2015-12-17 16:29

2015-12-17 16:29

Egopudel från Olsson

POLITIK: Svagt agerat kring Bengt Olson

Hur är det möjligt? Bara sådär! Kommunfullmäktige är tyst, ingen debatt. Lokaltidningens ledarsida ägnar sig åt det världspolitiska läget eller på sin höjd det nationella. Vart är vi på väg? En världssensation har ju för farao inträffat mitt ibland oss. Bjarne Olsson, mannen som aldrig har fel, har gjort en PUDEL.

Än finns det hopp. Eller? Hur var det nu? Ett sparbeting var påkallat inom politikergruppen. Summan passade som handen i handsken på ett stimulans- och inläsningsarvode som införts till oavlönade politiker.

Sagt och gjort, det heltidsarvoderade kommunalrådet var inte sen att anamma denna eminenta lösning.

Men allt gick inte som på räls, någon hade osmaken att föreslå att sparbetinget skulle läggas på kommunalrådsarvodena och än värre, förslaget kom från en arvoderad kollega.

Armod och elände. Nu är goda råd dyra. Men när nöden är som störst är som bekant hjälpen som närmast. För som fallet från skyarna fanns plötsligt inte det påkallade sparbetinget längre.

Rena undret, det bara försvann och ordningen kunde återställas. Kommunalrådet glider elegant undan genom uttalandet att det aldrig är för sent att ändra sig. Pudel? Nja, snarare en Egoistisk dito. En Egopudel skulle man kanske kunna säga?

Jo, Bjarne Olsson, det var alldeles för sent att ändra sig. Eller borde i alla fall ha varit det.

Bjarne o c/o har däremot haft två år på sig att göra en äkta pudel i det sorgligt tragiska ärendet där Kristinehamnsälskaren, konstnären, initiativtagaren till vårt stolta konstmuseum och Picassoskulpturen blir både bildligt och bokstavligt söndermosad i den kommunala byråkratin.

På två år har kommunledningen inte vågat röra sig i båten. Ynkligt, dubbelt ynkligt. Med sunt förnuft och pragmatik hade denna fråga varit löst för länge sedan.

Nu är kommunen stämd men de kommunala företrädarna borde inse att det lika mycket som en stämning är en reaktion på den exempellösa likgiltighet och handfallenhet som kommunledningen visat.

Kan man inte rakryggat ta sig an och lösa en sådan här fråga utan att gömma sig bakom jurister skapar nya frågor.

Är detta ett signum på hur kommunledningen ser på sina relationer till medborgare, näringsliv och andra den kommer i kontakt med? Finns överhuvudtaget förmågan eller viljan att genom dialog lösa problem? Är det vet bäst, kan bäst som gäller?

Lars Nilsson

Hur är det möjligt? Bara sådär! Kommunfullmäktige är tyst, ingen debatt. Lokaltidningens ledarsida ägnar sig åt det världspolitiska läget eller på sin höjd det nationella. Vart är vi på väg? En världssensation har ju för farao inträffat mitt ibland oss. Bjarne Olsson, mannen som aldrig har fel, har gjort en PUDEL.

Än finns det hopp. Eller? Hur var det nu? Ett sparbeting var påkallat inom politikergruppen. Summan passade som handen i handsken på ett stimulans- och inläsningsarvode som införts till oavlönade politiker.

Sagt och gjort, det heltidsarvoderade kommunalrådet var inte sen att anamma denna eminenta lösning.

Men allt gick inte som på räls, någon hade osmaken att föreslå att sparbetinget skulle läggas på kommunalrådsarvodena och än värre, förslaget kom från en arvoderad kollega.

Armod och elände. Nu är goda råd dyra. Men när nöden är som störst är som bekant hjälpen som närmast. För som fallet från skyarna fanns plötsligt inte det påkallade sparbetinget längre.

Rena undret, det bara försvann och ordningen kunde återställas. Kommunalrådet glider elegant undan genom uttalandet att det aldrig är för sent att ändra sig. Pudel? Nja, snarare en Egoistisk dito. En Egopudel skulle man kanske kunna säga?

Jo, Bjarne Olsson, det var alldeles för sent att ändra sig. Eller borde i alla fall ha varit det.

Bjarne o c/o har däremot haft två år på sig att göra en äkta pudel i det sorgligt tragiska ärendet där Kristinehamnsälskaren, konstnären, initiativtagaren till vårt stolta konstmuseum och Picassoskulpturen blir både bildligt och bokstavligt söndermosad i den kommunala byråkratin.

På två år har kommunledningen inte vågat röra sig i båten. Ynkligt, dubbelt ynkligt. Med sunt förnuft och pragmatik hade denna fråga varit löst för länge sedan.

Nu är kommunen stämd men de kommunala företrädarna borde inse att det lika mycket som en stämning är en reaktion på den exempellösa likgiltighet och handfallenhet som kommunledningen visat.

Kan man inte rakryggat ta sig an och lösa en sådan här fråga utan att gömma sig bakom jurister skapar nya frågor.

Är detta ett signum på hur kommunledningen ser på sina relationer till medborgare, näringsliv och andra den kommer i kontakt med? Finns överhuvudtaget förmågan eller viljan att genom dialog lösa problem? Är det vet bäst, kan bäst som gäller?

Lars Nilsson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.