VAR HÄNDE DET?;)
;)
;)
;)
;)
Huvudet har varit hans stora tillgång, skrev NKP i samband med sextioårsdagen. Det syftade både på hans framgångar i fotbollen, men också i övriga livet. Han tog studenten som artonåring vid läroverket i Kristinehamn, året efter blev det en handelsexamen vid handelsgymnasiet i Örebro. Tre år senare avlade han jur. kand-examen i Uppsala 22 år gammal.
Han hade planer på att fortsätta den akademiska karriären, men när han berättade att examen var klar kom ordern från pappa Erik: Infinn dig på kontoret i morgon bitti.
Albin Motor hade utvecklats av Erik Larsson till en av de största industrierna i Kristinehamn, världsberömd för sina pumpar och motorer. Lars inträdde i företaget och 1962 blev han ensam ägare till företaget med 400 anställda, som 1968 flyttade till Drevsta industriområde. Två år tidigare hade han startat Larssons Trade, senare Albin Marin, som rekordsnabbt blev storbyggare av fritidsbåtar. Motorbåten Albin 25, segelbåten Vega m.fl. är välbekanta än i dag.
Flera fullträffar
– Vi kom i rätt tid och marknaden ropade efter båtar. Vi fick flera fullträffar, sade Lars i samband med att han fick dela NWT:s kulturpris 1981.
Då hade Albin Marin nya ägare sedan sju år tillbaka. I stället satsades kraften i verkstadsindustrin. Larssonsgruppen hade med Albin Motor, Lennartsfors mekaniska och Wennbergs i Karlstad, totalt 600 anställda i länet och ytterligare 20 i andra företag utanför länet. 1983 såldes Albin Motor vidare, i dag heter det Componenta.
Under årens lopp engagerades Lars i olika sammanhang. Han var styrelseledamot i Sveriges verkstadsförening, Svenska båtindustriföreningen, ordförande i Sweboat, handelskammaren i Karlstad, Svenska arbetsgivareföreningen. Han fanns också med i Vänerns seglationsstyrelse och det var han som utredde det som i mitten av 1990-talet blev Vänerhamn.
På 1960-talet var han politiskt engagerad i dåvarande högern. 1963-1970 återfanns han i stadsfullmäktige och ett tag var han ordförande i högerföreningen.
”Spela mig farfar”
Idrotten var en stor del av hans liv. Långt upp i åren spelade han veterantennis. Lars började faktiskt karriären som målvakt som femtonåring i IFK Kristinehamns juniorlag. Av en slump blev han utespelare under en kort tid i Villastaden. Under Uppsalatiden spelade han i Vesta och återvände till IFK efter studierna. Som 27-åring kunde en klubbfri Lars ta steget till Degerfors och flyttades ner som centerhalv. Konkurrensen på riksplanet var stor. Det blev en enda A-landskamp mot Norge och en del B-landskamper. ”Det var på den tiden det inte fanns några avbytare”, brukade Lars skämta. Degerfors-tiden tog slut 1956 och han återvände till IFK.
Fotbollen varvades med bandy vintertid under 25 säsonger, ett tag tillsammans med sonen Pontus. Inte utan stolthet brukade Lars berätta om sitt kanske finaste minne då han som 60-åring fick följande tillrop på fotbollsplanen: ”Spela mig farfar”.
Familjen betydde mycket för Lars, eller Lasse som han allmänt kallades av vänner och bekanta. Han var känd för att vara rättfram och tjänis med alla. Humöret sattes inte ner för att han drabbades av stroke för tio år sedan och tog sig fram i sin rullstol. Intresset för medmänniskorna och samhället fanns kvar in i det sista.
Kristinehamn är en stor profil fattigare.
WEBB-TV: Dejefamilj svårt plågad av mygg
– 
