2016-06-08 06:00

2016-06-08 06:00

Prioriterar fel om tågen

INSÄNDARE

Höghastighetstågens vara eller icke vara har blivit en utdragen historia. De borgerliga partierna var emot satsningen eftersom den inte bär sig ekonomiskt, ända fram till valet 2014. När en möjlig valförlust hotade lanserades satsningen Sverigebygget där bland annat höghastighetstågen ingick. Nu har dock Liberalerna svängt igen och är emot, av samma skäl som tidigare: Det är inte lönsamt.

Kostnaden för höghastighetstågtrafik mellan Stockholm, Göteborg och Malmö beräknades till 140 miljarder kronor när Alliansen tog ställning för det. Nu förväntas prislappen hamna mellan 190 och 320 miljarder. Det är dock tveksamt om ens det kommer räcka. Infrastrukturprojekt går ofta långt över budgeten.

Samtidigt lider det befintliga tågnätet av kraftigt eftersatt underhåll. Förseningar är vardag och få betraktar längre tåget som ett pålitligt transportsätt. Besparingar runt fyra till åtta miljarder kronor per år under lång tid bryter sakta ned infrastrukturen. En ny storinvestering skulle sannolikt tränga undan ännu mer.

Flera flaskhalsar begränsar också effektiviteten i tågtrafiken. Med nya spår mellan Enköping och Uppsala skulle getingmidjan i Stockholm kunna undvikas för fler tåg. Alla vill dock inte till Stockholm, även om det är otänkbart för många beslutsfattare. Bättre järnväg mellan regionala centra runtom i landet skulle öka kvaliteten i tågtrafiken. Det skulle också förbättra resandet i stora delar av landet, möjliggöra ökat bostadsbyggande i attraktiva lägen samt ge ökad ekonomisk aktivitet.

Regeringen å sin sida har inte mycket till övers för argument om ekonomisk lönsamhet. Vilket kan tyckas vara märkligt givet att de likt sheriffen av Nottingham i Robin Hood har kramat den sista kronan ur snart sagt varje statligt företag och verksamhet. Förra året tog staten plötsligt ut 1,7 miljarder kronor i extra utdelning från SJ. En nätt slant.

Överhuvudtaget förefaller regeringens vurm för tågtrafiken vara av kosmetisk natur. Hur ska man annars förklara att nattågen till Jämtland har ställts in utan att regeringen har gjort något åt saken? Och varför har infrastrukturminister Anna Johansson (S) inte något att säga om att Trafikverket jobbar på planer att halvera nattågtrafiken till övre Norrland efter 2018?

Svenska turistföreningen har arrangerat en namninsamling till förmån för nattågen. I samband med en interpellation i riksdagen kommenterade Johansson det hela med att de borde sluta klaga och köpa biljetter i stället. Detta kan tyckas lättare sagt än gjort givet att tågen är inställda. Hade de gått vore dessutom standarden bristfällig, servicen halvdan och resandet fortfarande behäftat med stora problem.

Alla dessa problem skulle kunna lösas. Satsningar på det befintliga tågnätet och upprustning av tågen skulle räcka långt och skulle hjälpa till att hålla ihop landet. I stället kan vi nu se fram emot fortsatt försämrade kommunikationer i hela landet medan det fåfänga bygget av höghastighetstågbanor fortgår.

Kostnaden för höghastighetstågtrafik mellan Stockholm, Göteborg och Malmö beräknades till 140 miljarder kronor när Alliansen tog ställning för det. Nu förväntas prislappen hamna mellan 190 och 320 miljarder. Det är dock tveksamt om ens det kommer räcka. Infrastrukturprojekt går ofta långt över budgeten.

Samtidigt lider det befintliga tågnätet av kraftigt eftersatt underhåll. Förseningar är vardag och få betraktar längre tåget som ett pålitligt transportsätt. Besparingar runt fyra till åtta miljarder kronor per år under lång tid bryter sakta ned infrastrukturen. En ny storinvestering skulle sannolikt tränga undan ännu mer.

Flera flaskhalsar begränsar också effektiviteten i tågtrafiken. Med nya spår mellan Enköping och Uppsala skulle getingmidjan i Stockholm kunna undvikas för fler tåg. Alla vill dock inte till Stockholm, även om det är otänkbart för många beslutsfattare. Bättre järnväg mellan regionala centra runtom i landet skulle öka kvaliteten i tågtrafiken. Det skulle också förbättra resandet i stora delar av landet, möjliggöra ökat bostadsbyggande i attraktiva lägen samt ge ökad ekonomisk aktivitet.

Regeringen å sin sida har inte mycket till övers för argument om ekonomisk lönsamhet. Vilket kan tyckas vara märkligt givet att de likt sheriffen av Nottingham i Robin Hood har kramat den sista kronan ur snart sagt varje statligt företag och verksamhet. Förra året tog staten plötsligt ut 1,7 miljarder kronor i extra utdelning från SJ. En nätt slant.

Överhuvudtaget förefaller regeringens vurm för tågtrafiken vara av kosmetisk natur. Hur ska man annars förklara att nattågen till Jämtland har ställts in utan att regeringen har gjort något åt saken? Och varför har infrastrukturminister Anna Johansson (S) inte något att säga om att Trafikverket jobbar på planer att halvera nattågtrafiken till övre Norrland efter 2018?

Svenska turistföreningen har arrangerat en namninsamling till förmån för nattågen. I samband med en interpellation i riksdagen kommenterade Johansson det hela med att de borde sluta klaga och köpa biljetter i stället. Detta kan tyckas lättare sagt än gjort givet att tågen är inställda. Hade de gått vore dessutom standarden bristfällig, servicen halvdan och resandet fortfarande behäftat med stora problem.

Alla dessa problem skulle kunna lösas. Satsningar på det befintliga tågnätet och upprustning av tågen skulle räcka långt och skulle hjälpa till att hålla ihop landet. I stället kan vi nu se fram emot fortsatt försämrade kommunikationer i hela landet medan det fåfänga bygget av höghastighetstågbanor fortgår.