Simon Söderqvist från Karlstad bestämde sig tidigt: han skulle bli magiker och trolla på heltid. Nu är han 25 år, har sex års yrkeserfarenhet på nacken och en tydlig plan för framtiden.

Hur blev det såhär?

– Jag tror att det har med min personlighet att göra. Jag passar som trollkarl. Jag har gått lite psykologi och är intresserad av människors beteenden, påverkan och perception - det psykologiska bakom trolleri. Det är nog nästan det som driver mig mer än att sitta med en kortlek.

Att imponera, medger han, var också en drivkraft inledningsvis, även om den känslan ”ganska snabbt blir avmätt”.

– Och när den blir avmätt så slutar en del, men om man tycker att själva trolleriet är kul så fortsätter man. Man får alltid samma reaktion och samma bemötande. Runt studenten var det väldigt kul att komma på studentfester med en kortlek och några mynt i fickan. Det var så man fick den uppmärksamheten som man ville ha, men sen avtog det lite. Nu är det mer av ett jobb.

Och Simons jobbkalender är full. Det är barnkalas, företagsgig, fotosessioner, kundmöten, trollogram och 40-årskalas lite om vartannat. Föreställningarna brukar vara ungefär desamma oavsett ålder på publiken, berättar han.

– Vuxna blir som barn efter två glas vin, så det är samma upplägg efter klockan 22 ungefär.

Det finns många olika typer av magi, allt från illusioner och mentalism till korttrick. Simon gillar att variera.

– Jag försöker ha lite av varje. I stort är det close up-magi jag håller på med. Det är sällan mer än 200 personer som tittar. Då blir det lite kort och rep och mynt och apelsiner och trick med publiken. De blir en del av föreställningen.

Drömmer du inte någon gång om att såga någon itu?

– Jo, men då ska man ha med någon att såga också.

Är det så det funkar? Man tar inte någon i publiken?

– Det kan jag tyvärr inte avslöja, men stora trick kräver väldigt mycket plats. Då skulle jag behöva ha en ny bil och sådär. Drömmen är att klara sig med små trick som kan spela stort. När jag började så hade jag grejerna i fickorna, kom till föreställningen och körde med det jag hade. Jag fick nästan lika mycket applåder då som nu när jag åker runt med nästan ett ton grejer, känns det ibland. Det är nog mest för egot om jag skulle köpa en så stor låda. Jag tror inte det gör själva föreställningen bättre.

Simon Söderqvists resa mot att bli magiker började på allvar under en resa i London. Han ställde sig på Covent Garden, tittade på gatumagikerna och bjöd alla trollkarlar på öl efter föreställningarna för att få tips. Nästan alla berättade om en man som heter Gazzo.

– ”Din stil hade funkat om du pratade med Gazzo”, sa de, så jag får väl ringa den där Gazzo, tänkte jag. Till slut lyckades någon leta fram numret, och det visade sig att Gazzo var mannen som födde gatumagin för ungefär 30 år sedan.

Simon fick tillåtelse att åka hem till Gazzo och praktisera i en vecka. Han bodde på en madrass på golvet, praktiserade åtta timmar om dagen och lärde sig grunderna till det han håller på med än i dag.

– ... Allt från hur man fångar en publik till hur man lägger upp en föreställning. Sen har jag tagit det jag lärde mig därifrån och försökt ta in det på scenen i stället.

Och det har ju gått bra. De senaste sex åren har Simon kunnat jobba med magi och trolleri på heltid. På sikt har han planer på att både sätta upp en scenshow i Karlstad och bredda sin kundkrets utanför Värmland.

– Det är en tanke som startade för ett år sedan när jag flyttade till Göteborg i ett halvår för att bygga upp en kundbas. Nu har jag flyttat hem igen, men nästa gång ska jag ta ett halvår i Oslo och kanske ett halvår i Stockholm.

Hur blev det såhär?

– Jag tror att det har med min personlighet att göra. Jag passar som trollkarl. Jag har gått lite psykologi och är intresserad av människors beteenden, påverkan och perception - det psykologiska bakom trolleri. Det är nog nästan det som driver mig mer än att sitta med en kortlek.

Att imponera, medger han, var också en drivkraft inledningsvis, även om den känslan ”ganska snabbt blir avmätt”.

– Och när den blir avmätt så slutar en del, men om man tycker att själva trolleriet är kul så fortsätter man. Man får alltid samma reaktion och samma bemötande. Runt studenten var det väldigt kul att komma på studentfester med en kortlek och några mynt i fickan. Det var så man fick den uppmärksamheten som man ville ha, men sen avtog det lite. Nu är det mer av ett jobb.

Och Simons jobbkalender är full. Det är barnkalas, företagsgig, fotosessioner, kundmöten, trollogram och 40-årskalas lite om vartannat. Föreställningarna brukar vara ungefär desamma oavsett ålder på publiken, berättar han.

– Vuxna blir som barn efter två glas vin, så det är samma upplägg efter klockan 22 ungefär.

Det finns många olika typer av magi, allt från illusioner och mentalism till korttrick. Simon gillar att variera.

– Jag försöker ha lite av varje. I stort är det close up-magi jag håller på med. Det är sällan mer än 200 personer som tittar. Då blir det lite kort och rep och mynt och apelsiner och trick med publiken. De blir en del av föreställningen.

Drömmer du inte någon gång om att såga någon itu?

– Jo, men då ska man ha med någon att såga också.

Är det så det funkar? Man tar inte någon i publiken?

– Det kan jag tyvärr inte avslöja, men stora trick kräver väldigt mycket plats. Då skulle jag behöva ha en ny bil och sådär. Drömmen är att klara sig med små trick som kan spela stort. När jag började så hade jag grejerna i fickorna, kom till föreställningen och körde med det jag hade. Jag fick nästan lika mycket applåder då som nu när jag åker runt med nästan ett ton grejer, känns det ibland. Det är nog mest för egot om jag skulle köpa en så stor låda. Jag tror inte det gör själva föreställningen bättre.

Simon Söderqvists resa mot att bli magiker började på allvar under en resa i London. Han ställde sig på Covent Garden, tittade på gatumagikerna och bjöd alla trollkarlar på öl efter föreställningarna för att få tips. Nästan alla berättade om en man som heter Gazzo.

– ”Din stil hade funkat om du pratade med Gazzo”, sa de, så jag får väl ringa den där Gazzo, tänkte jag. Till slut lyckades någon leta fram numret, och det visade sig att Gazzo var mannen som födde gatumagin för ungefär 30 år sedan.

Simon fick tillåtelse att åka hem till Gazzo och praktisera i en vecka. Han bodde på en madrass på golvet, praktiserade åtta timmar om dagen och lärde sig grunderna till det han håller på med än i dag.

– ... Allt från hur man fångar en publik till hur man lägger upp en föreställning. Sen har jag tagit det jag lärde mig därifrån och försökt ta in det på scenen i stället.

Och det har ju gått bra. De senaste sex åren har Simon kunnat jobba med magi och trolleri på heltid. På sikt har han planer på att både sätta upp en scenshow i Karlstad och bredda sin kundkrets utanför Värmland.

– Det är en tanke som startade för ett år sedan när jag flyttade till Göteborg i ett halvår för att bygga upp en kundbas. Nu har jag flyttat hem igen, men nästa gång ska jag ta ett halvår i Oslo och kanske ett halvår i Stockholm.

Mer magi i Karlstadslivs podcast