2016-04-27 06:00

2016-04-27 06:00

Skrota inte skolvalet

Nästan hälften av alla kommunala skolpolitiker uppfattar att det fria skolvalet ökar skillnaderna mellan bra och dåliga skolor och försvårar integrationen av nyanlända. För att hantera detta vill samma grupp politiker därför begränsa valfriheten för elever och föräldrar. Motståndet mot det fria skolvalet är störst inom Socialdemokraterna, där tre av fyra skolpolitiker vill inskränka valet. Allt enligt en undersökning i tidningen Dagens Samhälle.

Siffrorna är oroväckande men förvånar inte. De rödgröna har länge underblåst en opinion mot valfrihet inom välfärden och den har knappast avtagit sedan de kom till makten. Förutom S-märkte utredaren Ilmar Reepalus havererade välfärdsutredning har även andra aktörer bidragit till bilden av att det är just valfriheten som är problemet. Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP), Skolverkets generaldirektör Anna Ekström, LO och Lärarförbundet har samtliga pekat ut det fria skolvalet som en viktig orsak till det ökade kunskapsgapet mellan skolorna. Att svensk skola har stora problem är visserligen sant. Därför är det sorgligt att debatten om valfrihet i skolan styrs av känslor i stället för vad verkligheten säger.

Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, konstaterade i en rapport från 2015 att det är bostadssegregationen som har störst betydelse för skolsegregationen. Skolvalet ger familjer i utanförskapsområden möjlighet att låta sina barn gå i skolor där de själva inte bor. Om skolvalet i stället begränsas till att föräldrar endast kan låta sina barn gå i en skola nära bostaden, så som fallet var förut, är enda möjligheten för en familj som vill byta till en bättre skola att flytta. Familjer i utsatta områden blir således hänvisade till otrygga skolor medan andra familjers barn får gå i trygga skolor.

Om politikerna vill komma till rätta med problemet med segregationen i skolan borde de i stället fokusera på att bryta utanförskapet i landets miljonprogram. Fler utrikesfödda måste in på arbetsmarknaden och lag och ordning upprätthållas i utanförskapsområdena. Alla ska ha rätten att känna sig trygga i samhället. Det måste även bli en nolltolerans mot stök, hot och våld i klassrummen. Ingen lärare ska behöva vara rädd inför att gå till sin arbetsplats.

Nyanlända föräldrar måste även nås av informationen att de faktiskt har möjlighet att byta skola om de inte är nöjda och att det inte kostar en enda krona.

I stället för att ta sig an de riktiga problemen föredrar vänsterpolitiker att spela ett spel för gallerierna när man skjuter in sig på skolvalet. Det är synd eftersom det inte kommer att förbättra vare sig kunskapsgapet eller segregationen i samhället.

Nästan hälften av alla kommunala skolpolitiker uppfattar att det fria skolvalet ökar skillnaderna mellan bra och dåliga skolor och försvårar integrationen av nyanlända. För att hantera detta vill samma grupp politiker därför begränsa valfriheten för elever och föräldrar. Motståndet mot det fria skolvalet är störst inom Socialdemokraterna, där tre av fyra skolpolitiker vill inskränka valet. Allt enligt en undersökning i tidningen Dagens Samhälle.

Siffrorna är oroväckande men förvånar inte. De rödgröna har länge underblåst en opinion mot valfrihet inom välfärden och den har knappast avtagit sedan de kom till makten. Förutom S-märkte utredaren Ilmar Reepalus havererade välfärdsutredning har även andra aktörer bidragit till bilden av att det är just valfriheten som är problemet. Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP), Skolverkets generaldirektör Anna Ekström, LO och Lärarförbundet har samtliga pekat ut det fria skolvalet som en viktig orsak till det ökade kunskapsgapet mellan skolorna. Att svensk skola har stora problem är visserligen sant. Därför är det sorgligt att debatten om valfrihet i skolan styrs av känslor i stället för vad verkligheten säger.

Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, konstaterade i en rapport från 2015 att det är bostadssegregationen som har störst betydelse för skolsegregationen. Skolvalet ger familjer i utanförskapsområden möjlighet att låta sina barn gå i skolor där de själva inte bor. Om skolvalet i stället begränsas till att föräldrar endast kan låta sina barn gå i en skola nära bostaden, så som fallet var förut, är enda möjligheten för en familj som vill byta till en bättre skola att flytta. Familjer i utsatta områden blir således hänvisade till otrygga skolor medan andra familjers barn får gå i trygga skolor.

Om politikerna vill komma till rätta med problemet med segregationen i skolan borde de i stället fokusera på att bryta utanförskapet i landets miljonprogram. Fler utrikesfödda måste in på arbetsmarknaden och lag och ordning upprätthållas i utanförskapsområdena. Alla ska ha rätten att känna sig trygga i samhället. Det måste även bli en nolltolerans mot stök, hot och våld i klassrummen. Ingen lärare ska behöva vara rädd inför att gå till sin arbetsplats.

Nyanlända föräldrar måste även nås av informationen att de faktiskt har möjlighet att byta skola om de inte är nöjda och att det inte kostar en enda krona.

I stället för att ta sig an de riktiga problemen föredrar vänsterpolitiker att spela ett spel för gallerierna när man skjuter in sig på skolvalet. Det är synd eftersom det inte kommer att förbättra vare sig kunskapsgapet eller segregationen i samhället.