2016-02-25 09:08

2016-02-25 09:08

Stäng inte under sommaren

BB/FÖRLOSSNING RUDSKOGA: Jag är tacksam över att få arbeta på kvinnokliniken i Karlskoga

Jag har varit barnmorska i drygt 40 år. Jag gick min utbildning i Örebro under åren 1974 till 1975. Det var en fantastisk tid. Vi hade bra lärare och gjorde vår praktik på RSÖ som det då hette. I slutet av utbildningen fick vi åka på studiebesök till Karlskoga lasarett. Det handlade också om att värva barnmorskor till kliniken. Jag minns att jag tänkte: ”det här stället känns bra och det verkar också vara en bra personalpolitik”. Det gjorde att jag sökte och fick jobb som barnmorska efter avslutad utbildning.

Från första stund kände jag mig hemma på förlossning och BB där jag hade mitt arbete. Hela sjukhuset var som en stor familj. De flesta kände varandra. Lab, röntgen, narkos och operation. På den tiden var det inte obstetriker/gynekologer som var ansvariga för förlossningen. Det var kirurgläkare. Som jag minns det gjorde de ett bra jobb. Naturligtvis är det annorlunda nu när obstetriker/gynekologer har ansvaret. Allt förändras och går framåt.

Efter sju års arbete slutade jag jobba på BB/förlossning (1982) eftersom vår familj utökats med två barn och det var svårt med barntillsyn. Jag började jobba i Skaraborgs läns landsting på MVC. Det var ett arbete som jag också trivdes med. Under tiden som jag jobbade där stängdes förlossningsavdelningen i Karlskoga 1983 på hösten. Den främsta anledningen var att det saknades kvinnoläkare. Mammorna fick åka till Örebro och föda för att sedan komma till Karlskoga för eftervård.

Detta väckte stora protester främst hos kvinnorna i Karlskoga med omnejd. Det bildades en ”Rädda-BB-grupp” som var mycket aktiva. Det hade effekt för på hösten 1987 öppnade förlossningen igen. Den enda i Sverige som öppnats efter att ha varit stängd. Glädjen var stor och detta fick ett stort utrymme i media. Jag gladdes med föräldrar och personal och jobbade ett halvår på BB/förlossning, men eftersom vår familj hade utökats med ytterligare ett barn återgick jag till MVC.

Trots att jag trivdes där visste jag inom mig att jag ville tillbaka till Karlskoga i framtiden. Efter 19 fina år på MVC kom jag ”hem” till BB/förlossningen igen. En hel del av personalstyrkan fanns kvar. Vi hade haft kontakt under alla år. Så roligt det var att få arbetskamrater. Personalen här har ofta känts som min ”andra familj”. På en mindre MVC är man ofta ensam barnmorska. Visst hade en hel del i vården förändrats men det fina omhändertagandet av patienterna fanns kvar. Att göra det lilla extra.

Dessutom hade vården utökats med gynekologi. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval och har oftast åkt till mitt arbete med glädje och gör det fortfarande, trots att jag har 3,5 mil till arbetet, jobbar treskift och helger. Att få arbeta på en mindre kvinnoklinik gör att man känner varandra och hjälper varandra. Vi är ungefär 35 barnmorskor och undersköterskor som arbetar här, samt nio läkare. Vi har alltid haft ett samarbete med USÖ angående förlossningsvården. Flertalet patienter kan föda här i Karlskoga och de med komplikationer bör förlösas på USÖ.

Jag har känt mig privilegierad att få vara med i livets början och stötta den nya familjen i att hitta sina nya roller. Det har också känts bra att få vara med i livets slutskede när vi ibland har svårt sjuka kvinnor som vårdas här sin sista tid i livet på gyn-avdelningen.

Nu har det föreslagits att avd. Q ska stänga tio veckor i sommar för att hjälpa personalen på USÖ att få sina semestrar till ett rimligt pris. Jag tror att det kommer bli negativt för vår fina avdelning. Det kommer också att bli långt för kvinnorna att åka när förlossningen sätter igång. Vi har en hel del kvinnor från Kristinehamn med omnejd som föder här.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte blir någon sommarstängning här för allas skull. Jag vill tro att det går att lösa problemet med semestrar för barnmorskorna i Örebro på annat sätt. Det har ju gått andra år. Vi i Karlskoga har löst semestrarna under åren.

Jag känner också en oro för att historien upprepar sig och att avdelningen stängs permanent. Jag hoppas att ansvariga i ledningen lyssnar på oss på Q.

Jag har varit barnmorska i drygt 40 år. Jag gick min utbildning i Örebro under åren 1974 till 1975. Det var en fantastisk tid. Vi hade bra lärare och gjorde vår praktik på RSÖ som det då hette. I slutet av utbildningen fick vi åka på studiebesök till Karlskoga lasarett. Det handlade också om att värva barnmorskor till kliniken. Jag minns att jag tänkte: ”det här stället känns bra och det verkar också vara en bra personalpolitik”. Det gjorde att jag sökte och fick jobb som barnmorska efter avslutad utbildning.

Från första stund kände jag mig hemma på förlossning och BB där jag hade mitt arbete. Hela sjukhuset var som en stor familj. De flesta kände varandra. Lab, röntgen, narkos och operation. På den tiden var det inte obstetriker/gynekologer som var ansvariga för förlossningen. Det var kirurgläkare. Som jag minns det gjorde de ett bra jobb. Naturligtvis är det annorlunda nu när obstetriker/gynekologer har ansvaret. Allt förändras och går framåt.

Efter sju års arbete slutade jag jobba på BB/förlossning (1982) eftersom vår familj utökats med två barn och det var svårt med barntillsyn. Jag började jobba i Skaraborgs läns landsting på MVC. Det var ett arbete som jag också trivdes med. Under tiden som jag jobbade där stängdes förlossningsavdelningen i Karlskoga 1983 på hösten. Den främsta anledningen var att det saknades kvinnoläkare. Mammorna fick åka till Örebro och föda för att sedan komma till Karlskoga för eftervård.

Detta väckte stora protester främst hos kvinnorna i Karlskoga med omnejd. Det bildades en ”Rädda-BB-grupp” som var mycket aktiva. Det hade effekt för på hösten 1987 öppnade förlossningen igen. Den enda i Sverige som öppnats efter att ha varit stängd. Glädjen var stor och detta fick ett stort utrymme i media. Jag gladdes med föräldrar och personal och jobbade ett halvår på BB/förlossning, men eftersom vår familj hade utökats med ytterligare ett barn återgick jag till MVC.

Trots att jag trivdes där visste jag inom mig att jag ville tillbaka till Karlskoga i framtiden. Efter 19 fina år på MVC kom jag ”hem” till BB/förlossningen igen. En hel del av personalstyrkan fanns kvar. Vi hade haft kontakt under alla år. Så roligt det var att få arbetskamrater. Personalen här har ofta känts som min ”andra familj”. På en mindre MVC är man ofta ensam barnmorska. Visst hade en hel del i vården förändrats men det fina omhändertagandet av patienterna fanns kvar. Att göra det lilla extra.

Dessutom hade vården utökats med gynekologi. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval och har oftast åkt till mitt arbete med glädje och gör det fortfarande, trots att jag har 3,5 mil till arbetet, jobbar treskift och helger. Att få arbeta på en mindre kvinnoklinik gör att man känner varandra och hjälper varandra. Vi är ungefär 35 barnmorskor och undersköterskor som arbetar här, samt nio läkare. Vi har alltid haft ett samarbete med USÖ angående förlossningsvården. Flertalet patienter kan föda här i Karlskoga och de med komplikationer bör förlösas på USÖ.

Jag har känt mig privilegierad att få vara med i livets början och stötta den nya familjen i att hitta sina nya roller. Det har också känts bra att få vara med i livets slutskede när vi ibland har svårt sjuka kvinnor som vårdas här sin sista tid i livet på gyn-avdelningen.

Nu har det föreslagits att avd. Q ska stänga tio veckor i sommar för att hjälpa personalen på USÖ att få sina semestrar till ett rimligt pris. Jag tror att det kommer bli negativt för vår fina avdelning. Det kommer också att bli långt för kvinnorna att åka när förlossningen sätter igång. Vi har en hel del kvinnor från Kristinehamn med omnejd som föder här.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte blir någon sommarstängning här för allas skull. Jag vill tro att det går att lösa problemet med semestrar för barnmorskorna i Örebro på annat sätt. Det har ju gått andra år. Vi i Karlskoga har löst semestrarna under åren.

Jag känner också en oro för att historien upprepar sig och att avdelningen stängs permanent. Jag hoppas att ansvariga i ledningen lyssnar på oss på Q.

  • Lena Olsson