2016-01-15 17:37

2016-01-15 17:37

Enorm respons efter krönika om OCD

SJU: Modig Sofia Bergström

NKP:s krönikör Sofia Bergström berättade förra veckan om sin kamp mot OCD och hur tvånget nästan tog hennes liv.

1. Du skrev en krönika som fått stor spridning på sociala medier. Hur blev mottagandet?

– Jag var väldigt nervös innan. Jag har bara fått positiv respons, från vänner och bekanta men även från många ungdomar från Värmland och även andra delar av Sverige som har skrivit och berättat att de har samma problematik som jag har haft. De berättar att de dels har fått hopp och dels att de har fått mod att söka hjälp. Det gör mig jätterörd.

2. Hur känns det?

– Jag är så slutkörd efter den här veckan. Flera tidningar och radio har kontaktat mig, det har varit väldigt omtumlande. Det har varit så många mejl och kommentarer från främlingar.

3. Var du beredd på uppmärksamheten?

– Både ja och nej. Jag var faktiskt beredd på negativa reaktioner också men det har inte kommit, det är jag glad för. Jag hade bara goda intentioner, jag var jättenervös innan.

4. Vad ska du göra nu?

– Det här är bara början i mitt engagemang. Förra veckan var ett naturligt steg att berätta om mina erfarenheter. Jag tänker engagera mig mycket mer. Jag vill prata mer om det här.

5. Varför är det så viktigt att prata om det här?

– Jag tror att man måste göra det. Jag tycker inte att man ska skämmas över diagnoser som man haft eller som man har. Jag tror att många inte vågar söka hjälp eftersom de inte har hört om andra som har samma problem. Mitt mål är att folk ska våga söka hjälp.

6. Hur går det för dig nu

– Det går bra, jag har ingen problematik men jag har fortfarande drag av OCD. Jag är fortfarande väldigt organiserad och behöver scheman men jag har ingen ångest över det. Jag har vänt min OCD till styrkor som är väldigt användbara på framför allt på arbetet. När det blir stressigt kan jag känna igen vissa varningssignaler men jag är så stark att jag kan stå emot det.

7. Om du fick ge ett råd till en ungdom, vad skulle det vara?

– Våga sök hjälp. Du är inte ensam.

1. Du skrev en krönika som fått stor spridning på sociala medier. Hur blev mottagandet?

– Jag var väldigt nervös innan. Jag har bara fått positiv respons, från vänner och bekanta men även från många ungdomar från Värmland och även andra delar av Sverige som har skrivit och berättat att de har samma problematik som jag har haft. De berättar att de dels har fått hopp och dels att de har fått mod att söka hjälp. Det gör mig jätterörd.

2. Hur känns det?

– Jag är så slutkörd efter den här veckan. Flera tidningar och radio har kontaktat mig, det har varit väldigt omtumlande. Det har varit så många mejl och kommentarer från främlingar.

3. Var du beredd på uppmärksamheten?

– Både ja och nej. Jag var faktiskt beredd på negativa reaktioner också men det har inte kommit, det är jag glad för. Jag hade bara goda intentioner, jag var jättenervös innan.

4. Vad ska du göra nu?

– Det här är bara början i mitt engagemang. Förra veckan var ett naturligt steg att berätta om mina erfarenheter. Jag tänker engagera mig mycket mer. Jag vill prata mer om det här.

5. Varför är det så viktigt att prata om det här?

– Jag tror att man måste göra det. Jag tycker inte att man ska skämmas över diagnoser som man haft eller som man har. Jag tror att många inte vågar söka hjälp eftersom de inte har hört om andra som har samma problem. Mitt mål är att folk ska våga söka hjälp.

6. Hur går det för dig nu

– Det går bra, jag har ingen problematik men jag har fortfarande drag av OCD. Jag är fortfarande väldigt organiserad och behöver scheman men jag har ingen ångest över det. Jag har vänt min OCD till styrkor som är väldigt användbara på framför allt på arbetet. När det blir stressigt kan jag känna igen vissa varningssignaler men jag är så stark att jag kan stå emot det.

7. Om du fick ge ett råd till en ungdom, vad skulle det vara?

– Våga sök hjälp. Du är inte ensam.