2016-02-23 09:41

2016-03-02 15:50

Nostalgiker samlade för fest

DANS: Konferenscentrer fylldes av musik, dans och glädje

För tredje gången arrangerades Nostalgifest i Kristinehamn lördagen den 13 februari.
Mikael Redman var på plats och berättar med egna ord om den lyckade kvällen.

Många stod säkert när de var unga vid en gammal hederlig jukebox och lade i en slant för att få höra de senaste popbitarna från England eller USA eller kanske rent av Sverige. Det kunde vara på caféet eller någon annanstans. Sverige hade på sextiotalet Hep Stars, Tages, Shanes och hela den eran. England hade The Beatles och USA hade Elvis, för att nämna några.

Många av dem som är födda på femtio eller sextiotalet, som också vill räkna sig själva som nostalgiker, har länge längtat efter något som de kan relatera till. När jag för första gången besökte Nostalgifesten på Kristinehamns konferenscenter slogs jag av tanken vad gemytligt detta evenemang var. Idén till arrangemanget kom till en kväll hemma hos en av arrangörerna, Christer Söderberg med fru Monika, som satt tillsammans med sin syster Maria och hennes man Anders Hedenkvist.

Christer, som har en diger samling av vinylskivor från 50–talet och framåt, spelade lite gamla låtar och körde musikquiz. Där och då föddes idén att skapa något nytt något för de lite äldre. Man började spåna och arbeta mer seriöst. Kontakt togs med Patrik Ekman om att hyra konferenscentret. Från idé till verklighet tog det några år. Tanken var att ordna en fest och träffa gamla vänner.

Till årets nostalgifest var det rekordmånga, cirka 200, anmälningar.

Sköna låtar

Redan vid halv niotiden hade många kommit till festen. På scenen hade bandet Jag sa ju det (tidigare BA band) riggat upp. De är skickliga musiker som spelar härlig nostalgimusik med stor bredd. På scen fanns också en DJ som skulle bjuda på en massa sköna låtar från 50-60-70-80 talet på vinyl.

Till tonerna av Bruce Springsteens Born in the USA vågade de första upp på dansgolvet för att svänga loss. Stunden senare kom When a man loves a woman ur högtalarna. Då fick man skåda de första dansparen på golvet. En fotbollslegendar från IFK Ölme, Sverre Knutsen, var på plats. Han buggade loss ordentligt när DJ spelade en Creedencelåt.

”Jag har inte buggat på nitton år” ursäktade sig Sverre med att säga. Stunden senare gick grabbarna i Jag sa ju det upp på scenen för att dra igång.

”Hej på er allesammans” ropade deras sångare och fick direkt ett rungande hej tillbaka från publiken. De började med Have you ever seen the rain och snabbt blev det fullt drag på golvet. När Tomas Ledins Lita på mig kom så gungade hela golvet av festglada nostalgiker.

Jerry Jonsson var på plats med sin fru, han njöt för fullt av en trevlig kväll. Peter Westerlund buggade förbi och var på ett strålande humör.

”Nu ska ni få kramas ordentligt” sade bandet och spelade musik av Eric Clapton.

När man har trevligt går tiden fort. Efter sista tonen stod alla och skanderade en gång till och det blev ett extranummer och ett makalöst tryck på alla. Det märktes att detta var en uppskattad kväll där arrangörerna fick så mycket tillbaka från alla som var där. Många längtar redan tills nästa fest.

– Det borde finnas lite fler alternativ för oss äldre, uttryckte en besökare. Vi orkar inte skutta runt på ett diskogolv.

Nöjda och glada vandrade många hemåt i natten.

Många stod säkert när de var unga vid en gammal hederlig jukebox och lade i en slant för att få höra de senaste popbitarna från England eller USA eller kanske rent av Sverige. Det kunde vara på caféet eller någon annanstans. Sverige hade på sextiotalet Hep Stars, Tages, Shanes och hela den eran. England hade The Beatles och USA hade Elvis, för att nämna några.

Många av dem som är födda på femtio eller sextiotalet, som också vill räkna sig själva som nostalgiker, har länge längtat efter något som de kan relatera till. När jag för första gången besökte Nostalgifesten på Kristinehamns konferenscenter slogs jag av tanken vad gemytligt detta evenemang var. Idén till arrangemanget kom till en kväll hemma hos en av arrangörerna, Christer Söderberg med fru Monika, som satt tillsammans med sin syster Maria och hennes man Anders Hedenkvist.

Christer, som har en diger samling av vinylskivor från 50–talet och framåt, spelade lite gamla låtar och körde musikquiz. Där och då föddes idén att skapa något nytt något för de lite äldre. Man började spåna och arbeta mer seriöst. Kontakt togs med Patrik Ekman om att hyra konferenscentret. Från idé till verklighet tog det några år. Tanken var att ordna en fest och träffa gamla vänner.

Till årets nostalgifest var det rekordmånga, cirka 200, anmälningar.

Sköna låtar

Redan vid halv niotiden hade många kommit till festen. På scenen hade bandet Jag sa ju det (tidigare BA band) riggat upp. De är skickliga musiker som spelar härlig nostalgimusik med stor bredd. På scen fanns också en DJ som skulle bjuda på en massa sköna låtar från 50-60-70-80 talet på vinyl.

Till tonerna av Bruce Springsteens Born in the USA vågade de första upp på dansgolvet för att svänga loss. Stunden senare kom When a man loves a woman ur högtalarna. Då fick man skåda de första dansparen på golvet. En fotbollslegendar från IFK Ölme, Sverre Knutsen, var på plats. Han buggade loss ordentligt när DJ spelade en Creedencelåt.

”Jag har inte buggat på nitton år” ursäktade sig Sverre med att säga. Stunden senare gick grabbarna i Jag sa ju det upp på scenen för att dra igång.

”Hej på er allesammans” ropade deras sångare och fick direkt ett rungande hej tillbaka från publiken. De började med Have you ever seen the rain och snabbt blev det fullt drag på golvet. När Tomas Ledins Lita på mig kom så gungade hela golvet av festglada nostalgiker.

Jerry Jonsson var på plats med sin fru, han njöt för fullt av en trevlig kväll. Peter Westerlund buggade förbi och var på ett strålande humör.

”Nu ska ni få kramas ordentligt” sade bandet och spelade musik av Eric Clapton.

När man har trevligt går tiden fort. Efter sista tonen stod alla och skanderade en gång till och det blev ett extranummer och ett makalöst tryck på alla. Det märktes att detta var en uppskattad kväll där arrangörerna fick så mycket tillbaka från alla som var där. Många längtar redan tills nästa fest.

– Det borde finnas lite fler alternativ för oss äldre, uttryckte en besökare. Vi orkar inte skutta runt på ett diskogolv.

Nöjda och glada vandrade många hemåt i natten.

  • Mikael Redman