2016-08-02 06:00

2016-08-03 14:23

"Vi ser hela tiden nya satsningar"

SOMMARINTERVJUN: LRF-bossen om värmländska lantbruket

Kris för mjölkbönderna, dålig lönsamhet i jordbruket och djurägare som utsätts för rovdjursangrepp. Det är och har varit tuffa tider för de värmländska lantbrukarna i många år. Men LRF-bossen Patrik Ohlsson är förhoppningsfull, inte minst när det gäller skogsbruket:
– Om inte vi i Värmland, med våra goda förutsättningar, klarar det här – så är det ingen som gör det.

Han är inne på sitt tredje år som ordförande för LRF i Värmlands omkring 5 600 medlemmar, samtidigt som han driver den egna gården: 140 inköpta kalvar från två värmländska leverantörer (Lillerudsgymnasiet och en gård i Grums), 125 hektar åkermark och knappt 300 hektar skog.

– Han har drygt två heltidsarbeten, men det är aldrig något problem för honom, han är så engagerad i allt han gör, säger sonen William, nyss fyllda 20.

Är du någonsin ledig?

– Det är ett dilemma med små gårdar. Det är svårt att få till det med ledighet när man är få i personalen och djuren ska skötas 365 dagar om året. Jag har också en tålmodig familj. Det är en av förklaringarna till att jag kan vara engagerad i många saker.

Tar du en riktig sommarsemester?

– Nej, det blir det ju inte riktigt en sammanhängande långsemester. Å andra sidan åker vi alltid bort någon vecka och har jag väl passerat brevlådan på väg ut från gården så stänger jag av den biten helt. Det är en av mina bästa talanger.

Er gård, hur länge har den varit i familjens ägo?

– Vi flyttade hit 1970 och jag är uppväxt här på gården. Men jag är född i Gunnita dit farföräldrarna flyttade 1944 då gården i Holmedal blev för liten för den stora och växande familjen.

Varför engagerade du dig i LRF?

– Jag har alltid haft ett engagemang i lantbruksrörelsen och har varit vice ordförande i Sveriges nötköttsproducenter och också suttit som styrelseledamot i LRF, innan jag tog över ordförandeposten. Det gröna näringslivet, förutsättningarna för lantbrukare att producera ren och bra mat, att hålla öppna landskap och utveckla skogsnäringen är viktiga frågor, för oss alla.

Hur mår lantbruket i Värmland?

– Idag har konkurrens tvingat grisproduktionen till att krympa så endast 60 procent av grisköttet är svenskt, men jämfört med för bara ett par år sedan gör konsumenterna mer medvetna val och gårdar som för två år sedan stod utan kunder kan idag växa. De mindre satsar på en eller några produkter som de förädlar längre och säljer mer direkt till konsument.

– Kontaktvägarna mellan producent och konsument underlättas verkligen i och med den digitala utvecklingen med sociala medier. Samtidigt dyker det hela tiden upp nya satsningar, som Artisan Bread i Karlstad och Hushållningssällskapet som öppnar en delikatessbutik med många värmländska produkter, Gourmanderiet och Grön Ko är andra exempel. Kils slakteri och Wermlands Mejeri går ju jättebra.

De stora blir större

Mellan raderna kan man utläsa att Patrik Ohlsson ser en trend i att de stora producenterna blir större, medan de mindre renodlas och satsar på en eller några produkter. Men allt är givetvis inte guld och gröna skogar.

– Vi i har en väldigt liten grönsaksodling och specialodling i Värmland. Tittar man på den värmländska potatisen så är vi nere på 20 kilo per värmlänning varje år. För sju, åtta år sedan producerades 1500 hektar, nu är vi nere på under 300 hektar.

Kan du ge exempel på några viktiga frågor för landsbygdsföretagandets utveckling?

– Förutsättningarna för att bönderna ska vara konkurrenskraftiga på marknaden är en väldigt viktig fråga. Här har politikerna en avgörande roll, bland annat för att konkurrensen inte snedvrids, men också som lagstiftare.

– Ett exempel är den åldrige vattenkraftsägaren som från en enhet hos länsstyrelsen på byråkratsvenska får veta att han har pålagor att vänta, han måste riva eller rätta till stationen. Den andra enheten säger samtidigt: det här är en kulturhistorisk viktig byggnad som är 400 år gammal. Där finns en orimlighet där en medborgare borde har rätt till lagstiftarens hjälp.

Hur är du som ledare?

– Jag vill se det som att vi är på samma nivå oavsett om det är en medlem eller en partiledare eller någon annan jag möter. Jag imponeras av engagerat och kunnigt folk oavsett vad de gör.

– Jag tror på öppenhet och är nog inkluderande i mitt ledarskap. Jag brukar lägga ut mina texter, som krönikor varje fredag på min Facebook-sida och det brukar bli en bra dialog. Jag gillar inte när det bara är tummen upp, det finns några stycken som krånglar med mig och det är rätt bra det. Mina läsare hjälper mig att tänka.

– Man ska också komma ihåg att jag som ledare har stor hjälp av våra 30 avdelningar och 15 kommungrupper, som gör ett jättearbete.

Skogen viktig resurs

Patrik Ohlsson pratar mycket om skogsägarna, vikten av att LRF värnar om skogen som resurs.

– Om vi ska nå en fossilfri ekonomi är skogen vår viktigaste resurs, vi kan göra mer med skogen. Med moderna brukningsmetoder kan vi leverera mer. Men det är inte helt enkelt. Ett exempel är när samhället säger till en skogsägare: du får inte bruka, på grund av en bombmurkla eller vad det kan vara. Då måste samhället också rundhänt ersätta markägaren som förlorar sin inkomst, eller allra helst erbjuda annan mark att bruka.

Är vargfrågan polariserad inom LRF?

– Nej, det skulle jag inte säga. Men givetvis är det många av våra medlemmar förlorar inkomst, och har stora problem i sitt företagande och i sina familjers vardag i de bygder där vargen är närgången och till och med tar eller skrämmer djuren.

Hur ser på du Värmland som län?

– Värmland består av mycket duktigt folk som tycker om att arbeta. Jag uppskattar att vi tar oss an utmaningar och ett exempel är hur bra vi är på att ta hand om våra nya värmlänningar och ger dem förutsättningar, som bostäder, vi har gott om plats. Nya värmlänningar berikas oss och utvecklar Värmland, något som nya värmlänningar alltid har gjort, minns bara arbetskraftsinvandringen, inte minst på 60- och 70-talen. Invandringen har ju präglat landskapet med finnar och valloner under många hundra år.

Vad ska du göra i sommar?

– Jag vill alltid upp på berg. Jag gillar att komma högt upp, inte minst i Värmland, och kunna titta ut över skog och mark. Jag skulle vilja cykla Klarvälsbanan, den känns lagom lång. Jag vill också åka till bilkyrkogården i Båstnäs. Jag gillar att upptäcka mer av Värmland. Vänern har ju också blivit tillgänglig även för landkrabbor som mig. Jag ska absolut åka båtbussen till Borgvik.

Han är inne på sitt tredje år som ordförande för LRF i Värmlands omkring 5 600 medlemmar, samtidigt som han driver den egna gården: 140 inköpta kalvar från två värmländska leverantörer (Lillerudsgymnasiet och en gård i Grums), 125 hektar åkermark och knappt 300 hektar skog.

– Han har drygt två heltidsarbeten, men det är aldrig något problem för honom, han är så engagerad i allt han gör, säger sonen William, nyss fyllda 20.

Är du någonsin ledig?

– Det är ett dilemma med små gårdar. Det är svårt att få till det med ledighet när man är få i personalen och djuren ska skötas 365 dagar om året. Jag har också en tålmodig familj. Det är en av förklaringarna till att jag kan vara engagerad i många saker.

Tar du en riktig sommarsemester?

– Nej, det blir det ju inte riktigt en sammanhängande långsemester. Å andra sidan åker vi alltid bort någon vecka och har jag väl passerat brevlådan på väg ut från gården så stänger jag av den biten helt. Det är en av mina bästa talanger.

Er gård, hur länge har den varit i familjens ägo?

– Vi flyttade hit 1970 och jag är uppväxt här på gården. Men jag är född i Gunnita dit farföräldrarna flyttade 1944 då gården i Holmedal blev för liten för den stora och växande familjen.

Varför engagerade du dig i LRF?

– Jag har alltid haft ett engagemang i lantbruksrörelsen och har varit vice ordförande i Sveriges nötköttsproducenter och också suttit som styrelseledamot i LRF, innan jag tog över ordförandeposten. Det gröna näringslivet, förutsättningarna för lantbrukare att producera ren och bra mat, att hålla öppna landskap och utveckla skogsnäringen är viktiga frågor, för oss alla.

Hur mår lantbruket i Värmland?

– Idag har konkurrens tvingat grisproduktionen till att krympa så endast 60 procent av grisköttet är svenskt, men jämfört med för bara ett par år sedan gör konsumenterna mer medvetna val och gårdar som för två år sedan stod utan kunder kan idag växa. De mindre satsar på en eller några produkter som de förädlar längre och säljer mer direkt till konsument.

– Kontaktvägarna mellan producent och konsument underlättas verkligen i och med den digitala utvecklingen med sociala medier. Samtidigt dyker det hela tiden upp nya satsningar, som Artisan Bread i Karlstad och Hushållningssällskapet som öppnar en delikatessbutik med många värmländska produkter, Gourmanderiet och Grön Ko är andra exempel. Kils slakteri och Wermlands Mejeri går ju jättebra.

De stora blir större

Mellan raderna kan man utläsa att Patrik Ohlsson ser en trend i att de stora producenterna blir större, medan de mindre renodlas och satsar på en eller några produkter. Men allt är givetvis inte guld och gröna skogar.

– Vi i har en väldigt liten grönsaksodling och specialodling i Värmland. Tittar man på den värmländska potatisen så är vi nere på 20 kilo per värmlänning varje år. För sju, åtta år sedan producerades 1500 hektar, nu är vi nere på under 300 hektar.

Kan du ge exempel på några viktiga frågor för landsbygdsföretagandets utveckling?

– Förutsättningarna för att bönderna ska vara konkurrenskraftiga på marknaden är en väldigt viktig fråga. Här har politikerna en avgörande roll, bland annat för att konkurrensen inte snedvrids, men också som lagstiftare.

– Ett exempel är den åldrige vattenkraftsägaren som från en enhet hos länsstyrelsen på byråkratsvenska får veta att han har pålagor att vänta, han måste riva eller rätta till stationen. Den andra enheten säger samtidigt: det här är en kulturhistorisk viktig byggnad som är 400 år gammal. Där finns en orimlighet där en medborgare borde har rätt till lagstiftarens hjälp.

Hur är du som ledare?

– Jag vill se det som att vi är på samma nivå oavsett om det är en medlem eller en partiledare eller någon annan jag möter. Jag imponeras av engagerat och kunnigt folk oavsett vad de gör.

– Jag tror på öppenhet och är nog inkluderande i mitt ledarskap. Jag brukar lägga ut mina texter, som krönikor varje fredag på min Facebook-sida och det brukar bli en bra dialog. Jag gillar inte när det bara är tummen upp, det finns några stycken som krånglar med mig och det är rätt bra det. Mina läsare hjälper mig att tänka.

– Man ska också komma ihåg att jag som ledare har stor hjälp av våra 30 avdelningar och 15 kommungrupper, som gör ett jättearbete.

Skogen viktig resurs

Patrik Ohlsson pratar mycket om skogsägarna, vikten av att LRF värnar om skogen som resurs.

– Om vi ska nå en fossilfri ekonomi är skogen vår viktigaste resurs, vi kan göra mer med skogen. Med moderna brukningsmetoder kan vi leverera mer. Men det är inte helt enkelt. Ett exempel är när samhället säger till en skogsägare: du får inte bruka, på grund av en bombmurkla eller vad det kan vara. Då måste samhället också rundhänt ersätta markägaren som förlorar sin inkomst, eller allra helst erbjuda annan mark att bruka.

Är vargfrågan polariserad inom LRF?

– Nej, det skulle jag inte säga. Men givetvis är det många av våra medlemmar förlorar inkomst, och har stora problem i sitt företagande och i sina familjers vardag i de bygder där vargen är närgången och till och med tar eller skrämmer djuren.

Hur ser på du Värmland som län?

– Värmland består av mycket duktigt folk som tycker om att arbeta. Jag uppskattar att vi tar oss an utmaningar och ett exempel är hur bra vi är på att ta hand om våra nya värmlänningar och ger dem förutsättningar, som bostäder, vi har gott om plats. Nya värmlänningar berikas oss och utvecklar Värmland, något som nya värmlänningar alltid har gjort, minns bara arbetskraftsinvandringen, inte minst på 60- och 70-talen. Invandringen har ju präglat landskapet med finnar och valloner under många hundra år.

Vad ska du göra i sommar?

– Jag vill alltid upp på berg. Jag gillar att komma högt upp, inte minst i Värmland, och kunna titta ut över skog och mark. Jag skulle vilja cykla Klarvälsbanan, den känns lagom lång. Jag vill också åka till bilkyrkogården i Båstnäs. Jag gillar att upptäcka mer av Värmland. Vänern har ju också blivit tillgänglig även för landkrabbor som mig. Jag ska absolut åka båtbussen till Borgvik.

Patrik Ohlsson

Ålder: 49 år

Bor: på gården Höjen, utanför Kil

Familj: Frun Christel, en 20-årig son och en 18-årig dotter

Äter helst: Älskar i stort sett all mat, utom ädelost. Gillar köttgrytor, gärna på älgkött

Dricker: Mjölk, dricker stora mängder

Läser: Just nu Torgny Lindgrens senare, han är en favorit.

Lyssnar på: Leonard Cohen, har sett Bruce Springsteen för femte gången och hoppas se nya stjärnskottet Amanda Bergman på Alma Löv nu i augusti

Ser på tv: Mest nyheter och sport, gråter till sportårskrönikorna varje år

Största fritidsintresse: Fyller ut programmet rätt väl, men gillar verkligen att vara utomhus

Mitt smultronställe: Har inget specifikt ställe, men att lägga sig i ett blåbärsris någonstans i skogen eller gå upp på ett berg, inte minst här i Värmland, är favoriter

Aktuell: Ordförande för LRF i Värmland med omkring 5600 medlemmar