2016-09-08 12:01

2016-09-08 12:01

En fridfull vandring i Arskagen

VISNUMS-KIL: Så är nya Värmlandsleden

Kanske var det en av de sista sommardagarna innan hösten gör sig fullt påmind som NKP provgick den nyligen kvalitetssäkrade Arskagenleden. Drygt fem kilometer lång är den nya Värmlandsleden som bjöd på en rofylld vandring.

I början av september möter man ett annat landskap än på våren. När sommaren går över i höst är det tyst i markerna. En mygga, en älgfluga och en svart huggorm var de enda mötena med djurlivet.

I stället vilade en känsla av lugn och ro i naturen, i alla fall den första biten genom ekängarna där nötdjur brukar beta. När den öppna marken övergår i blandad skog, med både barr- och lövträd hörs trädens sus som förvarnar om att det blåser på Vänern.

Leden går på torra stigar med både barr och torra löv som mjukt underlag. Första rastplatsen kommer redan efter någon kilometer vid Sandudden, men det är värt att vänta med fikat, nästa rastplats är finare.

Vandringen fortsätter på upptrampad stig som ibland går på moränryggar, så kallade De Geer-moräner. Landskapet formades för 10 000 år sedan när inlandsisen smälte. Sten och grus samlades i åsar som blev långsmala, flera hundra meter långa och fortfarande finns kvar helt synliga.

Vid Arskagsudden, den södra delen av leden, öppnar sig naturen mot Vänern. Här blåser det rejält och sydvästen gör det omöjligt att sitta vid de nya bänkarna nära stranden. Men här finns en stor öppen yta som även ger lä vid skogskanten och som lämpar sig för tältning, för den som så önskar. Här passar det bra att äta sin matsäck och fundera över naturens krafter. Ytterligare ett fint stopp kommer efter en kilometer. Där finns en bänk nära stranden och läget är skyddat för sydvästen.

Sedan återstår en sträcka genom mestadels skog för att sluta den ring som Arskagenleden utgör.

Efter sommaren är markerna riktigt torra, till och med i kärrområdena. Det gör vandringen lätt och man behöver varken stövlar eller kängor, skor går bra.

Leden, som utgår från naturreservatet Nötön-Åråsvikens södra del, är enkel att följa om man bara håller utkik efter den oranga markeringen. Risken att gå vilse är nästa obefintlig.

Den som vill komma i kontakt med fågellivet ska vänta till våren, då finns chans att se och höra tranor, hackspettar och kanske havsörn.

Men för den som söker lugnet passar hösten minst lika bra.

I början av september möter man ett annat landskap än på våren. När sommaren går över i höst är det tyst i markerna. En mygga, en älgfluga och en svart huggorm var de enda mötena med djurlivet.

I stället vilade en känsla av lugn och ro i naturen, i alla fall den första biten genom ekängarna där nötdjur brukar beta. När den öppna marken övergår i blandad skog, med både barr- och lövträd hörs trädens sus som förvarnar om att det blåser på Vänern.

Leden går på torra stigar med både barr och torra löv som mjukt underlag. Första rastplatsen kommer redan efter någon kilometer vid Sandudden, men det är värt att vänta med fikat, nästa rastplats är finare.

Vandringen fortsätter på upptrampad stig som ibland går på moränryggar, så kallade De Geer-moräner. Landskapet formades för 10 000 år sedan när inlandsisen smälte. Sten och grus samlades i åsar som blev långsmala, flera hundra meter långa och fortfarande finns kvar helt synliga.

Vid Arskagsudden, den södra delen av leden, öppnar sig naturen mot Vänern. Här blåser det rejält och sydvästen gör det omöjligt att sitta vid de nya bänkarna nära stranden. Men här finns en stor öppen yta som även ger lä vid skogskanten och som lämpar sig för tältning, för den som så önskar. Här passar det bra att äta sin matsäck och fundera över naturens krafter. Ytterligare ett fint stopp kommer efter en kilometer. Där finns en bänk nära stranden och läget är skyddat för sydvästen.

Sedan återstår en sträcka genom mestadels skog för att sluta den ring som Arskagenleden utgör.

Efter sommaren är markerna riktigt torra, till och med i kärrområdena. Det gör vandringen lätt och man behöver varken stövlar eller kängor, skor går bra.

Leden, som utgår från naturreservatet Nötön-Åråsvikens södra del, är enkel att följa om man bara håller utkik efter den oranga markeringen. Risken att gå vilse är nästa obefintlig.

Den som vill komma i kontakt med fågellivet ska vänta till våren, då finns chans att se och höra tranor, hackspettar och kanske havsörn.

Men för den som söker lugnet passar hösten minst lika bra.