2015-12-18 17:01

2015-12-18 17:01

Vargjaktssåpan fortsätter

De juridiska turerna kring licensjakt på varg måste få ett slut. Hittills har naturvårds- och rovdjursföreningar lyckats obstruera mot vargjakten så att det inför varje år råder en stor osäkerhet om det över huvud taget kommer att bli någon vargjakt.

Den senaste juridiska utvecklingen i den infekterade vargfrågan är ett beslut från Högsta förvaltningsdomstolen. I beslutet konstaterar domstolen att dagens lagstiftning, 58 § 1 jaktförordningen, inte är förenlig med EU-rätten.

Ett beslut om licensjakt på varg ska kunna överklagas i domstol. Så som lagen är skriven är Naturvårdsverket sista instans.

Beslutet om licensjakt är delegerat från Naturvårdsverket till länsstyrelserna till och med år 2017. Beslut om vargjakt kan sedan överklagas av Naturskyddsföreningen med flera till Naturvårdsverket.

Förra året överklagades länsstyrelsens beslut om vargjakt i Värmland och Örebro län till Förvaltningsrätten i Karlstad som stoppade jakten. Det beslutet överklagades i sin tur till Kammarrätten i Göteborg av länsstyrelsen i Värmland med flera. Kammarrätten undanröjde Förvaltningsrättens beslut och vargjakten kunde starta den 16:e januari istället för den 9:e. Ärendet klarades av snabbt och jakten blev inte så försenad som många rovdjurshaverister hade hoppats på.

Högsta förvaltningsdomstolen har nu klargjort att Kammarrätten gjorde fel och att den rådande ordningen inte är förenlig med de krav på domstolsprövning i frågor som rör art- och habitatdirektivet. Vad det får för konsekvenser för kommande vargjakt är lätt att förutse.

Den stora finessen med att få alla beslut om vargjakt att malas genom de juridiska kvarnarna är att det drar ut på tiden. För att jaga varg krävs i princip spårsnö och kan man fördröja jakten över vintern så är tiden att jaga varg snart förbi. Det spelar alltså ingen roll huruvida man vinner eller förlorar målet i sak.

För närvarande råder det ingen tvekan om att det är biologiskt möjligt att jaga varg, under förutsättning att jakten sker selektivt och att genetiskt värdefulla individer sparas. Den senaste inventeringen visar på en vargpopulation om 415 individer. För att arten ska uppnå så kallad gynnsam bevarandestatus krävs 300 individer, vilket rimligen borde göra att domstolarna måste tillstyrka jakt.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut kommer med all säkerhet att få konsekvenser för nästa års licensjakt på 46 vargar som är tänkt att starta den andra januari. Gissningsvis kommer den juridiska prövningen ta så mycket tid i anspråk att det är tveksamt om det blir någon jakt.

Så här kan det inte fortsätta. Det juridiska spelet kring vargjakten gynnar i längden inte vargen som art då det resulterar i ökad acceptans för tjuvjakt.

Svensk lag ska naturligtvis vara förenlig med EU-rätten. Därför behövs nya regler som gör att beslut och eventuella överklaganden är avgjorda innan jakten är tänkt att börja. Vargjaktsmålen måste behandlas så fort att processtiden i sig inte kan användas för att motverka en biologiskt hållbar vargförvaltning.

 

Den senaste juridiska utvecklingen i den infekterade vargfrågan är ett beslut från Högsta förvaltningsdomstolen. I beslutet konstaterar domstolen att dagens lagstiftning, 58 § 1 jaktförordningen, inte är förenlig med EU-rätten.

Ett beslut om licensjakt på varg ska kunna överklagas i domstol. Så som lagen är skriven är Naturvårdsverket sista instans.

Beslutet om licensjakt är delegerat från Naturvårdsverket till länsstyrelserna till och med år 2017. Beslut om vargjakt kan sedan överklagas av Naturskyddsföreningen med flera till Naturvårdsverket.

Förra året överklagades länsstyrelsens beslut om vargjakt i Värmland och Örebro län till Förvaltningsrätten i Karlstad som stoppade jakten. Det beslutet överklagades i sin tur till Kammarrätten i Göteborg av länsstyrelsen i Värmland med flera. Kammarrätten undanröjde Förvaltningsrättens beslut och vargjakten kunde starta den 16:e januari istället för den 9:e. Ärendet klarades av snabbt och jakten blev inte så försenad som många rovdjurshaverister hade hoppats på.

Högsta förvaltningsdomstolen har nu klargjort att Kammarrätten gjorde fel och att den rådande ordningen inte är förenlig med de krav på domstolsprövning i frågor som rör art- och habitatdirektivet. Vad det får för konsekvenser för kommande vargjakt är lätt att förutse.

Den stora finessen med att få alla beslut om vargjakt att malas genom de juridiska kvarnarna är att det drar ut på tiden. För att jaga varg krävs i princip spårsnö och kan man fördröja jakten över vintern så är tiden att jaga varg snart förbi. Det spelar alltså ingen roll huruvida man vinner eller förlorar målet i sak.

För närvarande råder det ingen tvekan om att det är biologiskt möjligt att jaga varg, under förutsättning att jakten sker selektivt och att genetiskt värdefulla individer sparas. Den senaste inventeringen visar på en vargpopulation om 415 individer. För att arten ska uppnå så kallad gynnsam bevarandestatus krävs 300 individer, vilket rimligen borde göra att domstolarna måste tillstyrka jakt.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut kommer med all säkerhet att få konsekvenser för nästa års licensjakt på 46 vargar som är tänkt att starta den andra januari. Gissningsvis kommer den juridiska prövningen ta så mycket tid i anspråk att det är tveksamt om det blir någon jakt.

Så här kan det inte fortsätta. Det juridiska spelet kring vargjakten gynnar i längden inte vargen som art då det resulterar i ökad acceptans för tjuvjakt.

Svensk lag ska naturligtvis vara förenlig med EU-rätten. Därför behövs nya regler som gör att beslut och eventuella överklaganden är avgjorda innan jakten är tänkt att börja. Vargjaktsmålen måste behandlas så fort att processtiden i sig inte kan användas för att motverka en biologiskt hållbar vargförvaltning.