2015-09-11 16:38

2015-09-11 16:38

Manifesterade för Syriens barn

MÅNGFALD: Arabiska kulturföreningen samlades på torget

Raghad Abboud blev bara 17 år gammal. Hon dog på gränsen mellan Syrien och Turkiet. Hennes storebror Saleh Abboud var en av de som deltog i manifestationen på Södra torget på fredagen.

Rädda våra barn. Så står det på några av plakaten när arabiska kulturföreningen arrangerar en manifestation på Södra torget.

Saleh Abboud är en av de som deltar. Han kom till Sverige i november förrförra året, hans pappa kom förra veckan.

– Han kom ensam. Han begravde min syster på gränsen mellan Turkiet och Syrien, säger han.

Pappan och systern flydde eftersom pappan vägrade gifta bort dottern med en IS-krigare, hon skulle få gå i skolan. I stället kom han efter tre försök att korsa Medelhavet till ön Kos och kunde sedan ta sig vidare till Sverige. Raghad sköts på gränsen mellan de två länderna.

Det är många som har liknande berättelser och fler och fler ansluter sig till manifestationen. En del håller i plakat, andra i bilder av överfulla små båtar. Många har bilder på Alan Kurdi, den treårige syriska pojken som spolades upp på en strand i Turkiet.

Anas Halabi i kulturföreningen förklarar att många i Syrien inte har något hopp kvar, att miljoner är på flykt men av dem är det ändå en bråkdel som kommer till Europa.

Han vill tacka Sverige och svenskarna för att de har fått komma hit.

– Den bästa hjälpen är om man kan få slut på kriget så att folk inte behöver fly, menar han.

Han får medhåll av Fadi Alkhatib.

– Man måste tänka på varför folk kommer till Europa, vi vill tacka Sverige som ger oss en andra chans att leva, säger han.

Anas Halabi förklarar att många av de syriska flyktingar som kommer till Sverige har hög utbildning, många är läkare eller tandläkare.

– Det är bra för samhället. Första steget för dem är att lära sig språket, säger han.

Anne-Marie Eriksson har bott i Kristinehamn i hela sitt liv. Hon går runt bland alla som deltar i manifestationen och skakar hand och hälsar dem välkomna. Hon har med sig väninnan Aila Koskelainen. Aila kom själv som krigsbarn från Finland till Sverige som åttaåring.

– Det gör ont i hjärtat, säger hon och nickar mot barnen som håller bilder framför sig på människor på flykt.

Anne-Marie tycker att det kändes fint att gå runt och hälsa på alla.

– Det var helt underbart, säger hon.

Och budskapet på en av de stora banderollerna är tydligt: ”Stort tack och massa kärlek till alla människor i Sverige”.

Rädda våra barn. Så står det på några av plakaten när arabiska kulturföreningen arrangerar en manifestation på Södra torget.

Saleh Abboud är en av de som deltar. Han kom till Sverige i november förrförra året, hans pappa kom förra veckan.

– Han kom ensam. Han begravde min syster på gränsen mellan Turkiet och Syrien, säger han.

Pappan och systern flydde eftersom pappan vägrade gifta bort dottern med en IS-krigare, hon skulle få gå i skolan. I stället kom han efter tre försök att korsa Medelhavet till ön Kos och kunde sedan ta sig vidare till Sverige. Raghad sköts på gränsen mellan de två länderna.

Det är många som har liknande berättelser och fler och fler ansluter sig till manifestationen. En del håller i plakat, andra i bilder av överfulla små båtar. Många har bilder på Alan Kurdi, den treårige syriska pojken som spolades upp på en strand i Turkiet.

Anas Halabi i kulturföreningen förklarar att många i Syrien inte har något hopp kvar, att miljoner är på flykt men av dem är det ändå en bråkdel som kommer till Europa.

Han vill tacka Sverige och svenskarna för att de har fått komma hit.

– Den bästa hjälpen är om man kan få slut på kriget så att folk inte behöver fly, menar han.

Han får medhåll av Fadi Alkhatib.

– Man måste tänka på varför folk kommer till Europa, vi vill tacka Sverige som ger oss en andra chans att leva, säger han.

Anas Halabi förklarar att många av de syriska flyktingar som kommer till Sverige har hög utbildning, många är läkare eller tandläkare.

– Det är bra för samhället. Första steget för dem är att lära sig språket, säger han.

Anne-Marie Eriksson har bott i Kristinehamn i hela sitt liv. Hon går runt bland alla som deltar i manifestationen och skakar hand och hälsar dem välkomna. Hon har med sig väninnan Aila Koskelainen. Aila kom själv som krigsbarn från Finland till Sverige som åttaåring.

– Det gör ont i hjärtat, säger hon och nickar mot barnen som håller bilder framför sig på människor på flykt.

Anne-Marie tycker att det kändes fint att gå runt och hälsa på alla.

– Det var helt underbart, säger hon.

Och budskapet på en av de stora banderollerna är tydligt: ”Stort tack och massa kärlek till alla människor i Sverige”.