2017-07-14 06:00

2017-07-14 06:00

Fem år sedan ladugården brann

LANTBRUK: Lars Pehrson valde att satsa efter branden

En natt i slutet av augusti för fem år sedan vaknade Lars Pehrson i Gammelgården av en kraftig smäll. När han tittade ut såg han att ladugården stod i lågor.
Snabbt efter branden beslutade han sig för att satsa och bygga upp ladugården på nytt. Ett val han aldrig ångrat.

Lars Pehrson minns den mardrömslika natten som om den vore i går. Smällen som väckte honom och sambon Wivianne Larsson orsakades troligtvis av en kraftig rökgasexplosion.

– Den var så kraftig att plåttaket flög av, berättar Lars.

Han beskriver paniken som uppstod när familjen upptäckte lågorna som stod som pelare upp från ladugården.

– Det var kaos, men jag kom mig ändå för att larma, säger Lars som då tyckte att det tog en hel evighet innan brandkåren var på plats.

– Efteråt förstod jag att de var här väldigt snabbt. Det tog bara tolv minuter innan brandkåren från Åtorp kom.

Korna överlevde

Lyckligtvis var de cirka 50 mjölkkorna utomhus under just den natten. Men det var ren tur, menar Lars.

– Kvällen innan hade jag haft dem inomhus eftersom det regnade så mycket. Jag var i valet och kvalet hur jag skulle göra den där kvällen, men vädret var bättre så jag bestämde att de fick vara kvar ute, säger han.

Ladugården var redan helt övertänd när brandkåren anlände och gick inte att rädda. Branden hade även spridit sig till gaveln på den intilliggande ungdjurshallen, där det fanns djur kvar inne. Räddningstjänsten lyckades dock hejda den branden och alla djur utom en kalv klarade sig.

Lars är uppvuxen i Molkom med en pappa som var ladugårdsförman åt Uddeholm. 1966 flyttade pappan till Gammelgården, som han arrenderade av kyrkan. Lars tog över 1990 och fick köpa gården av kyrkan 1995.

Självklart yrkesval

Att det var bonde han skulle bli har alltid känts självklart. Han trivs bland djuren.

– Jag har alltid varit intresserad av lantbruk och arbetet i ladugården. Det var ett enkelt val. För mig är det korna som gäller, säger Lars tveklöst.

– Det händer något hela tiden och det är kul att se kalvarna växa upp och följa avelsutvecklingen av mjölkkorna. Det är ett liv som man lever hela tiden, dygnet runt.

Efter att branden härjat var det bara brandrester kvar av ladugården. Men för Lars fanns bara en möjlighet – att bygga upp den igen. I april året därpå stod den nya moderna ladugården klar och Lars Pehrson bjöd in grannar och vänner till en stor fest för att fira och visa sin tacksamhet gentemot alla som hjälpt honom under den svåra tiden.

Det finns inget ont som inte bär något gott med sig.

– Om det inte brunnit hade det nog inte funnits några kor här på gården i dag, säger han.

Arbetet i den gamla ladugården var hårt och tungt. Efter många år i yrket har hans knän tagit skada. Att modernisera ladugården i det läget hade inneburit en mycket stor investering.

– Jag hade nog inte orkat fortsätta så länge till, tror Lars.

Modern teknik

Den nya anläggningen har lösdrift där kossorna kan gå ut och in som de vill. Tekniken är modern med mjölkrobot och foderautomater. I en dator kan Lars läsa av allt från vilka kor som mjölkats till mängden och kvalitén på mjölken. Den nya ladugården är också större med plats för 80 kor.

Lars menar att korna blivit lugnare tack vare den nya tekniken. De äter och mjölkas när de själva vill och kan välja om de vill vara inne i ladugården eller utomhus. Att korna har det bra är även positivt för mjölkproduktionen.

Även om arbetet inte är lika hårt som tidigare är det stundtals tufft att vara mjölkbonde i dag. I fjol var mjölkpriset så lågt som 2,30 kronor per liter och Lars förklarar att han då gick med förlust på varje producerad liter mjölk. Priset var då en hel krona lägre än 1990 då det låg på 3,30 kronor. Tack vare att Lars har fler ben att stå på inkomstmässigt klarade gården sig igenom den tuffa perioden. Förutom mjölkkorna har han även en del köttproduktion och priset på kött har legat mer stabilt.

I år ser det dock ljusare ut för mjölkbönderna när priset har gått upp med 1,15 kronor per liter i jämförelse med i fjol.

– Jag lämnar cirka 800 ton mjölk per år och den ökningen gör nästan en miljon kronor i ökade intäkter.

Inga pensionsplaner

Lars driver gården på egen hand med sonen Johan Larsson som anställd. Johan trivs bra med arbetet, men känner inte att han vill ta över när det är dags.

– Det är för mycket jobb och ansvar, säger han.

Lars hoppas dock att någon annan i framtiden ska vilja driva mjölkproduktionen på gården vidare. Men än på länge har den 62-årige bonden inga planer på att gå i pension.

– Jag tycker att det här jobbet är så kul. Om bara kroppen orkar kommer jag att fortsätta i tio år till, säger Lars med ett leende.

Lars Pehrson minns den mardrömslika natten som om den vore i går. Smällen som väckte honom och sambon Wivianne Larsson orsakades troligtvis av en kraftig rökgasexplosion.

– Den var så kraftig att plåttaket flög av, berättar Lars.

Han beskriver paniken som uppstod när familjen upptäckte lågorna som stod som pelare upp från ladugården.

– Det var kaos, men jag kom mig ändå för att larma, säger Lars som då tyckte att det tog en hel evighet innan brandkåren var på plats.

– Efteråt förstod jag att de var här väldigt snabbt. Det tog bara tolv minuter innan brandkåren från Åtorp kom.

Korna överlevde

Lyckligtvis var de cirka 50 mjölkkorna utomhus under just den natten. Men det var ren tur, menar Lars.

– Kvällen innan hade jag haft dem inomhus eftersom det regnade så mycket. Jag var i valet och kvalet hur jag skulle göra den där kvällen, men vädret var bättre så jag bestämde att de fick vara kvar ute, säger han.

Ladugården var redan helt övertänd när brandkåren anlände och gick inte att rädda. Branden hade även spridit sig till gaveln på den intilliggande ungdjurshallen, där det fanns djur kvar inne. Räddningstjänsten lyckades dock hejda den branden och alla djur utom en kalv klarade sig.

Lars är uppvuxen i Molkom med en pappa som var ladugårdsförman åt Uddeholm. 1966 flyttade pappan till Gammelgården, som han arrenderade av kyrkan. Lars tog över 1990 och fick köpa gården av kyrkan 1995.

Självklart yrkesval

Att det var bonde han skulle bli har alltid känts självklart. Han trivs bland djuren.

– Jag har alltid varit intresserad av lantbruk och arbetet i ladugården. Det var ett enkelt val. För mig är det korna som gäller, säger Lars tveklöst.

– Det händer något hela tiden och det är kul att se kalvarna växa upp och följa avelsutvecklingen av mjölkkorna. Det är ett liv som man lever hela tiden, dygnet runt.

Efter att branden härjat var det bara brandrester kvar av ladugården. Men för Lars fanns bara en möjlighet – att bygga upp den igen. I april året därpå stod den nya moderna ladugården klar och Lars Pehrson bjöd in grannar och vänner till en stor fest för att fira och visa sin tacksamhet gentemot alla som hjälpt honom under den svåra tiden.

Det finns inget ont som inte bär något gott med sig.

– Om det inte brunnit hade det nog inte funnits några kor här på gården i dag, säger han.

Arbetet i den gamla ladugården var hårt och tungt. Efter många år i yrket har hans knän tagit skada. Att modernisera ladugården i det läget hade inneburit en mycket stor investering.

– Jag hade nog inte orkat fortsätta så länge till, tror Lars.

Modern teknik

Den nya anläggningen har lösdrift där kossorna kan gå ut och in som de vill. Tekniken är modern med mjölkrobot och foderautomater. I en dator kan Lars läsa av allt från vilka kor som mjölkats till mängden och kvalitén på mjölken. Den nya ladugården är också större med plats för 80 kor.

Lars menar att korna blivit lugnare tack vare den nya tekniken. De äter och mjölkas när de själva vill och kan välja om de vill vara inne i ladugården eller utomhus. Att korna har det bra är även positivt för mjölkproduktionen.

Även om arbetet inte är lika hårt som tidigare är det stundtals tufft att vara mjölkbonde i dag. I fjol var mjölkpriset så lågt som 2,30 kronor per liter och Lars förklarar att han då gick med förlust på varje producerad liter mjölk. Priset var då en hel krona lägre än 1990 då det låg på 3,30 kronor. Tack vare att Lars har fler ben att stå på inkomstmässigt klarade gården sig igenom den tuffa perioden. Förutom mjölkkorna har han även en del köttproduktion och priset på kött har legat mer stabilt.

I år ser det dock ljusare ut för mjölkbönderna när priset har gått upp med 1,15 kronor per liter i jämförelse med i fjol.

– Jag lämnar cirka 800 ton mjölk per år och den ökningen gör nästan en miljon kronor i ökade intäkter.

Inga pensionsplaner

Lars driver gården på egen hand med sonen Johan Larsson som anställd. Johan trivs bra med arbetet, men känner inte att han vill ta över när det är dags.

– Det är för mycket jobb och ansvar, säger han.

Lars hoppas dock att någon annan i framtiden ska vilja driva mjölkproduktionen på gården vidare. Men än på länge har den 62-årige bonden inga planer på att gå i pension.

– Jag tycker att det här jobbet är så kul. Om bara kroppen orkar kommer jag att fortsätta i tio år till, säger Lars med ett leende.