2016-05-04 14:01

2016-05-04 14:01

"Kriget var vår vardag"

VIKE: På måndag öppnar en utställning om tiden för andra världskriget

– Jag minns när tyskarna gick in i Norge, säger Margit Spelling. Det var den 9 april 1940 och magister Sten Stålfält hissade flaggan på halv stång.
Men annars tänkte de inte så mycket på kriget, det var ju den vardag de levde i.

Margit Spelling, Ingrid Johansson och Eva Gustafsson är alla födda i Vike, söder om Kristinehamn. De gick i Vike skola. Förutom de tre fanns det även två pojkar i klassen.

De är alla födda 1929 och var i 10-årsåldern när kriget kom närmare, de minnen de har är mest förknippade med den egna familjen, skolan och kamraterna.

Men ju mer de pratar om krigsåren, ju fler detaljer kommer det fram.

Samme magister som hissade flaggan på halv stång brukade gå ut och ta adjö av de män med väska som gick förbi. De var mobiliserade och skulle in i lumpen. En del blev förlagda längre bort, en del på nära håll som Ingrids far Otto, som en kort period var förlagd till Hults sommarhem. Där fanns det även flyglottor stationerade.

Slaktlicens

Kristidsnämnden var med och beslutade i en del vardagsbestyr som bland annat gällde maten. Sparade slaktlicenser visar att licensinnehavaren fick slakta en gris per år att använda i det egna hushållet.

När det gällde maten verkar ett samlande ord vara ”potatis”.

Eva minns hur hela trädgården användes för odling, i första hand just potatis, men även morötter, rödbetor och vitkål.

– Min pappa Karl fiskade, säger hon, så det blev mycket fisk.

En och annan älg hamnade nog också i grytorna på landet.

Det fanns ingen importerad frukt under kriget, första bananbåten kom till Sverige 1944.

– Jag minns när jag fick äta apelsin, minns Eva. Det var inte tal om en hel, bara några klyftor.

Ransonering

De tre vänner var kanske för unga för att dricka kaffe och de har inte några bra minnen av kaffesmaken. Riktigt kaffe fanns men det var ransonerat. Ville man dessutom ha någon tobaksvara krympte kafferansonen.

Även textilier var ransonerade, något som de sparade kupongerna vittnar om. När det var dags för konfirmation hade Ingrid på sig sin mammas omsydda brudklänning.

De finska krigsbarnen som kom till Vike minns de också. De hette Matti, Erki och Seija. Särskilt tänker de på Seija, vars pappa hade fått en granat i rygg och dött. Efter en tid i Sverige fick hon ett brev där mamman skrev att hon hade träffat en ny man. Något som Silja inte gillade, först svor hon på svenska sedan på finska.

Mörkläggningen innebar att inget ljus fick sippra ut från fönstren, en man i byn gick runt och kontrollerade att det var ordentligt mörkt, allt för att försvåra luftangrepp.

Det kommer även fram minnen som inte hänger ihop med kriget men som var tidstypiska. Dit hör halmmadrasserna som alla använde och känslan när man en gång om året fick fylla den med ny halm.

De två bilar som fanns i Vike kördes på gengas och till det användes kol från kolmilor. Även bussen till staden drevs på gengas och halvvägs, vid Falla, fick chauffören går ur och röra om i grytan.

Allt var inte besvärligt, de minns även allt roligt de hade, det var danserna i logen vid Gisslegården och det var svärmerier.

Den 9 maj, på Europadagen öppnas i Bildarkivet en utställning om tiden för andra världskriget. Den berättar om krigsåren både för de som minns och för de som inte har kunskap om hur livet var under bredskapsåren.

Margit Spelling, Ingrid Johansson och Eva Gustafsson är alla födda i Vike, söder om Kristinehamn. De gick i Vike skola. Förutom de tre fanns det även två pojkar i klassen.

De är alla födda 1929 och var i 10-årsåldern när kriget kom närmare, de minnen de har är mest förknippade med den egna familjen, skolan och kamraterna.

Men ju mer de pratar om krigsåren, ju fler detaljer kommer det fram.

Samme magister som hissade flaggan på halv stång brukade gå ut och ta adjö av de män med väska som gick förbi. De var mobiliserade och skulle in i lumpen. En del blev förlagda längre bort, en del på nära håll som Ingrids far Otto, som en kort period var förlagd till Hults sommarhem. Där fanns det även flyglottor stationerade.

Slaktlicens

Kristidsnämnden var med och beslutade i en del vardagsbestyr som bland annat gällde maten. Sparade slaktlicenser visar att licensinnehavaren fick slakta en gris per år att använda i det egna hushållet.

När det gällde maten verkar ett samlande ord vara ”potatis”.

Eva minns hur hela trädgården användes för odling, i första hand just potatis, men även morötter, rödbetor och vitkål.

– Min pappa Karl fiskade, säger hon, så det blev mycket fisk.

En och annan älg hamnade nog också i grytorna på landet.

Det fanns ingen importerad frukt under kriget, första bananbåten kom till Sverige 1944.

– Jag minns när jag fick äta apelsin, minns Eva. Det var inte tal om en hel, bara några klyftor.

Ransonering

De tre vänner var kanske för unga för att dricka kaffe och de har inte några bra minnen av kaffesmaken. Riktigt kaffe fanns men det var ransonerat. Ville man dessutom ha någon tobaksvara krympte kafferansonen.

Även textilier var ransonerade, något som de sparade kupongerna vittnar om. När det var dags för konfirmation hade Ingrid på sig sin mammas omsydda brudklänning.

De finska krigsbarnen som kom till Vike minns de också. De hette Matti, Erki och Seija. Särskilt tänker de på Seija, vars pappa hade fått en granat i rygg och dött. Efter en tid i Sverige fick hon ett brev där mamman skrev att hon hade träffat en ny man. Något som Silja inte gillade, först svor hon på svenska sedan på finska.

Mörkläggningen innebar att inget ljus fick sippra ut från fönstren, en man i byn gick runt och kontrollerade att det var ordentligt mörkt, allt för att försvåra luftangrepp.

Det kommer även fram minnen som inte hänger ihop med kriget men som var tidstypiska. Dit hör halmmadrasserna som alla använde och känslan när man en gång om året fick fylla den med ny halm.

De två bilar som fanns i Vike kördes på gengas och till det användes kol från kolmilor. Även bussen till staden drevs på gengas och halvvägs, vid Falla, fick chauffören går ur och röra om i grytan.

Allt var inte besvärligt, de minns även allt roligt de hade, det var danserna i logen vid Gisslegården och det var svärmerier.

Den 9 maj, på Europadagen öppnas i Bildarkivet en utställning om tiden för andra världskriget. Den berättar om krigsåren både för de som minns och för de som inte har kunskap om hur livet var under bredskapsåren.