2016-05-09 06:00

2016-05-09 06:00

När lögnen faller

Stödet för ett Natomedlemskap växer i takt med att lögnen om den svenska neutralitetspolitikens historia och förtjänster tappar sin lyster.

Enligt SOM-institutets årliga mätning, som genomfördes under 2015, är nu för första gången Natoförespråkarna fler än motståndarna. 38 procent uppgav i undersökningen att det är ett bra förslag att Sverige söker medlemskap i Nato, 31 procent tyckte att det var ett dåligt förslag.

Samtidigt ansåg 60 procent att det är bra att Sverige värnar sin neutralitetspolitik. Denna paradoxala inställning är inte oförståelig och beror främst på ett långvarigt svek från Socialdemokraterna. Sveriges neutralitet under Kalla kriget var bara en berättelse. En potemkinkuliss utan innehåll.

Detta var känt inte bara för Sovjetunionen utan även för de styrande socialdemokraterna som likväl officiellt höll fast vid linjen att Sverige var neutralt och att öst- och västblocken var lika goda kålsupare. För många svenskar är det därför en etablerad sanning, om än med viss modifikation.

Att den svenska neutraliteten under Kalla kriget var något slags schimär och att Sverige vid behov räknade med stöd från Nato och USA har varit tankemässigt allmängods i årtionden. Journalisten Mikael Holmström gav 2011 ut den prisbelönta boken Den dolda alliansen –Sveriges hemliga Natoförbindelser, som innehåller flera tidigare hemliga dokument och avslöjade exakt hur täta förbindelserna mellan Sverige och Nato faktiskt var. Boken, som gavs ut som utökad pocket 2015, är ett av vår samtids viktigaste folkbildningsprojekt.

Det var nämligen inte vår förmenta neutralitet som byggde vår säkerhet. Sovjets ledning var väl medveten om vilket block Sverige egentligen tillhörde. Det var våra relationer med Nato som utgjorde grunden för den svenska säkerheten, tillsammans med ett på alla punkter starkare försvar än i dagsläget.

Socialdemokraten och före detta ambassadören Bo Eriksson konstaterar krasst i en artikel i den socialdemokratiska debattidskriften Tiden (4/5) att det ”är naturligtvis en befängd tanke att Sverige ensamt i säkerhetspolitiken skulle stå starkare än i allians med andra demokratiska stater”.

Att dagens socialdemokratiska ledning synes ha gått på sitt eget partis falsarier om historien och låter dem utgöra skäl att sätta svenskarnas säkerhet i andra rummet är allvarligt. Det finns egentligen inget i den socialdemokratiska ideologin som sätter käppar i hjulet för en realistisk säkerhetspolitik. Socialdemokrater från Norge till Spanien, från Storbritannien till Estland har alla kommit fram till att säkerhet bäst byggs tillsammans med andra demokratier, i solidaritet över gränserna.

Allianspartierna står redo att ta emot alla väljare som värnar Sveriges suveränitet och oberoende. Såväl Sveriges säkerhet som S har mycket att vinna på att se världen för vad den är snarare än vad de vill att den ska vara. SOM-undersökningen visar att väljarna annars är på väg att göra den resan på egen hand.

Enligt SOM-institutets årliga mätning, som genomfördes under 2015, är nu för första gången Natoförespråkarna fler än motståndarna. 38 procent uppgav i undersökningen att det är ett bra förslag att Sverige söker medlemskap i Nato, 31 procent tyckte att det var ett dåligt förslag.

Samtidigt ansåg 60 procent att det är bra att Sverige värnar sin neutralitetspolitik. Denna paradoxala inställning är inte oförståelig och beror främst på ett långvarigt svek från Socialdemokraterna. Sveriges neutralitet under Kalla kriget var bara en berättelse. En potemkinkuliss utan innehåll.

Detta var känt inte bara för Sovjetunionen utan även för de styrande socialdemokraterna som likväl officiellt höll fast vid linjen att Sverige var neutralt och att öst- och västblocken var lika goda kålsupare. För många svenskar är det därför en etablerad sanning, om än med viss modifikation.

Att den svenska neutraliteten under Kalla kriget var något slags schimär och att Sverige vid behov räknade med stöd från Nato och USA har varit tankemässigt allmängods i årtionden. Journalisten Mikael Holmström gav 2011 ut den prisbelönta boken Den dolda alliansen –Sveriges hemliga Natoförbindelser, som innehåller flera tidigare hemliga dokument och avslöjade exakt hur täta förbindelserna mellan Sverige och Nato faktiskt var. Boken, som gavs ut som utökad pocket 2015, är ett av vår samtids viktigaste folkbildningsprojekt.

Det var nämligen inte vår förmenta neutralitet som byggde vår säkerhet. Sovjets ledning var väl medveten om vilket block Sverige egentligen tillhörde. Det var våra relationer med Nato som utgjorde grunden för den svenska säkerheten, tillsammans med ett på alla punkter starkare försvar än i dagsläget.

Socialdemokraten och före detta ambassadören Bo Eriksson konstaterar krasst i en artikel i den socialdemokratiska debattidskriften Tiden (4/5) att det ”är naturligtvis en befängd tanke att Sverige ensamt i säkerhetspolitiken skulle stå starkare än i allians med andra demokratiska stater”.

Att dagens socialdemokratiska ledning synes ha gått på sitt eget partis falsarier om historien och låter dem utgöra skäl att sätta svenskarnas säkerhet i andra rummet är allvarligt. Det finns egentligen inget i den socialdemokratiska ideologin som sätter käppar i hjulet för en realistisk säkerhetspolitik. Socialdemokrater från Norge till Spanien, från Storbritannien till Estland har alla kommit fram till att säkerhet bäst byggs tillsammans med andra demokratier, i solidaritet över gränserna.

Allianspartierna står redo att ta emot alla väljare som värnar Sveriges suveränitet och oberoende. Såväl Sveriges säkerhet som S har mycket att vinna på att se världen för vad den är snarare än vad de vill att den ska vara. SOM-undersökningen visar att väljarna annars är på väg att göra den resan på egen hand.