2016-07-02 06:00

2016-07-02 21:18

Heller-Hedman har ny konstnärsgård

KIL: Värmländska pärlor. Heller Hedman Ateljéer

Saknar du Häljebols konstgård?
De är tillbaka. Magnus Hedman och Ellen Heller har återvänt till Värmland, och börjat skapa en ny öppen konstnärsgård i Nordsjö Bäcken i Kil.

– Tänk att få bo vid en grusväg, säger Magnus Hedman när han möter oss.

Vägen far som en löpare mellan det vetegula boningshuset och ladugården, och försvinner snabb och tunn in i skogen igen.

Det är livsnerven. Här hoppas Magnus Hedman och Ellen Heller att besökarna ska komma farande.

Midsommarpremiär

De öppnade på midsommardagen, men tog emot 700 besökare redan i samband med konstrundan Värmlands hjärta i våras.

– Vi vill ge en jordad känsla, säger Magnus Hedman. Men framför allt vill vi visa vad vi gör, vår konst och vår livsstil.

Gården som de fann och gjorde till sin för ett år och tio månader sedan har gett de båda konstnärerna inspiration och ny kraft i det konstnärliga skapandet, säger de. Samtidigt väcker den en annan skaparkraft hos dem.

De manar varandra till återhållsamhet- för det blev till slut för mycket där i Häljebol – men kreativiteten och skaparlusten, och ett samspel dem emellan där de kompletterar och fyller på gör att den vackra med bedrövligt slitna gamla gården blommar ut i deras visioner ovan kaffebordet som en spännande estetiskt fulländad plats där man inte bara kan se och köpa konst utan vila själen bland magnolior vid ett vattenfall i djungeln, vandra på en äng med skulpturer, få qigongbehandling på mottagningen i den gamla skomakarstugan och jobba sig svettig med den gamla blåsbälgen under en workshop i smedjan.

Här finns också många hektar för det botaniska skapande som drog busslaster från hela landet till Häljebol i Värmlands Nysäter och fick trädgårdsproffs att häpna.

– Men visioner är en sak, säger Hedman, och vi vill inte skapa förväntningar i onödan. Vi har alltid varit bra på att ta en sak i taget, allt eftersom pengarna kommer in. Vi är stolta över att vara egna företagare, och att vi alltid klarat oss utan en enda krona i bidrag.

Börjar med ateljéerna

Nu bygger de ateljéer och utställningslokal i den gamla ladugården, som är den del av gården som är öppen för allmänheten. Ellen Hellers ateljé är klar. Stora fönster välkomnar ljuset och naturen står för fondtapeten, med ängen utanför som flyter in i skogsgläntan.

– Här har jag fått inspirationen tillbaka, säger Ellen Heller.

För ett par veckor sedan invigdes en av hennes skulpturer på förskolan Mons backe i Kil. Hon gör skulpturer i sten och metall,arbetar med måleri, grafik och behärskar ett målarhantverk från 1600-talet.

– Titta här, säger hon och vi går närmare ett självporträtt och ser ögat, målat så att det tycks välvas ut tredimensionellt ur oljemålningen.

Ellen Heller går vidare och visar, som hon gör för besökarna, skåpet med färgpigmenten som hon tillverkar från grunden som på 1600-talet. Runt om finns pågåenden arbeten. Hon dröjer vid en jättestor skiss.

– Människan, säger hon. Arvet. Vad man får med sig. Vad man för vidare. Rädslor. Det är ett tema jag återkommer till hela tiden. Hur man bryter sig ur. Kvinnorna förr, de kunde inte prata om sådant. Min mamma och mormor kunde inte det. Men nu är vi på väg, vi kan lägga allt på bordet.

Grafiker

Han är grafiker och hämtar sina motiv i naturen. Med en norsk båtskrapas grova hugg i plåt kan han återge dödens sprödhet hos torkade gräsväxter, I andra bilder arbetar han mer konventionellt och lägger många tiotals timmar på de täta nälsmala ristorna i plåten.

I väntan på att de ska bli klara med hans egen verkstad visar Magnus Hedman också sitt arbete i den stora ateljéen.

Innan Häljebol konstgårds saga var all besöktes konstgården av 3 000 personer varje sommar. Arterna i trädgården räknades i tusental, kön var lång till caféet och det tog timmar att klippa gräsmattorna med åkgräsklippare.

– Det tog 15 år innan det var fulländat. När vi köpte den gamla skolan var det bara rostiga gungor och sly. Nu har vi kanske 40 år på oss att göra något av det här, säger Magnus Hedman med ett stort leende.

Och det lär redan blomma magnolior vid de två vattenfallen uppe i skogen.

– Tänk att få bo vid en grusväg, säger Magnus Hedman när han möter oss.

Vägen far som en löpare mellan det vetegula boningshuset och ladugården, och försvinner snabb och tunn in i skogen igen.

Det är livsnerven. Här hoppas Magnus Hedman och Ellen Heller att besökarna ska komma farande.

Midsommarpremiär

De öppnade på midsommardagen, men tog emot 700 besökare redan i samband med konstrundan Värmlands hjärta i våras.

– Vi vill ge en jordad känsla, säger Magnus Hedman. Men framför allt vill vi visa vad vi gör, vår konst och vår livsstil.

Gården som de fann och gjorde till sin för ett år och tio månader sedan har gett de båda konstnärerna inspiration och ny kraft i det konstnärliga skapandet, säger de. Samtidigt väcker den en annan skaparkraft hos dem.

De manar varandra till återhållsamhet- för det blev till slut för mycket där i Häljebol – men kreativiteten och skaparlusten, och ett samspel dem emellan där de kompletterar och fyller på gör att den vackra med bedrövligt slitna gamla gården blommar ut i deras visioner ovan kaffebordet som en spännande estetiskt fulländad plats där man inte bara kan se och köpa konst utan vila själen bland magnolior vid ett vattenfall i djungeln, vandra på en äng med skulpturer, få qigongbehandling på mottagningen i den gamla skomakarstugan och jobba sig svettig med den gamla blåsbälgen under en workshop i smedjan.

Här finns också många hektar för det botaniska skapande som drog busslaster från hela landet till Häljebol i Värmlands Nysäter och fick trädgårdsproffs att häpna.

– Men visioner är en sak, säger Hedman, och vi vill inte skapa förväntningar i onödan. Vi har alltid varit bra på att ta en sak i taget, allt eftersom pengarna kommer in. Vi är stolta över att vara egna företagare, och att vi alltid klarat oss utan en enda krona i bidrag.

Börjar med ateljéerna

Nu bygger de ateljéer och utställningslokal i den gamla ladugården, som är den del av gården som är öppen för allmänheten. Ellen Hellers ateljé är klar. Stora fönster välkomnar ljuset och naturen står för fondtapeten, med ängen utanför som flyter in i skogsgläntan.

– Här har jag fått inspirationen tillbaka, säger Ellen Heller.

För ett par veckor sedan invigdes en av hennes skulpturer på förskolan Mons backe i Kil. Hon gör skulpturer i sten och metall,arbetar med måleri, grafik och behärskar ett målarhantverk från 1600-talet.

– Titta här, säger hon och vi går närmare ett självporträtt och ser ögat, målat så att det tycks välvas ut tredimensionellt ur oljemålningen.

Ellen Heller går vidare och visar, som hon gör för besökarna, skåpet med färgpigmenten som hon tillverkar från grunden som på 1600-talet. Runt om finns pågåenden arbeten. Hon dröjer vid en jättestor skiss.

– Människan, säger hon. Arvet. Vad man får med sig. Vad man för vidare. Rädslor. Det är ett tema jag återkommer till hela tiden. Hur man bryter sig ur. Kvinnorna förr, de kunde inte prata om sådant. Min mamma och mormor kunde inte det. Men nu är vi på väg, vi kan lägga allt på bordet.

Grafiker

Han är grafiker och hämtar sina motiv i naturen. Med en norsk båtskrapas grova hugg i plåt kan han återge dödens sprödhet hos torkade gräsväxter, I andra bilder arbetar han mer konventionellt och lägger många tiotals timmar på de täta nälsmala ristorna i plåten.

I väntan på att de ska bli klara med hans egen verkstad visar Magnus Hedman också sitt arbete i den stora ateljéen.

Innan Häljebol konstgårds saga var all besöktes konstgården av 3 000 personer varje sommar. Arterna i trädgården räknades i tusental, kön var lång till caféet och det tog timmar att klippa gräsmattorna med åkgräsklippare.

– Det tog 15 år innan det var fulländat. När vi köpte den gamla skolan var det bara rostiga gungor och sly. Nu har vi kanske 40 år på oss att göra något av det här, säger Magnus Hedman med ett stort leende.

Och det lär redan blomma magnolior vid de två vattenfallen uppe i skogen.