Han turnerar med föreställningen Maltes minuter baserad på de populära Youtube-klippen med samma namn, har precis gjort författardebut med boken Krönikor om kärlek och släppt cd:n Maltes melodier. Utöver det reser han runt med olika föreläsningar och spelar skolföreställningar tillsammans med kunskapsteatern.

Hur hinner du med allt?

– Ibland hinner jag inte med, men jag är ganska välplanerad och kan underkasta mig väldigt mycket jobb under kortare perioder. Så löser jag det. Sen får jag slappa. Jag har slappat ganska mycket i sommar och sen när det här är sjösatt alltihop så ska jag slappa ganska mycket i oktober, november.

Vad är roligast av allt det här? Det är ganska olika saker?

– Jag tror det är just det som är roligast, att det är så olika och att jag får variera mig och jobba själv, jobba i grupp, träffa elever och träffa företag. Jag trivs verkligen med att inte ha en arbetsplats. Jag tycker det är gôtt att dra iväg till olika ställen på dagarna och möta nya människor. Det triggar mig.

Berätta lite om din nya bok, Krönikor om kärlek?

– Med utgångspunkt från mina krönikor i P4 Värmland har jag bearbetat dem och försökt hitta en röd tråd. På ett eller annat vis är det nedslag i mitt liv när jag har stött på kärlek i olika former, eller ibland avsaknaden av den. I boken är det också massa vackra konstverk av min syster.

Skivan då?

– Det är lite låtar från föreställningen och en sprak ny faktiskt som jag gjorde här i sommar. Den har jag lyft in här i den nymodifierade föreställningen. Jag har kört igenom den med Olof Wretling som kartläsare. Det var bra! Han puttade mig ur lite bekväma hjulspår och sådär.

Hur stavar man till ”sprak ny”?

– Sprillans ny.

Hur känns det med Sverigeturné då? Har du uppträtt mycket utanför Värmland innan?

– Ja, det blir mer och mer faktiskt. Jag har en föreläsning som heter Relationsteorin som har varit ute och som kommer vara utanför Värmland i höst också.

Skrattar man åt samma saker i Stockholm och Umeå som här i Karlstad?

– Ja, jag upplever det. Det är ingen skillnad. Sen kanske det är ett större kulturutbud i Stockholm så att man är mer kräsen där. Eller så är det bara min bild av det, men jag känner att man får vara på tå där.

Vadå, man är i underläge som värmlänning i Stockholm?

– Nej, men på grund av det stora utbudet så kan de stå lite med armarna i kors och säga ”men du, visa vad du kan”. Jämför man med att spela här i Värmland så får man mer hjälp och energi gratis tillbaka. Nu läser väl inte stockholmare Karlstadsliv? Annars kanske de blir arga på mig.

Nej, det gör de nog inte, men blir du då mer förberedd eller känner du dig mer nervös?

– Mer förberedd... Taggad kan jag säga! Det är inte så att de inte skrattar men det krävs att man levererar bara.

Ditt humorgrepp verkar vara att säga knasiga grejer med helt allvarligt ansiktsuttryck.

– Jag drar ofta någon fördom eller något jag tycker är knasigt till sin spets. Har man då poker face så uppstår humor, anser jag.

Vad skrattar du själv åt?

– Jag skrattar ofta åt fysisk humor. Robert Gustavsson eller Gösta Ekman är väldigt roliga. Eller smarta, roliga texter! Det gick att se på SVT nu, massa Povel Ramel. Jag såg ett avsnitt med han och Wenche Myhre nu nyligen. Såna scendjur! Man blir alldeles lycklig bara av att titta på dem.

Hur hinner du med allt?

– Ibland hinner jag inte med, men jag är ganska välplanerad och kan underkasta mig väldigt mycket jobb under kortare perioder. Så löser jag det. Sen får jag slappa. Jag har slappat ganska mycket i sommar och sen när det här är sjösatt alltihop så ska jag slappa ganska mycket i oktober, november.

Vad är roligast av allt det här? Det är ganska olika saker?

– Jag tror det är just det som är roligast, att det är så olika och att jag får variera mig och jobba själv, jobba i grupp, träffa elever och träffa företag. Jag trivs verkligen med att inte ha en arbetsplats. Jag tycker det är gôtt att dra iväg till olika ställen på dagarna och möta nya människor. Det triggar mig.

Berätta lite om din nya bok, Krönikor om kärlek?

– Med utgångspunkt från mina krönikor i P4 Värmland har jag bearbetat dem och försökt hitta en röd tråd. På ett eller annat vis är det nedslag i mitt liv när jag har stött på kärlek i olika former, eller ibland avsaknaden av den. I boken är det också massa vackra konstverk av min syster.

Skivan då?

– Det är lite låtar från föreställningen och en sprak ny faktiskt som jag gjorde här i sommar. Den har jag lyft in här i den nymodifierade föreställningen. Jag har kört igenom den med Olof Wretling som kartläsare. Det var bra! Han puttade mig ur lite bekväma hjulspår och sådär.

Hur stavar man till ”sprak ny”?

– Sprillans ny.

Hur känns det med Sverigeturné då? Har du uppträtt mycket utanför Värmland innan?

– Ja, det blir mer och mer faktiskt. Jag har en föreläsning som heter Relationsteorin som har varit ute och som kommer vara utanför Värmland i höst också.

Skrattar man åt samma saker i Stockholm och Umeå som här i Karlstad?

– Ja, jag upplever det. Det är ingen skillnad. Sen kanske det är ett större kulturutbud i Stockholm så att man är mer kräsen där. Eller så är det bara min bild av det, men jag känner att man får vara på tå där.

Vadå, man är i underläge som värmlänning i Stockholm?

– Nej, men på grund av det stora utbudet så kan de stå lite med armarna i kors och säga ”men du, visa vad du kan”. Jämför man med att spela här i Värmland så får man mer hjälp och energi gratis tillbaka. Nu läser väl inte stockholmare Karlstadsliv? Annars kanske de blir arga på mig.

Nej, det gör de nog inte, men blir du då mer förberedd eller känner du dig mer nervös?

– Mer förberedd... Taggad kan jag säga! Det är inte så att de inte skrattar men det krävs att man levererar bara.

Ditt humorgrepp verkar vara att säga knasiga grejer med helt allvarligt ansiktsuttryck.

– Jag drar ofta någon fördom eller något jag tycker är knasigt till sin spets. Har man då poker face så uppstår humor, anser jag.

Vad skrattar du själv åt?

– Jag skrattar ofta åt fysisk humor. Robert Gustavsson eller Gösta Ekman är väldigt roliga. Eller smarta, roliga texter! Det gick att se på SVT nu, massa Povel Ramel. Jag såg ett avsnitt med han och Wenche Myhre nu nyligen. Såna scendjur! Man blir alldeles lycklig bara av att titta på dem.