2016-02-12 06:00

2016-02-12 09:28

600 gram kärlek har växt till sig ordentligt

ALLA HJÄRTEBARNS DAG: Beräknades födas på alla hjärtans dag 2015

Albin är ett år och drygt tre månader. Han föddes under dramatiska omständigheter redan i graviditetsvecka 25. Egentligen var han beräknad att födas på alla hjärtans dag.

Den 14 februari är inte bara alla hjärtans dag, det är även alla hjärtebarns dag.

Den 8 november 2014 föddes Albin tre och en halv månad för tidigt.

– Han var beräknad att födas på alla hjärtans dag, säger hans mamma Emelie Gustafsson.

Så trots att han är över ett år gammal på pappret så skulle Albin ha fyllt ett år i dagarna om graviditeten varat så länge som den skulle.

– Han vägde 664 gram och var 32,5 cm lång. De sa när han kom ut att vi hade fått ett litet smörpaket. Han kunde ligga i båda handflatorna.

Oviss utgång

I början visste de inte om han skulle överleva, de fick ta en dag i taget.

På femte dagen fick de dessutom reda på att han hade ett hjärtfel. Det är ganska vanligt att barn som föds för tidigt har hjärtfel men Albins hjärtfel var ovanligt hos prematurer så det fanns ingen statistik för hur operationen skulle gå.

Vad var det för tankar som gick?

– I början tyckte jag att det var så jobbigt att inte ens ha fått gå hela graviditeten. Jag kände mig inte beredd att bli mamma riktigt än, säger Emelie som fick föda ensam i Umeå efter att det blev fullt i Uppsala dit hon först förts i ambulans.

Lång väg

Hela resan var jobbig.

– När vi sen fick reda på att han hade hjärtfel, då kände jag att nu orkar jag inte mer, nu dör jag. Så kändes det, det var en sån hopplöshet.

Men på något sätt lyckades de hitta kraften att fortsätta.

– Det är ganska häftigt hur man någonstans hittar en styrka. När det inte finns något annat man kan göra så är det bara att kämpa vidare. Samtidigt som jag kände den där hopplösheten så kom det en styrka som jag aldrig har känt förut, säger Emelie.

Kämpade vidare

Hon menar att den första dagen var värst. Andra dagen kände hon att ”vi tar oss igenom det”, det fanns ingen annan väg.

Nu ser tillvaron helt annorlunda ut. Ja förutom att Albin är rejält förkyld men det är inte helt ovanligt hos ettåringar. Hjärtfelet är korrigerat och han mår bra i övrigt.

– Han har verkligen blommat ut och blivit en helt vanlig bebis. Envis som tusan, sprallig och glad. Han tar för sig av livet.

Tror du att du är samma typ av mamma som om du inte varit med om det här?

– På ett sätt är jag så himla glad över den här resan. Dels den här styrkan som jag inte visste att jag hade men även tacksamheten. Den går inte att komma ifrån. Jag är så tacksam för allt, alla småsaker.

Hon förklarar att hon kan brista ut i glädjetårar över småsaker på grund av tacksamhet för att hon får se sin son le och må bra. Emelie beskriver det som tacksamhet inför livet

– Det är något jag känner varje dag. Det är klart att jag också tycker att det är jobbigt men med den här resan har jag lättare att gå upp på natten och ge honom ett nattmål för jag är glad att få göra det samtidigt som det är jobbigt.

Tar sig i kapp

Albin är lite efter med motoriken. Enligt hans korrigerade ålder ska han snart fylla ett år. Men hans första tid i livet har varit tuff. I stället för att lära sig att gå har han kämpat för att överleva och legat på operationsbord. Men han är på väg att lära sig, helst vill han stå upp och hoppa.

Emelie öser även beröm över neonatalvården i Sverige som hon tycker är fantastisk.

Är du och Albins pappa Anders avskräckta från att få fler barn?

– Det är dubbelt. När jag precis hade fött honom tänkte jag att det här måste gå, för det här kommer jag inte vara med om igen. Men efter några månader började jag fantisera om ett syskon. Men vi är inte där än, vi har det väldigt bra med Anders dotter Meja och vår Albin.

Hur ska ni fira?

– Med familjen, det blir presenter och tårta. Det är klart att det ska firas.

Betyder det extra mycket eftersom det var hans beräknade födelsedatum och för att det är hjärtebarnsdagen?

– Självklart. Den här dagen kommer att vara allt annat än alla andra alla hjärtans dag har varit innan.

I samband med Albins födelse började Emelie att blogga. Det var ett sätt att skriva av sig men även ett sätt att låta omgivningen få veta vad som hände när de inte orkade med alla samtal. Genom bloggen har de fått kontakt med andra som var med om samma sak.

– Vi har inte känt oss ensamma i det.

Den 14 februari är inte bara alla hjärtans dag, det är även alla hjärtebarns dag.

Den 8 november 2014 föddes Albin tre och en halv månad för tidigt.

– Han var beräknad att födas på alla hjärtans dag, säger hans mamma Emelie Gustafsson.

Så trots att han är över ett år gammal på pappret så skulle Albin ha fyllt ett år i dagarna om graviditeten varat så länge som den skulle.

– Han vägde 664 gram och var 32,5 cm lång. De sa när han kom ut att vi hade fått ett litet smörpaket. Han kunde ligga i båda handflatorna.

Oviss utgång

I början visste de inte om han skulle överleva, de fick ta en dag i taget.

På femte dagen fick de dessutom reda på att han hade ett hjärtfel. Det är ganska vanligt att barn som föds för tidigt har hjärtfel men Albins hjärtfel var ovanligt hos prematurer så det fanns ingen statistik för hur operationen skulle gå.

Vad var det för tankar som gick?

– I början tyckte jag att det var så jobbigt att inte ens ha fått gå hela graviditeten. Jag kände mig inte beredd att bli mamma riktigt än, säger Emelie som fick föda ensam i Umeå efter att det blev fullt i Uppsala dit hon först förts i ambulans.

Lång väg

Hela resan var jobbig.

– När vi sen fick reda på att han hade hjärtfel, då kände jag att nu orkar jag inte mer, nu dör jag. Så kändes det, det var en sån hopplöshet.

Men på något sätt lyckades de hitta kraften att fortsätta.

– Det är ganska häftigt hur man någonstans hittar en styrka. När det inte finns något annat man kan göra så är det bara att kämpa vidare. Samtidigt som jag kände den där hopplösheten så kom det en styrka som jag aldrig har känt förut, säger Emelie.

Kämpade vidare

Hon menar att den första dagen var värst. Andra dagen kände hon att ”vi tar oss igenom det”, det fanns ingen annan väg.

Nu ser tillvaron helt annorlunda ut. Ja förutom att Albin är rejält förkyld men det är inte helt ovanligt hos ettåringar. Hjärtfelet är korrigerat och han mår bra i övrigt.

– Han har verkligen blommat ut och blivit en helt vanlig bebis. Envis som tusan, sprallig och glad. Han tar för sig av livet.

Tror du att du är samma typ av mamma som om du inte varit med om det här?

– På ett sätt är jag så himla glad över den här resan. Dels den här styrkan som jag inte visste att jag hade men även tacksamheten. Den går inte att komma ifrån. Jag är så tacksam för allt, alla småsaker.

Hon förklarar att hon kan brista ut i glädjetårar över småsaker på grund av tacksamhet för att hon får se sin son le och må bra. Emelie beskriver det som tacksamhet inför livet

– Det är något jag känner varje dag. Det är klart att jag också tycker att det är jobbigt men med den här resan har jag lättare att gå upp på natten och ge honom ett nattmål för jag är glad att få göra det samtidigt som det är jobbigt.

Tar sig i kapp

Albin är lite efter med motoriken. Enligt hans korrigerade ålder ska han snart fylla ett år. Men hans första tid i livet har varit tuff. I stället för att lära sig att gå har han kämpat för att överleva och legat på operationsbord. Men han är på väg att lära sig, helst vill han stå upp och hoppa.

Emelie öser även beröm över neonatalvården i Sverige som hon tycker är fantastisk.

Är du och Albins pappa Anders avskräckta från att få fler barn?

– Det är dubbelt. När jag precis hade fött honom tänkte jag att det här måste gå, för det här kommer jag inte vara med om igen. Men efter några månader började jag fantisera om ett syskon. Men vi är inte där än, vi har det väldigt bra med Anders dotter Meja och vår Albin.

Hur ska ni fira?

– Med familjen, det blir presenter och tårta. Det är klart att det ska firas.

Betyder det extra mycket eftersom det var hans beräknade födelsedatum och för att det är hjärtebarnsdagen?

– Självklart. Den här dagen kommer att vara allt annat än alla andra alla hjärtans dag har varit innan.

I samband med Albins födelse började Emelie att blogga. Det var ett sätt att skriva av sig men även ett sätt att låta omgivningen få veta vad som hände när de inte orkade med alla samtal. Genom bloggen har de fått kontakt med andra som var med om samma sak.

– Vi har inte känt oss ensamma i det.