2015-10-28 06:00

2015-10-28 06:00

Låt DÖ vila i frid

LEDARE

Istället för att låta Decemberöverenskommelsen, DÖ, vila i frid passar Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra på att förbereda ett återupplivningsförsök. Visserligen är det snart är halloweentider men Sverige är verkligen inte i behov av zombie-varianten av DÖ.

I en intervju i DN (26/10) sörjer moderatledaren DÖ och redogör för varför det politiska läget är sämre utan överenskommelsen: Utan att ge den partikonstellation som har störst underlag (men inte nödvändigtvis majoritet) möjlighet att regera och genomföra sina budgetar riskerar landet ett parlamentariskt kaos, då Sverigedemokraterna har sagt sig vilja fälla varje regering som inte går dem till mötes i invandringsfrågan.

Kinberg Batra öppnar därför för en ändring i riksdagsordningen, som är den lag, mellan grundlag och vanlig lag, som styr arbetet i riksdagen.

Att lagstifta om hur demokratiskt valda riksdagsmän ska rösta i budgetomröstningar är ett konstitutionellt blindskär. Det är tvivelaktigt att reglera vilka budgetförslag som enskilda parlamentsledamöter ska rösta på. Vilket rimligen skulle bli följden av att återuppväcka DÖ i form av lagstiftning.

DÖ var illa nog i demokratiskt hänseende. Särskilt karaktären av en sluten partiledaruppgörelse mellan olika partier, utan någon djupare förankring i partiorganisationerna bidrog till ett utbrett missnöje.

När Kristdemokraternas medlemmar fick säga sitt valde de att lämna DÖ. Efter någon timme kom beskedet att de övriga allianspartierna också lämnade DÖ. Även om de snarast fick det att låta som om KD dödat DÖ och det inte längre fanns någon överenskommelse att hålla.

Det hade ju trots allt inte varit otänkbart att Moderaterna, Folkpartiet och Centern fortsatt att hålla fast vid DÖ. Nu skrev de ut dödsattesten direkt. Vilket sannolikt gjorde Kinberg Batras politiska liv betydligt lättare och längre.

Inför Moderaternas partistämma, som följde strax efter KD:s, var missnöjet med DÖ förhållandevis utbrett. Nu slapp Kinberg Batra försvara DÖ, som drivit regeringspartiernas för landet skadliga politik ännu längre vänsterut med stöd av V, inför sina medlemmar.

När DÖ inte längre finns ska dess principer översättas till lag, för att undvika ”parlamentarisk kaos”. På något sätt får Kinberg Batra det att låta som om det är någon sorts demokratisk nödåtgärd.

Det går dock att regera Sverige i minoritet, vilket historien tydligt visar. Problemet är att göra det med bibehållen blockpolitik. Alliansens sammanhållning är grunden för en kommande borgerlig regering. Ur det perspektivet är Kinberg Batras utspel förståeligt. Om DÖ:s andemening blev lag skulle Alliansen återigen vara ett regeringsalternativ.

Alliansen skulle säkert kunna göra upp med S i stora frågor, men MP komplicerar läget. Samtidigt drömmer regeringen om att locka över något alliansparti i ett samarbete. Onekligen ett svårt politiskt läge, men absolut inget som motiverar en ändring av riksdagsordningen.

 

I en intervju i DN (26/10) sörjer moderatledaren DÖ och redogör för varför det politiska läget är sämre utan överenskommelsen: Utan att ge den partikonstellation som har störst underlag (men inte nödvändigtvis majoritet) möjlighet att regera och genomföra sina budgetar riskerar landet ett parlamentariskt kaos, då Sverigedemokraterna har sagt sig vilja fälla varje regering som inte går dem till mötes i invandringsfrågan.

Kinberg Batra öppnar därför för en ändring i riksdagsordningen, som är den lag, mellan grundlag och vanlig lag, som styr arbetet i riksdagen.

Att lagstifta om hur demokratiskt valda riksdagsmän ska rösta i budgetomröstningar är ett konstitutionellt blindskär. Det är tvivelaktigt att reglera vilka budgetförslag som enskilda parlamentsledamöter ska rösta på. Vilket rimligen skulle bli följden av att återuppväcka DÖ i form av lagstiftning.

DÖ var illa nog i demokratiskt hänseende. Särskilt karaktären av en sluten partiledaruppgörelse mellan olika partier, utan någon djupare förankring i partiorganisationerna bidrog till ett utbrett missnöje.

När Kristdemokraternas medlemmar fick säga sitt valde de att lämna DÖ. Efter någon timme kom beskedet att de övriga allianspartierna också lämnade DÖ. Även om de snarast fick det att låta som om KD dödat DÖ och det inte längre fanns någon överenskommelse att hålla.

Det hade ju trots allt inte varit otänkbart att Moderaterna, Folkpartiet och Centern fortsatt att hålla fast vid DÖ. Nu skrev de ut dödsattesten direkt. Vilket sannolikt gjorde Kinberg Batras politiska liv betydligt lättare och längre.

Inför Moderaternas partistämma, som följde strax efter KD:s, var missnöjet med DÖ förhållandevis utbrett. Nu slapp Kinberg Batra försvara DÖ, som drivit regeringspartiernas för landet skadliga politik ännu längre vänsterut med stöd av V, inför sina medlemmar.

När DÖ inte längre finns ska dess principer översättas till lag, för att undvika ”parlamentarisk kaos”. På något sätt får Kinberg Batra det att låta som om det är någon sorts demokratisk nödåtgärd.

Det går dock att regera Sverige i minoritet, vilket historien tydligt visar. Problemet är att göra det med bibehållen blockpolitik. Alliansens sammanhållning är grunden för en kommande borgerlig regering. Ur det perspektivet är Kinberg Batras utspel förståeligt. Om DÖ:s andemening blev lag skulle Alliansen återigen vara ett regeringsalternativ.

Alliansen skulle säkert kunna göra upp med S i stora frågor, men MP komplicerar läget. Samtidigt drömmer regeringen om att locka över något alliansparti i ett samarbete. Onekligen ett svårt politiskt läge, men absolut inget som motiverar en ändring av riksdagsordningen.