Det är komedi men tårarna rinner på Lena Wallman Alster när hon repeterar Värmlandsteaterns nya uppsättning I sista minuten.

Det handlar som teater ju ofta gör om kärlek, sex, vänskap och drömmar. Men här har Carin Mannheimer lagt livets stora värden i den sortens kvinnokroppar som inte riktigt tillåts rymma dem.

Humorn är ständigt närvarande men det är en pjäs av Carin Mannheimer, den folkkära som bland annat gav oss tv-serierna Svenska hjärtan och Saltön, så här gullas inte med vare sig rollfigurer eller publik. Det är bitskt, sarkastiskt men också ömsint. Och funderingarna hämtas obesvärat ur gömslen som man ogärna rotar i.

Hur är det att bli gammal? Hur ser samhället– och du själv– på äldre män och kvinnor?

– Kvinnor börjar bli osynliga redan vid 50, säger Värmlandsteaterns regissör Carina Ekman.

– Man tappar värdighet. Jag har känt av det, säger Cissy Holm som spelar Annlouise.

Pjäsen handlar om tre väninnor, 40-talister i övre medelklassen, som följts åt genom livet. De var fyra, men nu står en stol tom vid bridgebordet.

– Det är ovanligt med en pjäs om den här åldergruppen, trots att teaterpubliken ofta närmar sig den, säger Carina Ekman.

Här finns också en dotter som vill styra och ställa med sin mor– och hennes stora attraktiva lägenhet, en nybliven änkeman och Fixar-Staffan, som är utsänd från kommunen.

Det är starka kvinnor i allt svagare kroppar, som vill leva tills de dör. De vill ha kärlek och sex, och förverkliga sina drömmar, och så vill de spela bridge.

– Karlstads bridgeklubb ligger faktiskt på andra sidan gatan, säger Carina Ekman. Vi var där en kväll allihop för att lära oss spela, och förstå replikerna.

De har lärt sig mer än bridge under repetitionstiden. Pjäsen berör, och river i en framtid som ingen vet något om. Ingen har varit gammal förut, men alla som inte redan är där är på väg dit.

– Klart jag är tagen, säger Lena Wallman Alster som spelar Marianne. Det här handlar om en verklig människa, som jag tycker om och ger liv.

Hon är 59 och har för första gången på många år låtit bli att färga håret. Den grå färgen väcker reaktioner.

– Vet du vad jag får höra mest? Att jag är modig. Folk tycker jag är modig för att jag har min riktiga hårfärg. Det säger rätt mycket om det vi berättar om här.

Det högst mänskliga i manuset, närheten till det verkliga livet och döden, har gått inpå Värmlandsteaterns ensemble. Det har väckt praktiska funderingar, som var man kan bo när yrkeslivet är över, lönen förtvinar till pension och krämporna kommer, men också existentiella frågeställningar om vem man är och blir till i egna och andras ögon.

– Jag vill inte att det ska bli en fars, att man ska skratta åt de här gamla människorna, säger Lena Wallman Alster. Det är stor humor, men skrattet ska fastna i halsen ibland. På ett ställe i pjäsen vill jag gråta.

Lena Wallman Alster gråter öppet när hon går in i rollen som Marianne och tar fram en av nyckelreplikerna.

Marianne som varit kulturchef på en tidning vill inte vara gammal och glömsk, säger hon, hon vill vara den som skrev de fantastiska reportagen och klättrade i berg, stor och stark, älskad och respekterad.

I sista minuten har premiär på Tempelriddaren i Karlstad den 25 mars, och spelas till den 29 april.

Humorn är ständigt närvarande men det är en pjäs av Carin Mannheimer, den folkkära som bland annat gav oss tv-serierna Svenska hjärtan och Saltön, så här gullas inte med vare sig rollfigurer eller publik. Det är bitskt, sarkastiskt men också ömsint. Och funderingarna hämtas obesvärat ur gömslen som man ogärna rotar i.

Hur är det att bli gammal? Hur ser samhället– och du själv– på äldre män och kvinnor?

– Kvinnor börjar bli osynliga redan vid 50, säger Värmlandsteaterns regissör Carina Ekman.

– Man tappar värdighet. Jag har känt av det, säger Cissy Holm som spelar Annlouise.

Pjäsen handlar om tre väninnor, 40-talister i övre medelklassen, som följts åt genom livet. De var fyra, men nu står en stol tom vid bridgebordet.

– Det är ovanligt med en pjäs om den här åldergruppen, trots att teaterpubliken ofta närmar sig den, säger Carina Ekman.

Här finns också en dotter som vill styra och ställa med sin mor– och hennes stora attraktiva lägenhet, en nybliven änkeman och Fixar-Staffan, som är utsänd från kommunen.

Det är starka kvinnor i allt svagare kroppar, som vill leva tills de dör. De vill ha kärlek och sex, och förverkliga sina drömmar, och så vill de spela bridge.

– Karlstads bridgeklubb ligger faktiskt på andra sidan gatan, säger Carina Ekman. Vi var där en kväll allihop för att lära oss spela, och förstå replikerna.

De har lärt sig mer än bridge under repetitionstiden. Pjäsen berör, och river i en framtid som ingen vet något om. Ingen har varit gammal förut, men alla som inte redan är där är på väg dit.

– Klart jag är tagen, säger Lena Wallman Alster som spelar Marianne. Det här handlar om en verklig människa, som jag tycker om och ger liv.

Hon är 59 och har för första gången på många år låtit bli att färga håret. Den grå färgen väcker reaktioner.

– Vet du vad jag får höra mest? Att jag är modig. Folk tycker jag är modig för att jag har min riktiga hårfärg. Det säger rätt mycket om det vi berättar om här.

Det högst mänskliga i manuset, närheten till det verkliga livet och döden, har gått inpå Värmlandsteaterns ensemble. Det har väckt praktiska funderingar, som var man kan bo när yrkeslivet är över, lönen förtvinar till pension och krämporna kommer, men också existentiella frågeställningar om vem man är och blir till i egna och andras ögon.

– Jag vill inte att det ska bli en fars, att man ska skratta åt de här gamla människorna, säger Lena Wallman Alster. Det är stor humor, men skrattet ska fastna i halsen ibland. På ett ställe i pjäsen vill jag gråta.

Lena Wallman Alster gråter öppet när hon går in i rollen som Marianne och tar fram en av nyckelreplikerna.

Marianne som varit kulturchef på en tidning vill inte vara gammal och glömsk, säger hon, hon vill vara den som skrev de fantastiska reportagen och klättrade i berg, stor och stark, älskad och respekterad.

I sista minuten har premiär på Tempelriddaren i Karlstad den 25 mars, och spelas till den 29 april.

I sista minuten

Pjäsen är ett av Carin Mannheimers sista verk. Den handlar om åldrande, vänskap, kärlek och bridge.

Regi: Carin Ekman

Producent Bepa Hedåsen

I rollerna: Lena Wallman Alster, Cissy Holm, Eva Norén, Peter Stefanson, Helge Modén och Charlotte Lander