2016-06-10 06:00

2016-06-10 06:00

Låt oss hoppas att våra farhågor är överdrivna

Vänersjöfarten: Betänk att vi faktiskt bor i KristineHAMN!

För länge sedan fanns något som kallades 1960-tal. I begynnelsen av detta optimistiska årtionde arbetade jag några sommarlov som skeppsmäklerispringpojke. Arbetsuppgifterna bestod i att dagligen gå ombord på båtar i hamnen, uträtta ärenden på posten, bankerna, hamnkontoret, tullkammaren och andra ställen. Papper skulle fyllas i, pengar skulle flyttas och många andra uppgifter skulle lösas. En gång körde jag en spanske matros till tandläkaren och en tysk skeppare ville ha hjälp med att köpa hopfällbara trädgårdsstolar.

Jag var stolt som en tupp när jag lyckades ordna lite rabatt på priset åt den tyske skepparen.En svensk skeppare fick en låda levande kräftor och en holländsk båt hade brutit sönder sin masttoppsknopp mot en bro.

Knoppen skulle vara av alm och en sådan ordnades av en snickare, som jag faktiskt tror hette Alm och bodde på Almvägen!

Länge satt jag också i en kaptenshytt i en holländsk båt och lyssnade till långa monologer om tidens besvärligheter, framförda av skepparen på ett skandinaviskt blandspråk. Hade man tur kunde man tjäna en tia extra på ankommande eller avgående trossföring. Mer än 50 år senare har allt detta naturligtvis förändrats.

De båtar som trafikerar Vänern är färre, men större och ligger sällan mer än ett dygn vid kaj. Att jag ändå väljer att berätta om gamla erfarenheter är för att peka på att sjöfart inte enbart handlar om matroser och stuvare. Det jag vill lyfta fram, är att en så komplex verksamhet som sjöfart, förutom att vara en betydande servicegivare åt näringslivet, även skapare kringaktiviteter av skilda slag. Många sektorer av samhällslivet påverkas.

Just nu är det många som funderar på hur den där nya bron i Göteborg kommer att påverka verksamheten framöver. Lägger men sedan till vad höjda taxor och avgifter kan innebära, finns det skäl vara oroad.

Jag behöver inte upprepa vad allianskamraten Adam Slottner (Ϲ) anfört – jag instämmer självfallet i detta.

När Vänerhamn bildades för mer 20 år sedan sades det att om Vänersjöfarten läggs ner kan 20 procent av godset fraktas på järnväg, men resten kräver 500 långtradare på vägarna runt sjön per dygn. Året runt!

En annan sak som vore bra att få veta: Vart har EU:s program för utveckling av de inre vattenvägarna hamnat? Det trumpetades friskt om det för några år sedan.

Låt oss ändå hoppas att våra farhågor är överdrivna och att Vanersjöfarten har en framtid och kan leva vidare. Betänk att vi faktiskt bor i KristineHAMN!

Jag vill inte uppleva att få se det sista fartyget gå ut genom Vålösundet.

I så fall kommer jag att hissa flaggan på halv stång.

Björn Nyström(M)

För länge sedan fanns något som kallades 1960-tal. I begynnelsen av detta optimistiska årtionde arbetade jag några sommarlov som skeppsmäklerispringpojke. Arbetsuppgifterna bestod i att dagligen gå ombord på båtar i hamnen, uträtta ärenden på posten, bankerna, hamnkontoret, tullkammaren och andra ställen. Papper skulle fyllas i, pengar skulle flyttas och många andra uppgifter skulle lösas. En gång körde jag en spanske matros till tandläkaren och en tysk skeppare ville ha hjälp med att köpa hopfällbara trädgårdsstolar.

Jag var stolt som en tupp när jag lyckades ordna lite rabatt på priset åt den tyske skepparen.En svensk skeppare fick en låda levande kräftor och en holländsk båt hade brutit sönder sin masttoppsknopp mot en bro.

Knoppen skulle vara av alm och en sådan ordnades av en snickare, som jag faktiskt tror hette Alm och bodde på Almvägen!

Länge satt jag också i en kaptenshytt i en holländsk båt och lyssnade till långa monologer om tidens besvärligheter, framförda av skepparen på ett skandinaviskt blandspråk. Hade man tur kunde man tjäna en tia extra på ankommande eller avgående trossföring. Mer än 50 år senare har allt detta naturligtvis förändrats.

De båtar som trafikerar Vänern är färre, men större och ligger sällan mer än ett dygn vid kaj. Att jag ändå väljer att berätta om gamla erfarenheter är för att peka på att sjöfart inte enbart handlar om matroser och stuvare. Det jag vill lyfta fram, är att en så komplex verksamhet som sjöfart, förutom att vara en betydande servicegivare åt näringslivet, även skapare kringaktiviteter av skilda slag. Många sektorer av samhällslivet påverkas.

Just nu är det många som funderar på hur den där nya bron i Göteborg kommer att påverka verksamheten framöver. Lägger men sedan till vad höjda taxor och avgifter kan innebära, finns det skäl vara oroad.

Jag behöver inte upprepa vad allianskamraten Adam Slottner (Ϲ) anfört – jag instämmer självfallet i detta.

När Vänerhamn bildades för mer 20 år sedan sades det att om Vänersjöfarten läggs ner kan 20 procent av godset fraktas på järnväg, men resten kräver 500 långtradare på vägarna runt sjön per dygn. Året runt!

En annan sak som vore bra att få veta: Vart har EU:s program för utveckling av de inre vattenvägarna hamnat? Det trumpetades friskt om det för några år sedan.

Låt oss ändå hoppas att våra farhågor är överdrivna och att Vanersjöfarten har en framtid och kan leva vidare. Betänk att vi faktiskt bor i KristineHAMN!

Jag vill inte uppleva att få se det sista fartyget gå ut genom Vålösundet.

I så fall kommer jag att hissa flaggan på halv stång.

Björn Nyström(M)