Ingen glad lek i entréhallen
KRISTINEHAMN: Filosofiska grubblerier fyller Fröken Julie
Det är historien och fröken Julie och betjänten Jean i två meningar.
Foto: Magnus Carlsson [Förstora]
Foto: Magnus Carlsson [Förstora]
Foto: Magnus Carlsson [Förstora]
Fröken Julie är Lekaresällskapets andra uppsättning av August Strindbergs verk. I våras spelades Hemsöborna som trots sitt tragiska slut ändå är något av ett folklustspel med mycket humor. I Fröken Julie finns ingenting att skratta åt.
Tragedin om grevens dotter och betjänten är ett av Strindbergs mest kända verk. Man behöver inte ens ha sett pjäsen för att veta vad den handlar om. Betjänten har ett förhållande med pigan Kristin, men han kan inte motstå Julies flirtiga locktoner under midsommarnatten. De båda hamnar i säng, men vem förförde egentligen vem?
Julies mor har uppfostrat henne som en pojke och hon har ett minst sagt komplicerat förhållande till det motsatta könet. Jean däremot är en man som vill komma upp sig i världen. Han drömmer om att ha ett hotell vid Comosjön. Ska Julie bli hans biljett dit?
Besvärande situation
När lusten har falnat och de båda börjar se lite mer nyktert på tillvaron blir situationen minst sagt besvärande. Dialogen utvecklas till ett gräl med filosofiska grubblerier.
Brogårdsskolans entré är en bra spelplats för ett kammarspel, men ett par pelare skymmer vid några tillfällen skådespelarna. Det är inte heller helt lätt att från de bakre raderna se skådespelarna när de sitter längst ner i trappan. Skådespeleriet håller som vanligt hög klass liksom scenografin. Den här gången är det minimalistiskt så det sjunger om det, men det är funktionellt.




































































