivande och ett utträde skulle nästan garanterat lösa upp unionen mellan England och Skottland. Mycket står på spel även inom Storbritannien och därför är det fortfarande inte alldeles givet att Brexit blir av.

Möjligheten finns att britterna stannar kvar i EU, även om det låter märkligt just nu. Därför bör politikerna inom övriga EU inte försöka hetsa fram en formell begäran om utträde. Det är ju trots allt faktiskt så att det är britterna som via en folkomröstning håller på att bestämma sig för att lämna unionen, det är inte EU som håller på att lämna Storbritannien. Sällan har den brittiska uppmaningen från andra världskriget, om att bevara lugnet och fortsätta som vanligt, varit mer aktuell: Keep calm and carry on.

Efter att 51,9 procent av britterna i torsdags röstat för att Storbritannien ska lämna EU har de politiska och ekonomiska reaktionerna kommit slag i slag.

Stockholmsbörsen, som var stängd fredagen efter omröstningen, öppnade kraftigt nedåt på måndagen och sjönk med omkring sex procent. Runt om i världen har marknaderna reagerat negativt på Brexit-omröstningen.

Inom politikens område är reaktionerna ännu mer dramatiska. När Storbritanniens konservative premiärminister David Cameron på fredagsmorgonen tillkännagav att hans stanna-linje hade förlorat passade han också på att avisera sin avgång till partistämman i oktober. Innan Storbritannien fått en ny premiärminister kommer ingen formell ansökan om ett utträde ur unionen att ske.

Att britterna tar tid på sig med att förbereda sin ansökan om utträde retar tunga företrädare för EU som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Frankrikes president Francois Hollande. Även Tysklands förbundskansler Angela Merkel har visat sig angelägen om att utträdesförhandlingarna enligt artikel 50 i EU:s Lissabon-fördrag kommer igång. Liksom vår egen statsminister Stefan Löfven (S).

Och visst, osäkerhet är varken bra för marknaden eller för politiken som riskerar onödiga låsningar. Men att, som många mer eller mindre inflytelserika politiker inom EU nu gör, försöka tvinga fram en förhandlingsstart så fort som möjligt är också oansvarigt. Att försöka sig på någon form att bestraffning av britterna lär knappast stärka EU utan snarare bekräfta kritiken om en union som kör över självständiga medlemsländer.

Förhoppningsvis blev Brexit-omröstningen en väckarklocka för federalisterna i EU. De nationella parlamentens makt kan inte kringskäras alltför mycket av Bryssel. Går inte det budskapet hem så kommer sannolikt fler länder kräva att få lämna och då är vi inne i en mycket negativ spiral för hela Europa.

Att börskurserna faller och pundet rasar är i sig inga argument för att kräva att britterna omgående begär ett formellt utträde. Det kommer att ske när Camerons efterträdare är vald. Om det nu sker. Folkomröstningen är trots allt bara rådgivande och ett utträde skulle nästan garanterat lösa upp unionen mellan England och Skottland. Mycket står på spel även inom Storbritannien och därför är det fortfarande inte alldeles givet att Brexit blir av.

Möjligheten finns att britterna stannar kvar i EU, även om det låter märkligt just nu. Därför bör politikerna inom övriga EU inte försöka hetsa fram en formell begäran om utträde. Det är ju trots allt faktiskt så att det är britterna som via en folkomröstning håller på att bestämma sig för att lämna unionen, det är inte EU som håller på att lämna Storbritannien. Sällan har den brittiska uppmaningen från andra världskriget, om att bevara lugnet och fortsätta som vanligt, varit mer aktuell: Keep calm and carry on.