2015-10-28 13:46

2015-10-28 13:46

Det finns någon som är redo att lyssna

ALLHELGONAHELGEN PRÄST I KRISTINEHAMN: Kyrkan

Orden. Färgglada löv, klar och kall luft, kortare dagar, höstrusk och så blir det Allhelgona. En helg som blivit allt viktigare för oss i Sverige.

Jag var i Karlstad för några dagar sedan och råkande se Svenska kyrkans höstkampanj sitta uppe vid flera busshållplatser. Med stora bokstäver stod orden ”Känns det tomt?”. En intressant fråga till hösttrötta gatuvandrare. Det är väl klart att det känns tomt ibland! Tomt för att det knappt blev någon sommar. Tomt för att arbetet känns tråkigt och meningslöst. Tomt för att ingen riktigt har tid att lyssna eller för att vi själva inte riktigt har tid att vila. Tomt för att vi saknar. Tomt för att vi längtar.

Då tänker jag på en inbjudan jag fick en gång. ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila.” Det är Jesus som säger så, i Matteusevangeliet. Skönt att någon säger det som alla egentligen vill höra. De där orden som vi oftare skulle bli påminda om. Ord om avlastning, ord om att lägga av tunga bördor som vi bär på.

Det låter kanske poetiskt, men det är verkligt för så många, det där behovet av att få avlastning. Samtalen blir fler till jourhavande präst, många har behov av att få tala om hur de mår och hur de känner. Vi har behov av någon som lyssnar. Någon som tar sig tid att hör hur vi har det.

Kyrkan försöker vara en sådan avlastningsyta. Förutom alla festliga dop och vigslar ger vi också plats för att lyssna till människor som längtar efter att få tala till punkt. Känns det tomt? Vill du tala med någon som är redo att lyssna på stort eller smått? Vi finns, i kyrkor och församlingshem, och vi tar emot den som behöver prata.

Jim Lagerlöf

 

Jag var i Karlstad för några dagar sedan och råkande se Svenska kyrkans höstkampanj sitta uppe vid flera busshållplatser. Med stora bokstäver stod orden ”Känns det tomt?”. En intressant fråga till hösttrötta gatuvandrare. Det är väl klart att det känns tomt ibland! Tomt för att det knappt blev någon sommar. Tomt för att arbetet känns tråkigt och meningslöst. Tomt för att ingen riktigt har tid att lyssna eller för att vi själva inte riktigt har tid att vila. Tomt för att vi saknar. Tomt för att vi längtar.

Då tänker jag på en inbjudan jag fick en gång. ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila.” Det är Jesus som säger så, i Matteusevangeliet. Skönt att någon säger det som alla egentligen vill höra. De där orden som vi oftare skulle bli påminda om. Ord om avlastning, ord om att lägga av tunga bördor som vi bär på.

Det låter kanske poetiskt, men det är verkligt för så många, det där behovet av att få avlastning. Samtalen blir fler till jourhavande präst, många har behov av att få tala om hur de mår och hur de känner. Vi har behov av någon som lyssnar. Någon som tar sig tid att hör hur vi har det.

Kyrkan försöker vara en sådan avlastningsyta. Förutom alla festliga dop och vigslar ger vi också plats för att lyssna till människor som längtar efter att få tala till punkt. Känns det tomt? Vill du tala med någon som är redo att lyssna på stort eller smått? Vi finns, i kyrkor och församlingshem, och vi tar emot den som behöver prata.

Jim Lagerlöf