Karlstads- och Putte i parken-aktuella Linnea Henriksson har en av Sveriges starkaste popröster. 2013 utsågs hon till årets artist i P3 och sedan solodebuten 2012 har hon arbetat flitigt med att bygga upp en bred låtrepertoar full av samarbeten med andra artister. Under sommaren testar hon nytt på sin första turné sedan 2014 och i höst väntar hennes tredje fullängdsalbum.

När jag når Linnea Henriksson på telefon är hon på väg uppåt i landet, mot Umeå och sommarens första turnéspelning. Det är hennes första regelrätta turnéspelning sedan 2014. Entusiasmen är smittande. I dag inleds ett pärlband av spelningar som sträcker sig ända in i september.

Hon målar upp en bild av den U-formade soffan längst bak i turnébussen och stora fönster mot landskapet utanför som ”ser ut väldigt mycket som Sverige gör, mycket skog, väldigt grönt. Skiftande sommar”. Klockan är strax efter 10 och snart är de nog framme tror hon. Spelningen börjar först klockan 19 men det är bara bra, menar Linnea. Då finns det tid att ta in staden och spelstället ordentligt.

– Jag har alltid känt att jag skriver musik för att bearbeta saker, men allt det där jobbet mellan att musiken är färdigskriven och att låten släpps, det gör jag egentligen bara för att jag vill ut och spela. Det är på scenen jag trivs. Mina fetaste musikupplevelser har alltid varit live, säger hon.

Linnea Henriksson är uppvuxen i Halmstad. Hennes stora genombrott kom genom TV4-programmet Idol, säsongen 2010. Hon deltog smått motvilligt efter att hennes mamma anmält henne och placerade sig till sist på en fjärdeplats i tävlingen, men det stod klart redan då att Linnea var både ämnad åt - och förberedd på - något mer långvarigt.

– Jag är för rastlös för att stå och sjunga till förinspelade tracks. Det finns de som gör den grejen jättebra men jag skulle aldrig klara det. Jag behöver live-momentet, säger hon under ett samtal om vikten av att skriva och spela med andra musiker, om tiden på Skurups folkhögskola och om klasskamraterna som blivit musikerkollegor med åren.

Hon berättar om att ”live-översätta” sina låtar från skiva till scenen. Att göra om programmerade synthljud till någonting autentiskt snarare än att kopiera filer och köra genom dator.

– Det är där mitt riktiga jobb börjar och det är det jag har med mig från förr. Jag är musiker. Publiken ska få en jävla megaupplevelse och om de kommer på fler gig så ska de inte ha sett samma sak förut.

2012 släppte Linnea Henriksson sin första platta som soloartist, ”Till mina älskade och älskare”. Redan två år senare kom uppföljaren i form av ”Du söker bråk, jag kräver dans”. Under 2017 har hon släppt två singlar, radiohiten ”Säga mig” och Norlie & KKV-samarbetet ”Släpper allt”. Fler singlar är att vänta under året och senare i höst släpper Linnea Henriksson ett nytt fullängdsalbum. Under turnén ska hon undersöka hur några av de osläppta låtarna gör sig live, däribland en kärleksballad.

För tre år sedan berättade du i intervjuer att du hade svårt att skriva om kärlek, att det var mycket enklare att skriva om olycklig sådan. Har något förändrats på den punkten? Kan vi se fram emot någon riktig kärlekslåt?

– Ja, men fan, haha! Nu kan ni göra det! Det är det som är så sjukt. Jag kommer spela den i sommar faktiskt. Det är en ballad. Först tänkte jag att det kanske inte är den rätta låten att lägga till i ett sommar-set, men mitt band tvingade mig. Det är faktiskt min första, så som jag själv ser det. Det här är första gången jag vågar rikta blicken mot den jag älskar väldigt mycket och göra en låt som förklarar det. Det känns lite läskigt, men jag gjorde det till slut.

Hur många procent av skivan är klart redan nu?

– Egentligen skulle jag säga att det finns ett album, men jag tycker att jag fortfarande skriver grejer som kanske blir bättre än det jag redan skrivit. Jag känner att det finns musik jag skulle vilja skriva klart innan jag vågar säga till skivbolaget att ”nu får ni ge ett datum”.

Karlstadssonen Anton Toorell är med på turnén och spelar gitarr. Anton och Linnea har tidigare spelat tillsammans i det experimentella jazzbandet Prylf som 2010 släppte skivan ”Kind of green”.

– Sen vi började spela i Prylf har jag inte kunnat se mig själv på scenen utan honom. Han är en så fantastisk musiker. Förra turnén var vi ett lite större band och då var fler Prylf-medlemmar med. Nu har vi komprimerat bandet lite grann för att det passar min nya musik bättre. Mira som jag sjunger med gick på Skurup också förresten. Oskar, som är pianist, också för den delen. Det är väldigt roligt att ha kvar varandra. Att vi hittat varandra och fortsatte lira ihop. Det är också därför det känns så himla tryggt. Vi vet vad vi ska göra när vi spelar.

Hon beskriver nervositeten och ”pirrigheten” inför sommarens första turnégig som ”enbart positiv”.

– Det känns så himla tryggt. Jag har mina bästa kompisar och de bästa musikerna jag känner till med mig på scen.

Och om att spela i Karlstad säger Linnea följande:

– Det blir alltid extra roligt när någon i bandet får komma hem och spela, som det blir för Anton nu. Det blir en viss stämning i hela bandet när det till och med kan finnas lite familj och gamla polare i publiken. Det blir väldigt, väldigt varmt. Det har jag känt tidigare när vi har spelat i Karlstad, och det har inte bara med det att göra. Det känns som att det är en väldigt musikuppskattande stad. Det har alltid varit väldigt kul att spela där.

När jag når Linnea Henriksson på telefon är hon på väg uppåt i landet, mot Umeå och sommarens första turnéspelning. Det är hennes första regelrätta turnéspelning sedan 2014. Entusiasmen är smittande. I dag inleds ett pärlband av spelningar som sträcker sig ända in i september.

Hon målar upp en bild av den U-formade soffan längst bak i turnébussen och stora fönster mot landskapet utanför som ”ser ut väldigt mycket som Sverige gör, mycket skog, väldigt grönt. Skiftande sommar”. Klockan är strax efter 10 och snart är de nog framme tror hon. Spelningen börjar först klockan 19 men det är bara bra, menar Linnea. Då finns det tid att ta in staden och spelstället ordentligt.

– Jag har alltid känt att jag skriver musik för att bearbeta saker, men allt det där jobbet mellan att musiken är färdigskriven och att låten släpps, det gör jag egentligen bara för att jag vill ut och spela. Det är på scenen jag trivs. Mina fetaste musikupplevelser har alltid varit live, säger hon.

Linnea Henriksson är uppvuxen i Halmstad. Hennes stora genombrott kom genom TV4-programmet Idol, säsongen 2010. Hon deltog smått motvilligt efter att hennes mamma anmält henne och placerade sig till sist på en fjärdeplats i tävlingen, men det stod klart redan då att Linnea var både ämnad åt - och förberedd på - något mer långvarigt.

– Jag är för rastlös för att stå och sjunga till förinspelade tracks. Det finns de som gör den grejen jättebra men jag skulle aldrig klara det. Jag behöver live-momentet, säger hon under ett samtal om vikten av att skriva och spela med andra musiker, om tiden på Skurups folkhögskola och om klasskamraterna som blivit musikerkollegor med åren.

Hon berättar om att ”live-översätta” sina låtar från skiva till scenen. Att göra om programmerade synthljud till någonting autentiskt snarare än att kopiera filer och köra genom dator.

– Det är där mitt riktiga jobb börjar och det är det jag har med mig från förr. Jag är musiker. Publiken ska få en jävla megaupplevelse och om de kommer på fler gig så ska de inte ha sett samma sak förut.

2012 släppte Linnea Henriksson sin första platta som soloartist, ”Till mina älskade och älskare”. Redan två år senare kom uppföljaren i form av ”Du söker bråk, jag kräver dans”. Under 2017 har hon släppt två singlar, radiohiten ”Säga mig” och Norlie & KKV-samarbetet ”Släpper allt”. Fler singlar är att vänta under året och senare i höst släpper Linnea Henriksson ett nytt fullängdsalbum. Under turnén ska hon undersöka hur några av de osläppta låtarna gör sig live, däribland en kärleksballad.

För tre år sedan berättade du i intervjuer att du hade svårt att skriva om kärlek, att det var mycket enklare att skriva om olycklig sådan. Har något förändrats på den punkten? Kan vi se fram emot någon riktig kärlekslåt?

– Ja, men fan, haha! Nu kan ni göra det! Det är det som är så sjukt. Jag kommer spela den i sommar faktiskt. Det är en ballad. Först tänkte jag att det kanske inte är den rätta låten att lägga till i ett sommar-set, men mitt band tvingade mig. Det är faktiskt min första, så som jag själv ser det. Det här är första gången jag vågar rikta blicken mot den jag älskar väldigt mycket och göra en låt som förklarar det. Det känns lite läskigt, men jag gjorde det till slut.

Hur många procent av skivan är klart redan nu?

– Egentligen skulle jag säga att det finns ett album, men jag tycker att jag fortfarande skriver grejer som kanske blir bättre än det jag redan skrivit. Jag känner att det finns musik jag skulle vilja skriva klart innan jag vågar säga till skivbolaget att ”nu får ni ge ett datum”.

Karlstadssonen Anton Toorell är med på turnén och spelar gitarr. Anton och Linnea har tidigare spelat tillsammans i det experimentella jazzbandet Prylf som 2010 släppte skivan ”Kind of green”.

– Sen vi började spela i Prylf har jag inte kunnat se mig själv på scenen utan honom. Han är en så fantastisk musiker. Förra turnén var vi ett lite större band och då var fler Prylf-medlemmar med. Nu har vi komprimerat bandet lite grann för att det passar min nya musik bättre. Mira som jag sjunger med gick på Skurup också förresten. Oskar, som är pianist, också för den delen. Det är väldigt roligt att ha kvar varandra. Att vi hittat varandra och fortsatte lira ihop. Det är också därför det känns så himla tryggt. Vi vet vad vi ska göra när vi spelar.

Hon beskriver nervositeten och ”pirrigheten” inför sommarens första turnégig som ”enbart positiv”.

– Det känns så himla tryggt. Jag har mina bästa kompisar och de bästa musikerna jag känner till med mig på scen.

Och om att spela i Karlstad säger Linnea följande:

– Det blir alltid extra roligt när någon i bandet får komma hem och spela, som det blir för Anton nu. Det blir en viss stämning i hela bandet när det till och med kan finnas lite familj och gamla polare i publiken. Det blir väldigt, väldigt varmt. Det har jag känt tidigare när vi har spelat i Karlstad, och det har inte bara med det att göra. Det känns som att det är en väldigt musikuppskattande stad. Det har alltid varit väldigt kul att spela där.

Om Linnea Henriksson

Bor: Stockholm. Uppvuxen i Halmstad.

Familj: Stor.

Ålder: 30 år.

Hobby: Korpenfotboll. Spelar anfallare eller ytter beroende på planens storlek.

Aktuell med: Sommarturné som stannar i Karlstad under gratisfestivalen Putte i parken. Släpper ett nytt album i höst.