2017-07-14 17:07

2017-07-14 17:07

Flyktingbarn måste åka långt för röntgen

KRISTINEHAMN: Ingen offentlig vårdinrättning vill upphandla om åldersbestämningar

När ensamkommande flyktingbarn ska få sin ålder prövad behöver de åka upp till 50 mil tur och retur. Detta trots att resurser verkar finnas på närmare håll.

Anita Lillemägi och Ingela Hartelius är gode män åt ensamkommande flyktingpojkar som kom till Sverige och Kristinehamn 2015. Som god man fungerar man som vårdnadshavare åt barnet och har ansvar över bland annat ekonomi och kontakt med sjukvård, skola och socialförvaltning. Man är också den person som finns vid barnets sida genom hela asylprocessen.

Många ensamkommande barn och ungdomar får genomgå en medicinsk åldersbedömning som ett led i asylprocessen. Åldersbestämningen grundas på två delar. Dels görs en röntgen av knäleder och dels en tandröntgen. Förra året fick Rättsmedicinalverket i uppdrag av regeringen att göra upphandlingar med offentliga och privata aktörer inom tand- och sjukvården för att genomföra åldersbestämningar. Intresset har dock varit svalt från den offentliga sidan och det finns i nuläget bara två mottagningar i hela Mellansverige som erbjuder dessa tjänster. Knäledsröntgen görs bara på en privat klinik i Västerås och för tandröntgen behöver man åka till Borlänge, vilket är nästan 25 mils enkel resa från Kristinehamn.

– Jag tycker att landstingen borde ta sitt ansvar och komma med anbud. Det är inte samhällsekonomiskt effektivt att vi ska åka så långa sträckor för en undersökning som tar en minut, säger Anita Lillemägi, som för ett par veckor sedan åkte till Borlänge över dagen med sin myndling, en 17-årig pojke från Afghanistan.

Att genomgå en medicinsk åldersbedömning är inte obligatoriskt, men väljer man att tacka nej när det erbjuds riskerar man att få sin ålder uppskriven då handläggarna fattar beslut på det underlag som finns tillgängligt. Och det är de gode männens ansvar att följa med de ensamkommande till Västerås och Borlänge.

– Undersökningen kan bara bli av om god man är med, man kan inte lämna fullmakt åt någon annan att göra det, säger Ingela Hartelius, som just nu är god man åt två ensamkommande barn.

När det gäller möjligheten att genomföra åldersprövningar inom Värmland verkar de materiella resurserna finnas. För knäledsröntgen används magnetkamera, och enligt Landstingets hemsida finns det fyra sådana, i Torsby, Karlstad och Arvika. På Folktandvården i Kristinehamn tas röntgenbilder av tänder. Alla pojkar på HVB-hemmet där Anita Lillemägis myndling bor har gått hos Folktandvården och fått sina tänder dokumenterade.

– Det är säkert mycket administration kring det hela, men jag hade ändå önskat att någon på närmare håll hade visat intresse, säger Anita.

Att det endast är två kliniker i Mellansverige som genomför de undersökningar som utgör underlag för åldersbestämning kan också leda till att det tar längre tid för asylbesluten att fattas. Egentligen vill regeringen att det ska ta max sex månader från att man kommer till Sverige innan man fått sin asylförfrågan prövad, men för många av de flyktingpojkar Anita och Ingela har kontakt med har det snart dröjt två år. De pojkar Anita och Ingela är gode män för kom till Sverige 2015, men de vet fortfarande inte om de kommer att få stanna i Sverige eller om de kommer att avvisas.

– Pojkarna har varit med om traumatiska saker och nu lever de med oron för sina familjer i hemlandet och dessutom oron över att inte få stanna i Sverige. Ovissheten gör att många mår väldigt dåligt, säger Ingela.

Anita Lillemägi och Ingela Hartelius är gode män åt ensamkommande flyktingpojkar som kom till Sverige och Kristinehamn 2015. Som god man fungerar man som vårdnadshavare åt barnet och har ansvar över bland annat ekonomi och kontakt med sjukvård, skola och socialförvaltning. Man är också den person som finns vid barnets sida genom hela asylprocessen.

Många ensamkommande barn och ungdomar får genomgå en medicinsk åldersbedömning som ett led i asylprocessen. Åldersbestämningen grundas på två delar. Dels görs en röntgen av knäleder och dels en tandröntgen. Förra året fick Rättsmedicinalverket i uppdrag av regeringen att göra upphandlingar med offentliga och privata aktörer inom tand- och sjukvården för att genomföra åldersbestämningar. Intresset har dock varit svalt från den offentliga sidan och det finns i nuläget bara två mottagningar i hela Mellansverige som erbjuder dessa tjänster. Knäledsröntgen görs bara på en privat klinik i Västerås och för tandröntgen behöver man åka till Borlänge, vilket är nästan 25 mils enkel resa från Kristinehamn.

– Jag tycker att landstingen borde ta sitt ansvar och komma med anbud. Det är inte samhällsekonomiskt effektivt att vi ska åka så långa sträckor för en undersökning som tar en minut, säger Anita Lillemägi, som för ett par veckor sedan åkte till Borlänge över dagen med sin myndling, en 17-årig pojke från Afghanistan.

Att genomgå en medicinsk åldersbedömning är inte obligatoriskt, men väljer man att tacka nej när det erbjuds riskerar man att få sin ålder uppskriven då handläggarna fattar beslut på det underlag som finns tillgängligt. Och det är de gode männens ansvar att följa med de ensamkommande till Västerås och Borlänge.

– Undersökningen kan bara bli av om god man är med, man kan inte lämna fullmakt åt någon annan att göra det, säger Ingela Hartelius, som just nu är god man åt två ensamkommande barn.

När det gäller möjligheten att genomföra åldersprövningar inom Värmland verkar de materiella resurserna finnas. För knäledsröntgen används magnetkamera, och enligt Landstingets hemsida finns det fyra sådana, i Torsby, Karlstad och Arvika. På Folktandvården i Kristinehamn tas röntgenbilder av tänder. Alla pojkar på HVB-hemmet där Anita Lillemägis myndling bor har gått hos Folktandvården och fått sina tänder dokumenterade.

– Det är säkert mycket administration kring det hela, men jag hade ändå önskat att någon på närmare håll hade visat intresse, säger Anita.

Att det endast är två kliniker i Mellansverige som genomför de undersökningar som utgör underlag för åldersbestämning kan också leda till att det tar längre tid för asylbesluten att fattas. Egentligen vill regeringen att det ska ta max sex månader från att man kommer till Sverige innan man fått sin asylförfrågan prövad, men för många av de flyktingpojkar Anita och Ingela har kontakt med har det snart dröjt två år. De pojkar Anita och Ingela är gode män för kom till Sverige 2015, men de vet fortfarande inte om de kommer att få stanna i Sverige eller om de kommer att avvisas.

– Pojkarna har varit med om traumatiska saker och nu lever de med oron för sina familjer i hemlandet och dessutom oron över att inte få stanna i Sverige. Ovissheten gör att många mår väldigt dåligt, säger Ingela.

  • Ingrid Ramberg