2016-03-10 10:13

2016-03-10 10:13

Har hela Sverige som sitt arbetsfält

6 frågor till Stefan Bratt

Omväxling. När Stefan Bratt arbetade som journalist var han lokalredaktör ibland annat Kristinehamn och hade då ett mycket begränsat bevakningsområde. Numera jobbar han inom Trafikverket och rapporterar från projekt runt om i landet.

1 Vad gör du nu?

– Jag arbetar som skribent och fotograf inom Trafikverkets redaktion med placering i Borlänge. Å andra sidan är hela Sverige mitt arbetsfält då Trafikverket varje år genomför över 3 000 olika projekt, allt från omfattande Hallandsåsen, Citybanan i Stockholm till byggandet av ny cykelväg i Matfors utanför Sundsvall. Många av dessa projekt rapporterar jag om i Trafikverkets interna tidning, I trafik, samt den gratistidning som verket ger ut till godsoperatörer, godsleverantörer och godsköpare med namnet Godset.

2 Hur många år var du på NWT?

– Det beror på hur man ser på saken. Jag började frilansa med att skriva enklare matchreferat, främst hockey och fotboll men även en del basket redan som 14-åring. Sedan blev jag fast anställd hösten 1987 och placerad som lokalredaktör i Karlskoga med uppgiften att bevaka kommunerna Degerfors, Karlskoga och Storfors. Som mest hade jag nio olika börsbolag att hålla reda på. En stor del av min journalistiska gärning blev att bevaka det som hände med såväl Bofors som Degerfors järnverk. Jag slutade på NWT tidig höst år 2000 var jag placerad i Kristinehamn.

3 Du gick vidare till ett jobb inom försvaret. Hur är det med det militära intresset i dag?

– Det är nästan större än vad det var under min aktiva tid som journalist och de tre år jag var informatör på Artilleriregementet i Kristinehamn. Jag är, dels stolt chefredaktör för en av landets äldsta tidskrifter, Artilleri- och Luftvärnstidskrift som i år ges ut för 145:e året i rad, dels är jag på ”gamla” dagar en del av den nya Försvarsmakten då jag sedan ett par år har en anställning som deltidssoldat vid Luftvärnsregementet i Halmstad med uppgifter att skriva om och bevaka luftvärnets övningar. Befattningen har namnet Public Affairs Officer (PAO).

4 Vilka skillnader är det att skriva som informatör jämfört med som journalist?

– Ganska stora. När du arbetar som informatör finns det alltid någon form av budskap som arbetsgivaren vill ska komma fram på något sätt i texten. Det behöver dock inte alltid vara positiva saker utan det kan också vara att visa att saker och ting har gått snett och vilka åtgärder som tas för att reparera den skada som skett. Annars är det ungefär som att arbeta som journalist då vi träffar och intervjuar olika personer varje vecka.

5 Har du funderat på att gå tillbaka till att bli journalist igen?

– Ett tag funderade jag på att det kanske kunde vara läge att gå tillbaka till journalistiken i södra Dalarna men med tanke på den hets och dessutom resursbrist som dagsmedia idag verkar tvingas utstå känns det inte alls lockande längre att skriva för dagstidningar. Möjligen kan kanske radio vara intressant men då skulle jag också ge mig in på ett område som jag inte har så mycket erfarenhet av även om jag under några år, mycket amatörmässigt, sände program i Kristinehamns närradiokanal.

6 Vilka kopplingar till Kristinehamn har du i dag?

– Flera. Dels bor min dotter som idag fyllt arton kvar i ”Lusasken”, dels har jag min mor och syster med familj kvar i Kristinehamn. Dessutom finns det få så trevliga strandpromenader i Sverige, tro mig då jag sett en hel del av våra städer de senaste åren, som den ut mot Picasso i Kristinehamn. Jag är fortfarande förvånad över att inte kommunen tagit än mer vara på denna attraktion som skärgården och dess miljö utgör.

1 Vad gör du nu?

– Jag arbetar som skribent och fotograf inom Trafikverkets redaktion med placering i Borlänge. Å andra sidan är hela Sverige mitt arbetsfält då Trafikverket varje år genomför över 3 000 olika projekt, allt från omfattande Hallandsåsen, Citybanan i Stockholm till byggandet av ny cykelväg i Matfors utanför Sundsvall. Många av dessa projekt rapporterar jag om i Trafikverkets interna tidning, I trafik, samt den gratistidning som verket ger ut till godsoperatörer, godsleverantörer och godsköpare med namnet Godset.

2 Hur många år var du på NWT?

– Det beror på hur man ser på saken. Jag började frilansa med att skriva enklare matchreferat, främst hockey och fotboll men även en del basket redan som 14-åring. Sedan blev jag fast anställd hösten 1987 och placerad som lokalredaktör i Karlskoga med uppgiften att bevaka kommunerna Degerfors, Karlskoga och Storfors. Som mest hade jag nio olika börsbolag att hålla reda på. En stor del av min journalistiska gärning blev att bevaka det som hände med såväl Bofors som Degerfors järnverk. Jag slutade på NWT tidig höst år 2000 var jag placerad i Kristinehamn.

3 Du gick vidare till ett jobb inom försvaret. Hur är det med det militära intresset i dag?

– Det är nästan större än vad det var under min aktiva tid som journalist och de tre år jag var informatör på Artilleriregementet i Kristinehamn. Jag är, dels stolt chefredaktör för en av landets äldsta tidskrifter, Artilleri- och Luftvärnstidskrift som i år ges ut för 145:e året i rad, dels är jag på ”gamla” dagar en del av den nya Försvarsmakten då jag sedan ett par år har en anställning som deltidssoldat vid Luftvärnsregementet i Halmstad med uppgifter att skriva om och bevaka luftvärnets övningar. Befattningen har namnet Public Affairs Officer (PAO).

4 Vilka skillnader är det att skriva som informatör jämfört med som journalist?

– Ganska stora. När du arbetar som informatör finns det alltid någon form av budskap som arbetsgivaren vill ska komma fram på något sätt i texten. Det behöver dock inte alltid vara positiva saker utan det kan också vara att visa att saker och ting har gått snett och vilka åtgärder som tas för att reparera den skada som skett. Annars är det ungefär som att arbeta som journalist då vi träffar och intervjuar olika personer varje vecka.

5 Har du funderat på att gå tillbaka till att bli journalist igen?

– Ett tag funderade jag på att det kanske kunde vara läge att gå tillbaka till journalistiken i södra Dalarna men med tanke på den hets och dessutom resursbrist som dagsmedia idag verkar tvingas utstå känns det inte alls lockande längre att skriva för dagstidningar. Möjligen kan kanske radio vara intressant men då skulle jag också ge mig in på ett område som jag inte har så mycket erfarenhet av även om jag under några år, mycket amatörmässigt, sände program i Kristinehamns närradiokanal.

6 Vilka kopplingar till Kristinehamn har du i dag?

– Flera. Dels bor min dotter som idag fyllt arton kvar i ”Lusasken”, dels har jag min mor och syster med familj kvar i Kristinehamn. Dessutom finns det få så trevliga strandpromenader i Sverige, tro mig då jag sett en hel del av våra städer de senaste åren, som den ut mot Picasso i Kristinehamn. Jag är fortfarande förvånad över att inte kommunen tagit än mer vara på denna attraktion som skärgården och dess miljö utgör.