2016-04-28 16:02

2016-04-28 16:02

De bytte kunskap

ATHENA-PROJEKTET: Jimmy åkte med Lillerudselever till Uganda

Jimmy Fredriksson leker med Ellen på gräsmattan till huset i Ölme.
Det är nu några veckor sedan han kom hem från Uganda och det är många intryck som ska smältas. I Uganda finns inga sällskapshundar - där föder man upp djur enbart till nytta.

Jimmy Fredriksson har jobbat några år på Lilleruds naturbruksgymnasium. Han har tidigare varit djurskötare i Mariebergsskogen och i Lilleruds ladugård men på senare tid gått över till att vara fritidsledare.

Lilleruds har fyra utbildningar inom naturbruksprogrammet: lantbruk, hästhållning, djurvård och naturvetenskap.

Alla utbildningar är involverade i ett internationellt projekt, det Sida-finansierade Athena-projektet.

– Det började för några år sedan med att en delegation från Sverige åkte till Bukalasa agricultural collage i Uganda, först utan elever, sedan ytterligare en gång med elever, säger Jimmy.

Sedan kom en svarsdelegation, med två lärare och åtta elever, från Uganda för att titta på verksamheten vid Lillerud.

– I Uganda är det bara de riktigt stora jordbruken som har maskiner, säger Jimmy.

Stora skillnader

De svenska jordbruken står i kontrast till de ugandiska som ofta har små odlingar som sköts för hand. Det fick den senaste gruppen se bevis på när de åkte till Uganda i slutet av mars då de fick delta i arbetet som utfördes på skolan. Det var åtta elever, en lärare och Jimmy som utgjorde årets delegation.

En av många svårigheter är landgrabbing. Marken har ofta gått i arv i generationer, vilket innebär att det inte finns dokumenterat vem som äger vad. Mindre nogräknade företag har då satt i system att roffa åt sig mark i olika syften.

Matförvaring är ett annat bekymmer. Det som slaktas eller skördas måste tas om hand snabbt och tillagas. Att frysa kött är i princip omöjligt eftersom tillgången på el inte är stabil. Kyckling är det vanligaste köttslaget, en sådan tillagas och äts ju upp utan att skapa förvaringsproblem. Annat är det att slakta större djur som nöt, då måste flera vara med och dela så att inte köttet hinner bli skämt i värmen.

Att förstå de kulturella skillnaderna mellan Sverige och Uganda var en av uppgifterna som de svenska eleverna hade med sig. De sex tjejerna och de två killarna var även förberedda på att värmen kunde bli jobbig och att maten var annorlunda.

En stapelvara i köket var matbananer kokta i sitt eget skal, matoke, vilket blev ett mos som ofta serverades med jordnötssås.

Att förflytta sig var inte heller så enkelt, det fanns en asfalterad väg som gick norrut till skolan, sedan var det jordvägar som passade bäst för små motorcyklar eller minibussar.

Annan planering

– Något som var utmanande för våra elever var deras behov av planering och tidsramar, säger Jimmy, vårt behov av struktur fanns inte. Det skiljer sig kraftigt från vårt inrutade liv med tider att passa och effektivitet i alla led.

Många ugandier hade ingen klocka så en 20-minuters rast kunde bli ganska lång.

Företagande är ingen självklarhet, de flesta har fullt upp med att klara försörjningen för dagen.

Lillerudsgruppen jobbar med hur man kan sprida idéer om hur man skulle kunna dela upp odlandet för att kunna få fram mer produkter och uppmuntra ännu mer försäljning på de lokala marknader som finns.

Skolan i Uganda lär ut alternativa sätt att komma till rätta med just deras specifika problem.

– Det är väldigt dyrt med bekämpningsmedel, säger Jimmy. Då tar man till andra metoder för att till exempel sterilisera jorden till växthus. Man kokar vatten i en tunna. Ångan leder man ner i jorden. För att veta när jorden är steriliserad lägger man en potatis i jorden. När den är färdigkokt är jorden steril.

Hjälp med avfall

Nästa steg i Athena-projektet är att jobba med specifika projekt. Något man tittat på är att hjälpa ugandierna med avfallshantering, i dag eldas det mesta upp. Att lära ut hur man komposterar är ett steg på vägen.

Men man ska inte tro att det var ett ensidigt utbyte av kunskap. Även den svenska delegationen fick med sig nyttig erfarenhet:

– De är mycket bättre än vi är på självhushållning, säger Jimmy, där har vi en del att lära. Och så är de absolut bättre än vi på att koppla av, att ta det lugnt ibland, det borde vi också lära oss, säger Jimmy Fredriksson.

Jimmy Fredriksson har jobbat några år på Lilleruds naturbruksgymnasium. Han har tidigare varit djurskötare i Mariebergsskogen och i Lilleruds ladugård men på senare tid gått över till att vara fritidsledare.

Lilleruds har fyra utbildningar inom naturbruksprogrammet: lantbruk, hästhållning, djurvård och naturvetenskap.

Alla utbildningar är involverade i ett internationellt projekt, det Sida-finansierade Athena-projektet.

– Det började för några år sedan med att en delegation från Sverige åkte till Bukalasa agricultural collage i Uganda, först utan elever, sedan ytterligare en gång med elever, säger Jimmy.

Sedan kom en svarsdelegation, med två lärare och åtta elever, från Uganda för att titta på verksamheten vid Lillerud.

– I Uganda är det bara de riktigt stora jordbruken som har maskiner, säger Jimmy.

Stora skillnader

De svenska jordbruken står i kontrast till de ugandiska som ofta har små odlingar som sköts för hand. Det fick den senaste gruppen se bevis på när de åkte till Uganda i slutet av mars då de fick delta i arbetet som utfördes på skolan. Det var åtta elever, en lärare och Jimmy som utgjorde årets delegation.

En av många svårigheter är landgrabbing. Marken har ofta gått i arv i generationer, vilket innebär att det inte finns dokumenterat vem som äger vad. Mindre nogräknade företag har då satt i system att roffa åt sig mark i olika syften.

Matförvaring är ett annat bekymmer. Det som slaktas eller skördas måste tas om hand snabbt och tillagas. Att frysa kött är i princip omöjligt eftersom tillgången på el inte är stabil. Kyckling är det vanligaste köttslaget, en sådan tillagas och äts ju upp utan att skapa förvaringsproblem. Annat är det att slakta större djur som nöt, då måste flera vara med och dela så att inte köttet hinner bli skämt i värmen.

Att förstå de kulturella skillnaderna mellan Sverige och Uganda var en av uppgifterna som de svenska eleverna hade med sig. De sex tjejerna och de två killarna var även förberedda på att värmen kunde bli jobbig och att maten var annorlunda.

En stapelvara i köket var matbananer kokta i sitt eget skal, matoke, vilket blev ett mos som ofta serverades med jordnötssås.

Att förflytta sig var inte heller så enkelt, det fanns en asfalterad väg som gick norrut till skolan, sedan var det jordvägar som passade bäst för små motorcyklar eller minibussar.

Annan planering

– Något som var utmanande för våra elever var deras behov av planering och tidsramar, säger Jimmy, vårt behov av struktur fanns inte. Det skiljer sig kraftigt från vårt inrutade liv med tider att passa och effektivitet i alla led.

Många ugandier hade ingen klocka så en 20-minuters rast kunde bli ganska lång.

Företagande är ingen självklarhet, de flesta har fullt upp med att klara försörjningen för dagen.

Lillerudsgruppen jobbar med hur man kan sprida idéer om hur man skulle kunna dela upp odlandet för att kunna få fram mer produkter och uppmuntra ännu mer försäljning på de lokala marknader som finns.

Skolan i Uganda lär ut alternativa sätt att komma till rätta med just deras specifika problem.

– Det är väldigt dyrt med bekämpningsmedel, säger Jimmy. Då tar man till andra metoder för att till exempel sterilisera jorden till växthus. Man kokar vatten i en tunna. Ångan leder man ner i jorden. För att veta när jorden är steriliserad lägger man en potatis i jorden. När den är färdigkokt är jorden steril.

Hjälp med avfall

Nästa steg i Athena-projektet är att jobba med specifika projekt. Något man tittat på är att hjälpa ugandierna med avfallshantering, i dag eldas det mesta upp. Att lära ut hur man komposterar är ett steg på vägen.

Men man ska inte tro att det var ett ensidigt utbyte av kunskap. Även den svenska delegationen fick med sig nyttig erfarenhet:

– De är mycket bättre än vi är på självhushållning, säger Jimmy, där har vi en del att lära. Och så är de absolut bättre än vi på att koppla av, att ta det lugnt ibland, det borde vi också lära oss, säger Jimmy Fredriksson.