Minns du när man var barn och pärlade på pärlplattor? Det går att göra som vuxen också, visar det sig. Martin Hagegård från Karlstad gör det, till exempel. Han har dessutom höjt svårighetsgraden och förfinat sitt pärlande till en svårbemästrad konstform som kallas för pixel art.

Under en sen torsdagseftermiddag i mars (under fanan Crafter Work, anordnat av Moa Johansson med stöd av Bilda) lärde Martin ut sina tips och tricks till ett gäng nyfikna som fick pärla tillsammans på Innovation park i Karlstad.

Det går att vara hur noggrann som helst valet av pärlor och kulörer till strykningstemperatur. Man ska allra helst inte se hålen när man är klar. Det är då pärlorna blir till pixlar.

– Men det viktigaste är att man har roligt, poängterar Martin.

Och roligt, det har gänget som kommit på besök under kvällen. Planen är inledningsvis att göra ett kollektivt projekt - ”en Donkey Kong-trappa”, förklarar Martin - men på bordet framför deltagarna ligger ett stort antal inspirationsbilder på helt andra saker som lockar mer. Snart sitter ett tjugotal gäster och pärlar sina favoritkaraktärer från TV-spelens 8- och 16-bitarseror. Det gör å andra sidan ingenting. Det ligger i linje med Martins pärlfilosofi.

– Jag har aldrig haft någon plan med mitt pärlande. Jag började i februari 2010 och har bara kört på med det som verkat roligast sedan dess.

Pärlandet har blivit en livsstil. Martins konstverk har ställts ut på Tekniska museet och Thimar/Westling galleri, samt lyfts i TV, radio och kvällstidningar. Ett av hans mest uppmärksammade konstverk - första banan i Super Mario Bros till Nintendo Entertainment System - mäter 17 meter i längd och består av 150 000 noggrant utplacerade pärlor.

– När jag började bodde jag för litet. Jag kunde bara göra två tredjedelar av den innan jag nådde väggen. När jag flyttade till en lite större lägenhet kunde jag göra klart det sista, skrattar han.

Större projekt lockar mest för Martin. Ett annat av hans mastodontprojekt är en bana ur Super Mario World som är inglasad och pryder hela bardisken på en krog i Stockholm. För det mesta blir det TV-spelsmotiv. Martin ler när han pratar om gamla spelminnen.

– På samma sätt som musik kan väcka vissa minnen kan även bilder ur spel väcka minnen för mig. Det är som att komma tillbaka till barndomen.

Favoritspelet är The Legend of Zelda: A Link to the Past till Super Nintendo. Just nu går Martin i tankar om att göra ett större projekt kring det spelet. Han har räknat noga och uppskattar att det kommer att krävas 61 440 pärlor. Det brukar det göra med liknande projekt.

Hur går det till då? För Martin börjar arbetet vanligtvis med att han laddar ned bilden av det han ska pärla. Det mesta finns på internet, berättar han, och om det inte gör det så kan man ta en screenshot i spelet, gå in i ett bildhanteringsprogram och zooma in tills man ser varje enskild pixel. En pixel motsvarar en pärla.

Vad behöver man för att komma i gång?

– Det är bara att köpa på sig pärlor och piggplattor och börja. Det finns ungefär 30 grundfärger. Jag köper alla. Man klarar sig rätt bra med det, men allt är relativt. Man vill helst ha exakt rätt färg.

Vad är ett lagom stort första projekt?

– En liten gubbe kanske? Något som får plats på en piggplatta!

Hur bra mår du när du pärlar?

– Jag har börjat uppskatta processen allt mer. Fram till den allra sista pärlan är det alltid inkomplett. Det är en procentuellt mätbar process.

Det måste vara väldigt härligt att lägga sista pärlan i ett stort projekt?

– Ja, då känner man sig nöjd! Det är skönt att sätta punkt för någonting. Sen blir man sugen på att göra nästa grej!

Under en sen torsdagseftermiddag i mars (under fanan Crafter Work, anordnat av Moa Johansson med stöd av Bilda) lärde Martin ut sina tips och tricks till ett gäng nyfikna som fick pärla tillsammans på Innovation park i Karlstad.

Det går att vara hur noggrann som helst valet av pärlor och kulörer till strykningstemperatur. Man ska allra helst inte se hålen när man är klar. Det är då pärlorna blir till pixlar.

– Men det viktigaste är att man har roligt, poängterar Martin.

Och roligt, det har gänget som kommit på besök under kvällen. Planen är inledningsvis att göra ett kollektivt projekt - ”en Donkey Kong-trappa”, förklarar Martin - men på bordet framför deltagarna ligger ett stort antal inspirationsbilder på helt andra saker som lockar mer. Snart sitter ett tjugotal gäster och pärlar sina favoritkaraktärer från TV-spelens 8- och 16-bitarseror. Det gör å andra sidan ingenting. Det ligger i linje med Martins pärlfilosofi.

– Jag har aldrig haft någon plan med mitt pärlande. Jag började i februari 2010 och har bara kört på med det som verkat roligast sedan dess.

Pärlandet har blivit en livsstil. Martins konstverk har ställts ut på Tekniska museet och Thimar/Westling galleri, samt lyfts i TV, radio och kvällstidningar. Ett av hans mest uppmärksammade konstverk - första banan i Super Mario Bros till Nintendo Entertainment System - mäter 17 meter i längd och består av 150 000 noggrant utplacerade pärlor.

– När jag började bodde jag för litet. Jag kunde bara göra två tredjedelar av den innan jag nådde väggen. När jag flyttade till en lite större lägenhet kunde jag göra klart det sista, skrattar han.

Större projekt lockar mest för Martin. Ett annat av hans mastodontprojekt är en bana ur Super Mario World som är inglasad och pryder hela bardisken på en krog i Stockholm. För det mesta blir det TV-spelsmotiv. Martin ler när han pratar om gamla spelminnen.

– På samma sätt som musik kan väcka vissa minnen kan även bilder ur spel väcka minnen för mig. Det är som att komma tillbaka till barndomen.

Favoritspelet är The Legend of Zelda: A Link to the Past till Super Nintendo. Just nu går Martin i tankar om att göra ett större projekt kring det spelet. Han har räknat noga och uppskattar att det kommer att krävas 61 440 pärlor. Det brukar det göra med liknande projekt.

Hur går det till då? För Martin börjar arbetet vanligtvis med att han laddar ned bilden av det han ska pärla. Det mesta finns på internet, berättar han, och om det inte gör det så kan man ta en screenshot i spelet, gå in i ett bildhanteringsprogram och zooma in tills man ser varje enskild pixel. En pixel motsvarar en pärla.

Vad behöver man för att komma i gång?

– Det är bara att köpa på sig pärlor och piggplattor och börja. Det finns ungefär 30 grundfärger. Jag köper alla. Man klarar sig rätt bra med det, men allt är relativt. Man vill helst ha exakt rätt färg.

Vad är ett lagom stort första projekt?

– En liten gubbe kanske? Något som får plats på en piggplatta!

Hur bra mår du när du pärlar?

– Jag har börjat uppskatta processen allt mer. Fram till den allra sista pärlan är det alltid inkomplett. Det är en procentuellt mätbar process.

Det måste vara väldigt härligt att lägga sista pärlan i ett stort projekt?

– Ja, då känner man sig nöjd! Det är skönt att sätta punkt för någonting. Sen blir man sugen på att göra nästa grej!

Martins liv i pärlor

Följ Martin på instagram: @mylifeinbeads

Crafter Work

(pil hit från rubrik) Så kallas de hantverksträffar som arrangeras i Karlstad cirka en gång i månaden på initiativ av Moa Johansson - i samarbete med studieförbundet Bilda.

– Bakgrunden till initiativet är mitt stora intresse för slöjd och hantverk, berättar Moa.

– Jag är relativt nyinflyttad i Karlstad och har därmed ett begränsat kontaktnät. Jag ville skapa ett sammanhang där jag kan träffa andra likasinnade människor och samtidigt lära känna Karlstad som stad.