2016-09-21 15:00

2016-09-23 07:27

Stenbumlingens gåta har lösts

NÄSSUNDET: Naturhistorisk expert säker på sin sak

Mysteriet med stenbumlingen vid Nässundet har fått sin lösning.
– Det är en ultramafisk bergart som är tämligen ovanlig, och definitivt ovanligt är att man hittar den i så pass stora block, skriver Naturhistoriska riksmuseets Kjell Billström till Lena Berglund.

Lena Berglund hittade stenbumlingen när hon var ute på promenad i skogarna kring hennes sommarhus vid Nässundet.

NKP uppmanade läsare att höra av sig och fick två svar. Den ena menade att det var ett konglomerat, den andra att det rörde sig om en slaggsten.

Två möjligheter

Lena Berglund forskade vidare. Hon bor i Stockholm och tog med sig en bit av stenbumlingen till Naturhistoriska riksmuseet.

Där har Kjell Billström och kollegor till honom undersökt biten.

– Bergarten domineras helt av ett grönsvart mineral som bildar delvis rätt stora kristaller. Man kan inte säkert avgöra vilket mineral som dominerar, men det är antingen en pyroxen eller en hornblände, skriver han.

Kjell Billström skriver att dessa två beteckningar egentligen är en sorts samlingsnamn på två olika mineralgrupper som både tillhör kategorin silikater; det vill säga en förening som innehåller kiseldioxid. Beroende på innehållet av andra grundämnen såsom aluminium och järn eller magnesium och järn så kan man definiera en mängd olika specifika mineral inom dessa två mineralgrupper.

– Eftersom ett mineral så tydligt dominerar så kallar man bergarten för antingen en pyroxenit eller en hornbländit. Bergarten bildas på stort djup i jordskorpan och är lokalt någorlunda vanlig i fjällkedjan, och möjligen är stenbumlingen ett flyttblock som rivits loss från berggrund i fjällkedjan, skriver Kjell Billström.

Lena Berglund hittade stenbumlingen när hon var ute på promenad i skogarna kring hennes sommarhus vid Nässundet.

NKP uppmanade läsare att höra av sig och fick två svar. Den ena menade att det var ett konglomerat, den andra att det rörde sig om en slaggsten.

Två möjligheter

Lena Berglund forskade vidare. Hon bor i Stockholm och tog med sig en bit av stenbumlingen till Naturhistoriska riksmuseet.

Där har Kjell Billström och kollegor till honom undersökt biten.

– Bergarten domineras helt av ett grönsvart mineral som bildar delvis rätt stora kristaller. Man kan inte säkert avgöra vilket mineral som dominerar, men det är antingen en pyroxen eller en hornblände, skriver han.

Kjell Billström skriver att dessa två beteckningar egentligen är en sorts samlingsnamn på två olika mineralgrupper som både tillhör kategorin silikater; det vill säga en förening som innehåller kiseldioxid. Beroende på innehållet av andra grundämnen såsom aluminium och järn eller magnesium och järn så kan man definiera en mängd olika specifika mineral inom dessa två mineralgrupper.

– Eftersom ett mineral så tydligt dominerar så kallar man bergarten för antingen en pyroxenit eller en hornbländit. Bergarten bildas på stort djup i jordskorpan och är lokalt någorlunda vanlig i fjällkedjan, och möjligen är stenbumlingen ett flyttblock som rivits loss från berggrund i fjällkedjan, skriver Kjell Billström.