En vän till en vän ringde. Rally Sweden behöver någon som kör Steve 'N' Seagulls till olika scener i Värmland under rallyhelgen. Egentligen hinner jag inte (alls) men drömmen om att leva som roadie, om än bara för en helg, är för stark. Allt annat får vänta.

Steve 'N' Seagulls gjorde raketkarriär genom att publicera egna tolkningar av rock-klassiker på Youtube. Konceptet - låtar som folk känner igen i akustisk tappning med banjo, mandolin, dragspel och kontrabas - är förstås optimalt för vilken bokare som helst och förra året gjorde de 170 spelningar över hela världen.

Bland annat på Putte i Parken i Karlstad.

Att de fått in spelrutinen vid det här laget märks inte minst när jag sitter med de fem bandmedlemmarna i ett ABF-klassrum i en gammal tegelbyggnad i Hagfors. Hiltunen, en kraftigt byggd man som ofta uppträder i hängslebyxor, bar överkropp och en stackars prärievarg på huvudet, har somnat till hälften på en kateder och till hälften på en overhead-apparat, med en öl i handen. När jag väcker honom och säger att det är dags att spela om fem minuter skrattar han med hela kroppen, stoppar ned två öl i byxfickorna och börjar gå mot Rally Sweden-tältet där giget ska äga rum.

Hiltunen är älskvärd! På scenen är han auktoritär och allvarlig, spänner blicken i en person i publiken i 30 sekunder åt gången och spelar Iron Maidens The Trooper på mandolin helt fläckfritt med åtta öl innanför västen utan att ens titta på instrumentet.

Utanför scenen är han fåordig och tar dagen som den kommer. Helst vill han sova mest hela tiden. Han sover på hotellet, i bilen, i fönsterkarmen i logen, på en overhead-apparat, på golvet och på diverse bord.

När jag kör på ett fartgupp mellan Hagfors och Sunne vaknar Hiltunen, tittar på mig och skrattar med hela kroppen igen.

– Är du trött, frågar jag.

– Alltid, svarar Hiltunen och somnar om med ett leende på läpparna.

Totalt hinner Steve 'N' Seagulls spela på fyra olika ställen under rallyt: Torsby, Colin's Crest, Karlstad och Hagfors. I Karlstad, på Färjestad travbana, somnar Hiltunen vid fönstret i logen så fort vi kommer fram, men efter en stund är han plötsligt försvunnen.

– Har någon sett Hiltunen, undrar samtliga innan vi till slut får syn på honom.

Han har tagit sig genom publiken, förbi grindarna och in på själva travbanan där han nu står och väntar iklädd orange rallymössa. På scenen uppträder Samir & Viktor. Två världar möts.

Efter giget i Karlstad, i bilen på väg upp mot Hagfors, vaknar Hiltunen plötsligt till.

– Jag gillar min nya mössa, säger han.

– Jaså? Varför det, undrar jag.

– Den är varm.

Det kan vara det bästa jag hört, och det är kanske det jag framför allt tar med mig efter helgen. Hiltunen komplicerar ingenting. Hiltunen somnar när han är trött, gillar mössan för att den är varm och går till scenen när han får syn på den. Låt dig inspireras av det!

Steve 'N' Seagulls gjorde raketkarriär genom att publicera egna tolkningar av rock-klassiker på Youtube. Konceptet - låtar som folk känner igen i akustisk tappning med banjo, mandolin, dragspel och kontrabas - är förstås optimalt för vilken bokare som helst och förra året gjorde de 170 spelningar över hela världen.

Bland annat på Putte i Parken i Karlstad.

Att de fått in spelrutinen vid det här laget märks inte minst när jag sitter med de fem bandmedlemmarna i ett ABF-klassrum i en gammal tegelbyggnad i Hagfors. Hiltunen, en kraftigt byggd man som ofta uppträder i hängslebyxor, bar överkropp och en stackars prärievarg på huvudet, har somnat till hälften på en kateder och till hälften på en overhead-apparat, med en öl i handen. När jag väcker honom och säger att det är dags att spela om fem minuter skrattar han med hela kroppen, stoppar ned två öl i byxfickorna och börjar gå mot Rally Sweden-tältet där giget ska äga rum.

Hiltunen är älskvärd! På scenen är han auktoritär och allvarlig, spänner blicken i en person i publiken i 30 sekunder åt gången och spelar Iron Maidens The Trooper på mandolin helt fläckfritt med åtta öl innanför västen utan att ens titta på instrumentet.

Utanför scenen är han fåordig och tar dagen som den kommer. Helst vill han sova mest hela tiden. Han sover på hotellet, i bilen, i fönsterkarmen i logen, på en overhead-apparat, på golvet och på diverse bord.

När jag kör på ett fartgupp mellan Hagfors och Sunne vaknar Hiltunen, tittar på mig och skrattar med hela kroppen igen.

– Är du trött, frågar jag.

– Alltid, svarar Hiltunen och somnar om med ett leende på läpparna.

Totalt hinner Steve 'N' Seagulls spela på fyra olika ställen under rallyt: Torsby, Colin's Crest, Karlstad och Hagfors. I Karlstad, på Färjestad travbana, somnar Hiltunen vid fönstret i logen så fort vi kommer fram, men efter en stund är han plötsligt försvunnen.

– Har någon sett Hiltunen, undrar samtliga innan vi till slut får syn på honom.

Han har tagit sig genom publiken, förbi grindarna och in på själva travbanan där han nu står och väntar iklädd orange rallymössa. På scenen uppträder Samir & Viktor. Två världar möts.

Efter giget i Karlstad, i bilen på väg upp mot Hagfors, vaknar Hiltunen plötsligt till.

– Jag gillar min nya mössa, säger han.

– Jaså? Varför det, undrar jag.

– Den är varm.

Det kan vara det bästa jag hört, och det är kanske det jag framför allt tar med mig efter helgen. Hiltunen komplicerar ingenting. Hiltunen somnar när han är trött, gillar mössan för att den är varm och går till scenen när han får syn på den. Låt dig inspireras av det!