2016-01-12 13:10

2016-01-12 13:10

Ingen bra start på veckan

Efter måndagens morgonmöte var det dags att på allvar ta itu med dagens uppgifter.

Men det visade sig bli svårt. För direkt när jag satte mig vid datorn så såg jag det, minns inte var, att David Bowie inte fanns bland oss längre. Jag gick bort till annonsavdelningen, ställde mig mitt i och utbrast: – Nej! En av mina idoler är död.

Jag började lyssna på allvar på David Bowie först efter millennieskiftet. Jag är född 1970 och var liksom inte med i matchen när han var som bäst. Visst lyssnade jag på Let´s dance och China girl på MTV, och tyckte att de var ganska bra, men mycket mer än så var det inte. Aftonbladet hade 1999 en nedräkning gällande de 50 bästa/viktigaste artisterna/grupperna. En för varje vecka. Jag följde serien och hoppades på REM, dåtidens idoler, som aldrig kom. Det gjorde däremot sent omsider David Bowie. Jag minns inte hans exakta placering men tror att det var mellan sex och tio. Det tyckte jag var förvånansvärt högt. Jag köpte då samlingsskivan Changes som skulle bjuda på det gôttigaste av hans låtproduktion. Då förstod jag. Changes är för övrigt en utmärkt introduktion till de som vill bekanta sig med Bowie, trots att Life on mars av någon oförklarlig anledning inte finns med.

I dag har jag alla hans 25 album. Jag har alltid varit svag för 70-talsmusik och Bowie hade ett fantastiskt 70-tal, förmodligen utan motstycke. Han gjorde sig visserligen ett namn redan 1969 med låten Space oddity, som fortfarande är lika bra. Bowie gjorde 1970 skivan The man who sold the world men jag räknar hans guldålder från 1971 till 1980, från skivorna Hunky dory till Scary monsters (and super creeps). The rise and fall of Ziggy Stardust and the spiders from mars anses alltjämt som en av de bästa rockskivorna som gjorts. Under denna period släppte Bowie hela tio album, exklusive coveralbumet Pinups. Alla, förutom Lodger, är bra eller mycket bra. Om jag skulle räkna upp alla bra låtar han skrev under denna period så skulle denna krönika bli mycket lång. Kända låtar, som jag tycker om, är Life on mars, Ziggy Stardust, Suffragette city, Starman, The Jean Genie, Diamond dogs, Station to station, Heroes och Ashes to ashes. Och jag lovar, det finns massor med ”okända” pärlor att upptäcka.

Bowie nådde dock sin kommersiella höjdpunkt med 1983 års skiva Let´s dance. Den är sämre än nästan allt han gjorde på 70-talet. De följande skivorna Tonight och Never let me down ska vara hans lågvattenmärken (det har han själv i alla fall sagt). Jag har inte lyssnat på någon av dem men jag har dem i skivsamlingen. Det skulle dröja ända in på det nya millenniet innan Bowie gjorde en riktigt bra skiva igen. Jag hade tur. Jag kunde hårdlyssna mig igenom 70-talet, sedan upptäcka att han tappat fart och så att säga hoppa till nutid med 2002 års album Heathen. Jag slapp lite de 20 åren mellan 1981 och 2001. Bara ett år efter Heathen släppte Bowie en ny bra skiva (Reality) och under dessa år tycktes han trivas i rampljuset. Jag såg en uppsluppen Bowie i en pratshow och i en dokumentär, där han kommenterade sig själv och sitt liv.

Sedan blev det tvärtyst och efter ett tag läste jag att Bowie helt slutat ge intervjuer utan skulle ägna sig åt sin familj. Åren gick. Inte ett livstecken. Att Reality blev hans sista skiva framstod allt mer som säkert. 2013 briserade en bomb. Bowie släppte The next day som han lyckats spela in helt i hemlighet. En bra skiva dessutom och den kraftfulla rösten, hans signum, fanns där fortfarande. Låten I´d rather be high var just en höjdare. När jag läste om Bowies död så läste jag också att han i fredags hade släppt en ny skiva (Blackstar). Återigen hade han gjort den i hemlighet. Skivan har jag redan beställt och det ska bli spännande att lyssna på vad han har att bjuda på den här gången. Bowie har alltid varit synnerligen oförutsägbar och vågad. Bara en sådan sak som att året efter succén med Ziggy Stardust upplösa kompbandet The spiders from mars. Det är väldigt tråkigt att Bowie har dött. En enda sak är positiv, att tv-kanalerna nu kommer att sända massor om honom. Annars vore det konstigt.

 

Vad tycker du om David Bowie? Kommentera på NKP:s Facebooksida.

Men det visade sig bli svårt. För direkt när jag satte mig vid datorn så såg jag det, minns inte var, att David Bowie inte fanns bland oss längre. Jag gick bort till annonsavdelningen, ställde mig mitt i och utbrast: – Nej! En av mina idoler är död.

Jag började lyssna på allvar på David Bowie först efter millennieskiftet. Jag är född 1970 och var liksom inte med i matchen när han var som bäst. Visst lyssnade jag på Let´s dance och China girl på MTV, och tyckte att de var ganska bra, men mycket mer än så var det inte. Aftonbladet hade 1999 en nedräkning gällande de 50 bästa/viktigaste artisterna/grupperna. En för varje vecka. Jag följde serien och hoppades på REM, dåtidens idoler, som aldrig kom. Det gjorde däremot sent omsider David Bowie. Jag minns inte hans exakta placering men tror att det var mellan sex och tio. Det tyckte jag var förvånansvärt högt. Jag köpte då samlingsskivan Changes som skulle bjuda på det gôttigaste av hans låtproduktion. Då förstod jag. Changes är för övrigt en utmärkt introduktion till de som vill bekanta sig med Bowie, trots att Life on mars av någon oförklarlig anledning inte finns med.

I dag har jag alla hans 25 album. Jag har alltid varit svag för 70-talsmusik och Bowie hade ett fantastiskt 70-tal, förmodligen utan motstycke. Han gjorde sig visserligen ett namn redan 1969 med låten Space oddity, som fortfarande är lika bra. Bowie gjorde 1970 skivan The man who sold the world men jag räknar hans guldålder från 1971 till 1980, från skivorna Hunky dory till Scary monsters (and super creeps). The rise and fall of Ziggy Stardust and the spiders from mars anses alltjämt som en av de bästa rockskivorna som gjorts. Under denna period släppte Bowie hela tio album, exklusive coveralbumet Pinups. Alla, förutom Lodger, är bra eller mycket bra. Om jag skulle räkna upp alla bra låtar han skrev under denna period så skulle denna krönika bli mycket lång. Kända låtar, som jag tycker om, är Life on mars, Ziggy Stardust, Suffragette city, Starman, The Jean Genie, Diamond dogs, Station to station, Heroes och Ashes to ashes. Och jag lovar, det finns massor med ”okända” pärlor att upptäcka.

Bowie nådde dock sin kommersiella höjdpunkt med 1983 års skiva Let´s dance. Den är sämre än nästan allt han gjorde på 70-talet. De följande skivorna Tonight och Never let me down ska vara hans lågvattenmärken (det har han själv i alla fall sagt). Jag har inte lyssnat på någon av dem men jag har dem i skivsamlingen. Det skulle dröja ända in på det nya millenniet innan Bowie gjorde en riktigt bra skiva igen. Jag hade tur. Jag kunde hårdlyssna mig igenom 70-talet, sedan upptäcka att han tappat fart och så att säga hoppa till nutid med 2002 års album Heathen. Jag slapp lite de 20 åren mellan 1981 och 2001. Bara ett år efter Heathen släppte Bowie en ny bra skiva (Reality) och under dessa år tycktes han trivas i rampljuset. Jag såg en uppsluppen Bowie i en pratshow och i en dokumentär, där han kommenterade sig själv och sitt liv.

Sedan blev det tvärtyst och efter ett tag läste jag att Bowie helt slutat ge intervjuer utan skulle ägna sig åt sin familj. Åren gick. Inte ett livstecken. Att Reality blev hans sista skiva framstod allt mer som säkert. 2013 briserade en bomb. Bowie släppte The next day som han lyckats spela in helt i hemlighet. En bra skiva dessutom och den kraftfulla rösten, hans signum, fanns där fortfarande. Låten I´d rather be high var just en höjdare. När jag läste om Bowies död så läste jag också att han i fredags hade släppt en ny skiva (Blackstar). Återigen hade han gjort den i hemlighet. Skivan har jag redan beställt och det ska bli spännande att lyssna på vad han har att bjuda på den här gången. Bowie har alltid varit synnerligen oförutsägbar och vågad. Bara en sådan sak som att året efter succén med Ziggy Stardust upplösa kompbandet The spiders from mars. Det är väldigt tråkigt att Bowie har dött. En enda sak är positiv, att tv-kanalerna nu kommer att sända massor om honom. Annars vore det konstigt.

 

Vad tycker du om David Bowie? Kommentera på NKP:s Facebooksida.