2015-12-16 06:00

2015-12-18 07:33

Långlöparen som blev diktare av bara farten

ORDVRÄNGARE: Rune Blidh en av två kulturstipendiater

Mångsidig. Dikter, underfundiga visor, revytexter och tolkare av andras visor. Rune Blidh har många strängar på sin lyra.

Vägen till skapandet kan ta kringelkrokar åt alla möjliga håll. För Rune Blidhs del var det långlöpning som blev katalysatorn. Spelat gitarr har han gjort sedan 60-talet.

– Jag hade väl velat spela pop, men jag hade inte råd att köpa någon elgitarr, berättar han.

I stället blev det vispop i samma anda som då populära Hootenanny singers. Några år kring övergången mellan 60- och 70-tal ingick Rune i en trio som hade en del spelningar. Men som med så mycket annat tog andra saker vid. Det är så livet är.

Det skulle dröja till första hälften av 80-talet innan Runes eget skapande skulle ta fart. Och det gjorde det faktiskt i löparspåret av alla ställen. Som så många andra hakade Rune på joggingtrenden och började springa långlopp. Det har genom åren blivit fyra Stockholm maraton, sju Lidingölopp, ytterligare ett par maratonlopp plus en lång rad Harsprång, Götajoggar, Göteborgsvarv och liknande.

– Diktandet kom när jag var ute och tränade. Då började jag skriva dikter inne i huvudet, säger Rune.

En maratondikt

Hans första publicerade alster var en dikt han skrev under Stockholm maraton. Den hamnade passande nog i en löpartidning. Det gav blodad tand och den första dikten följdes av flera. Totalt har han hunnit ge ut sju diktsamlingar genom åren.

– Musiken kom senare. Det var först i slutet av 80-talet jag började skriva låtar.

Ett halvdussin skivor har det blivit så här långt.

Vad är roligast, orden eller musiken?

– Det är skrivandet. Jag älskar att rimma och det är så kul när man får till ett bra rim, svarar Rune.

Under 20-talet år var han också en flitig leverantör av texter till Thespis nyårsrevyer. Då blev det både sångtexter och sketcher.

– Problemet med sketcher är att få till en riktigt bra slutpoäng, konstaterar han.

I december 2009 blev Rune uppsagd från sitt jobb som användarstödjare inom IT. Det gav mer tid åt musiken. Med stöd av Nyföretagarcentrum startade Rune eget företag och har sedan dess försörjt sig som trubadur.

– Jag hade en jädra tur första året och fick en del Konsumstämmor, minns han.

Genom kontaktnätet från den tidigare yrkeskarriären har han också kunnat få spelningar i bland annat Närke. Där älskar man Runes värmländska humor.

På senare tid har han även ägnat sig åt integrationsarbete. Det hela började med att han gick till kyrkans språkcafé. Det ena gav det andra och nu leder han ett multikulturellt band tillsammans med Magnus Lindgård.

– Musiken förbrödrar och är ett jättebra sätt att skapa integration. Vi lär oss av varandra och blandar syrisk, senegalesisk och svensk musik.

Nu har du fått Kristinehamns kulturstipendium. Har du sökt det tidigare?

– Nej. Jag sökte det inte nu heller. Det har aldrig fallit mig in. Jag blev så förvånad när Magnus Wallengren ringde och berättade.

Vad betyder det att få stipendiet?

– Det är ett fantastiskt erkännande. Jag känner mig hedrad och stolt, säger Rune Blidh ödmjukt.

Ödmjuk är en bra beskrivning. Alla som känner honom vet att han är bättre på att vränga till orden än att framhäva sig själv. Men att han är värd stipendiet råder inget tvivel om.

Vägen till skapandet kan ta kringelkrokar åt alla möjliga håll. För Rune Blidhs del var det långlöpning som blev katalysatorn. Spelat gitarr har han gjort sedan 60-talet.

– Jag hade väl velat spela pop, men jag hade inte råd att köpa någon elgitarr, berättar han.

I stället blev det vispop i samma anda som då populära Hootenanny singers. Några år kring övergången mellan 60- och 70-tal ingick Rune i en trio som hade en del spelningar. Men som med så mycket annat tog andra saker vid. Det är så livet är.

Det skulle dröja till första hälften av 80-talet innan Runes eget skapande skulle ta fart. Och det gjorde det faktiskt i löparspåret av alla ställen. Som så många andra hakade Rune på joggingtrenden och började springa långlopp. Det har genom åren blivit fyra Stockholm maraton, sju Lidingölopp, ytterligare ett par maratonlopp plus en lång rad Harsprång, Götajoggar, Göteborgsvarv och liknande.

– Diktandet kom när jag var ute och tränade. Då började jag skriva dikter inne i huvudet, säger Rune.

En maratondikt

Hans första publicerade alster var en dikt han skrev under Stockholm maraton. Den hamnade passande nog i en löpartidning. Det gav blodad tand och den första dikten följdes av flera. Totalt har han hunnit ge ut sju diktsamlingar genom åren.

– Musiken kom senare. Det var först i slutet av 80-talet jag började skriva låtar.

Ett halvdussin skivor har det blivit så här långt.

Vad är roligast, orden eller musiken?

– Det är skrivandet. Jag älskar att rimma och det är så kul när man får till ett bra rim, svarar Rune.

Under 20-talet år var han också en flitig leverantör av texter till Thespis nyårsrevyer. Då blev det både sångtexter och sketcher.

– Problemet med sketcher är att få till en riktigt bra slutpoäng, konstaterar han.

I december 2009 blev Rune uppsagd från sitt jobb som användarstödjare inom IT. Det gav mer tid åt musiken. Med stöd av Nyföretagarcentrum startade Rune eget företag och har sedan dess försörjt sig som trubadur.

– Jag hade en jädra tur första året och fick en del Konsumstämmor, minns han.

Genom kontaktnätet från den tidigare yrkeskarriären har han också kunnat få spelningar i bland annat Närke. Där älskar man Runes värmländska humor.

På senare tid har han även ägnat sig åt integrationsarbete. Det hela började med att han gick till kyrkans språkcafé. Det ena gav det andra och nu leder han ett multikulturellt band tillsammans med Magnus Lindgård.

– Musiken förbrödrar och är ett jättebra sätt att skapa integration. Vi lär oss av varandra och blandar syrisk, senegalesisk och svensk musik.

Nu har du fått Kristinehamns kulturstipendium. Har du sökt det tidigare?

– Nej. Jag sökte det inte nu heller. Det har aldrig fallit mig in. Jag blev så förvånad när Magnus Wallengren ringde och berättade.

Vad betyder det att få stipendiet?

– Det är ett fantastiskt erkännande. Jag känner mig hedrad och stolt, säger Rune Blidh ödmjukt.

Ödmjuk är en bra beskrivning. Alla som känner honom vet att han är bättre på att vränga till orden än att framhäva sig själv. Men att han är värd stipendiet råder inget tvivel om.

Motivering

Rune Blidh tilldelas Kristinehamns kommuns kulturstipendium 2015 för att under många år ha roat en bred publik med sina underfundiga visor och böcker. Han medverkar också nu i ett spännande mångkulturellt skapande.

Källa: Kulturnämnden